Pernilla påpekade idag att jag aldrig bloggat om hur smart min 15 månaders pojke är. För han är smart, och världens charmigaste.

Jag pratar väldigt mycket svenska med Harry, för jag tycker att det är roligt plus att min värdmamma tycker att de kan vara bra för honom. Jag tror att han förstår hyffsat mycket, men dock inte lika mycket som han förstår på engelska.

Vi sätter alltid upp en grind framför trappen så att Harry inte kryper upp när vi inte ser. Jag märkte för inte så länge sen att så fort grinden är nedtagen så försvinner han upp för den som en raket. Och jag som försöker lära honom allt jag kan kom då på att jag måste lära honom att han inte får gå upp för trappen, utan han får bara sitta på nedersta trappsteget.
En dag när jag tvättade händerna sa jag till Harry på svenska, att han inte fick gå upp för trappen utan bara sitta på första trappsteget. Efter att ha torkat händerna tittar jag runt hörnet, och tror ni inte att pojken sitter på första trappsteget, för att han blev tillsagd att göra det.

Han har det inte lätt för jag lär honom en massa saker hela tiden. När han första gången kunde klättra upp på soffan, lärde jag honom att  klättra ned själv. Just nu jobbar jag på att lära honom hur man går ned för trappen. Han är min lilla stjärna, så duktig. Man kommunicerar jättebra med honom, vilket jag tycker är helt otrolig då han bara är 15 månader.

Elise anser att jag lärt honom en massa saker, men jag vet inte. Hon säger att jag lärt honom att gå, vilket jag vet/hoppas jag inte var ensam om att lära honom. Jag tror att han kommer bli en väldigt smart och duktig pojke. Och speciellt ingen mes som hans bröder, eftersom att han blivit lärd av en tuffing som mig.