Ibland betyder en kram allt. Skulle natta min stora bebis ikväll som av någon anledning har blivit jättesvår att natta. Han vill inte släppa taget om en när man ska lägga honom i sängen och man måste improvisera varje gång för att få honom att inte bli alldeles för ledsen när man lämnar rummet.

Efter att han suttit i mitt knä och myst då jag läste honom en bok var det dags att lägga honom i sängen. Jag stod alldeles bredvid hans säng och höll om honom så att han skulle få en riktig kram innan det var dags. Efter ett tag vill han att jag sätter mig ned igen, och där satt vi, jag och Harry. Det var alldeles mörkt i rummet, och med hans huvud mot min axel kunde jag höra hans andetag. Jag var inte redo att släppa taget riktigt ännu, och kunde höra hur han somnade i min famn.

Sen var de bara att lägga honom i sängen och gå ut därifrån innan han började gråta. Jag tror att det var en sådan där kväll då både jag och Harry behövde en riktig kram. Inge prat, utan bara kärlek.