Känsla av...
Livet efter att ha varit au pair är lite hårdare än jag trodde... Jag har lämnat en familj jag bott och levt med i 21 månader. Och blivit ersatt av en ny au pair, som jag aldrig kan sluta vara svartis på då hon bor i MITT rum, kör MIN bil och leker med MINA barn. Hon lever MITT gamla liv, och de är visst hårdare än jag trodde. Denna känsla av att ha blivit ersatt känns mindre bra. Jag försöker övertala mig själv att ingen kan ersätta mig då jag är min egna individ, men ändå så känner jag mig bortglömt nu när jag inte längre är i USA.
Jag hade en helt underbar pojkvän i USA, och nu väntar jag bara på att bli ersatt. Jag kanske skulle ha pinkat mer revir när jag var där, men de finns inget jag kan göra. Fick höra att en av pojkarnas jujitsutränare tydligen tycker om den nya au pairen, så nu är man ersatt där också. Jujitsun var mitt ställe, jag älskade att gå dit med barnen och alla som jobbade där var helt underbar. Men nu är det en "ny" Kristin där som gör allt som jag en gång gjorde.
Jag vet inte om det är fler som jag som känner att man blivit ersatt... Men de känns hemskt! Jag saknar min Jon mer än jag någonsin trodde att jag skulle!
Hej,
jag kom på en liten fråga här.
Sett att de andra förmedlingarna haft så att man ska göra kollage med bilder på sig själv med barn. Hur är det med Skandinaviska Institutet?
Ska man göra kollage, eller är det separata bilder eller vad vill de ha?
Hejsan!
Jag heter Anna Back och har en skoluppgift som har ämnet " Au pair - ensam i främmande land". Jag skulle vara jättetacksam om du kunde hjälpa mig lite.
Eftersom ämnet handlar mest om ensamhet så undrar jag:
Hur är det att komma till ett helt nytt land?
• Är det svårt att göra sig förstådd ibland eftersom det är ett annat språk och man kan inte uttrycka sig lika bra som hemma?
• Hur är det att inte har några arbetskamrater? Även om du träffade andra au pairer så hade de det ju inte lika som dig pga. olika familjer.
• Kände du dig ibland annorlunda för att du inte hade lika kultur och traditioner som familjen du bodde hos?
Även om du hade det jättebra så måste du väl trots allt känt dig ensam någon gång. Man kan ju ha det jättebra men ändå känna sig ensam vissa stunder fast än man är hemma i sitt land.
• Var det någonting specifikt som gjorde att du kände dig ensam? Av någon anledning du aldrig har känt dig ensam förut men som kom av au pair-jobbet.
• Vad var det som gjorde att du kunde känna dig ensam ibland och varför?
• Hur gjorde du för att minska saknaden av de nära och kära där hemma?
Tack på förhand!
Anna Back.
kärlek till dig min vän. saknar våra samtal.. längtar tills vi ses! kram
Det problemet hade inte jag när jag lämnade min familj eftersom jag var sista au-pairen.
hej kristin!
jag har följt din blogg jättelänge och tycker det är så synd att du nu har åkt hem igen..
Men jag har dock en fråga om organisationen du åkte med. Du åkte med skandinaviska institutet va, vad tyckte du om den? Hur var dom här hemma i svergie under själva ansökningsprocessen och hur var dom när du var i USA? Skulle du rekommendera nya au pairer att åka med dom och varför?
Du får ha det jättebra, har läst din blogg i säkert över ett år! :)
Emma, blivande au pair
Åh jag var aupair i Concord, NH 06-07 (det ligger väääldigt nära Boston så vi var all the time, som man säger, haha) och det var det underbaraste året i mitt liv, det behöver jag nog inte förklara för dig, för du förstår.
Åh jag tycker fortfarande det är jobbigt när min familj nu snart är inne på sin TREDJE aupair efter mig. DEN personen gör precis som du säger, LEVER MITT LIV, leker med MINA barn, bor I MITT RUM, kör MIN bil! Ville bara skriva och säga att jag känner likadant. Tur att vi alltid har våra minnen.
Fin blogg föresten, önskar att jag hade bloggat när jag var där.
Kram till dig