Det har varit en väldigt jobbigt, ovanlig och konstig helg. Men nu är den över.

Vaknade upp på lördagmorgonen av att Jon var borta. Och inte kunde jag höra honom heller. Han vaknade klockan 6 och kunde inte somna om, så han gick upp och gjorde sig redo för kvällen. Strax efter klockan 10 åkte jag hem och han åkte till Plymouth för invägningen. Hemma packade jag väskor och grejade och donade med allt möjligt, då jag fick ett samtal från Jon. Han var arg, stressad och mådde inte alls nå bra så jag beslöt mig att köra ned till honom tidigare än planerat. Efter lite mer än en timma (efter att ha fastnat i trafiken) kom jag fram till hotellet och Jon.

Han hade fått en massa samtal från människor hela dagen om biljetter till fightet och han hade inte en chans att göra sig mentalt förberedd. Då han inte ätit eller druckit riktigt på flera dagar fick han äntligen äta ett riktigt mål mat efter invägning och fylla på kroppen med vätska, men tyvärr kunde han inte hålla maten kvar. Så där låg han på sängen, helt tyst, och kollade på tv.

Halv 6 på kvällen skjutsade jag in honom till hallen och önskade honom lycka till. Sen satt jag där i över 2 timmar och väntade på att folk skulle ringa mig som ville ha biljetter. Klockan 8 hade jag blivit av med alla biljetter förutom en, och jag gick in med Jons syster och hennes man. När vi kom in i Hallen hade fighten redan startat så det var bara att hitta en plats att sitta och sedan vänta på att Jon kom ut. 

Fjärde fightet och jag kan se hur Jons tränare står i dörröppningen. Nu var det dags och jag var så nervös att jag fick lov att ställa mig upp. Musiken startade och ut kommer Jon och hans team. Alla var klädda i deras team-tröja och i mitten gick Jon i sin svarta huvtröja. Matchen var igång och ronderna kändes som 1 minut långa. Fightet slutar med att ingen fick en knock-out eller "gav upp", så det var upp till domarna vem som van. Till allas besvikelse är det inte Jons namn det ropar, och det var nu ett faktum, han förlorade. Men jag kan säga att han skulle ha vunnit för han var sjukt duktig, och var nära att få killen att "ge upp" 3 gånger, men de ville visst inte domarna se.

Efter en trevlig/galen kväll med hans team var vi i sängs vid 3-tiden och somnade som två stockar. Nu är jag tillbaka till Wakefield, och Jon är och golfar. Tänkte jag skulle pyssla om honom ikväll innan jag åker till Cape Cod imorgon bitti. Jag är hur som helt jävligt stolt över honom, även fast han inte fick pokalen.