You know how it feels...

På flyget från Island till Boston satt jag bredvid en amerikansk tjej. Vi pratade ingenting under resans gång, men bytte några ord när vi skulle landa. Jag berättade att jag varit i USA i 12 månader och nyss varit hem på besök i en vecka, och hon sa då att hon pluggat i Danmark i 4 månder och var nu påväg hem. Hon var nästan nervös och helt hyper över att komma hem, och vänder sig om och säger I guess you know how it feels.

Jag kände hur jag nästan ville skratta åt henne, men fick hålla masken och svara artigt. För henne var 4 månader hur lång tid som helst, och det var som att hon förväntade sig att hela världen hade hunnit förändrats under den tiden. För mig är 4 månader bara en tredjedel av tiden jag varit från mitt land Sverige, och ännu mindre än de 22 månaderna jag kommer att bo i detta land.

Hon var väldigt amerikansk och naiv att hon nästan var skrattretande. Hon började klaga över att det var så små förvaringutrymmen på planen och att hennes väska var för stor. Jag ville nästan picka på hennes axel och säga att de är små av en anledning.

Det är inte så många som vet hur de känns att komma hem efter 12 månader, men de som vet tycker nog precis som jag att 4 månader inte är någonting alls. I mars kommer jag att komma hem igen, efter 22 månader, men av någon anledning så känns det inte som att det är så lång tid, då redan nu 12 månader sprungit förbi.

None

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag har bestämt mig att stanna här 6 månader till. Vi kanske kan hitta på nåt =)Nu ska ju jag till Sverige om några veckor men annars har jag all tid i världen... Vill veta allt om hur det är att komma hem igen =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback