Det är ingen nyhet att jag är en liten wannabe amerikan. Eller wannabe är väll kanske fel ord, men USA är mitt andra hem och jag kommer alltid att vara förälskad i landet. Vissa dagar tänker jag inte alls på landet på andra sidan pölen, och andra dagar finns det ingenting annat för mig. Om någon säger namnet Boston blir jag lycklig och tar åt mig likamycket som om någon skulle säga Falun, staden där jag spenderat 20 år av mitt liv.

Idag har jag en USA-dag. En sån där dag då jag önska att jag var i Boston istället. Idag önskar jag att jag körde på I-95 (highway) och lyssnade på Kiss108 på radion. Idag önskar jag att jag var påväg till Salem och Swampscott och stannar på Stop&Shop på vägen för att köpa lite Ben&Jerry-glass. Idag önskar jag att jag var omringad av underbara amerikaner, en strålande sol och en underbar östkust. Idag önskar jag att jag var en amerikan.

Jag kommer alltid att vara en stolt svensk och kommer aldrig att snacka skit om mitt land, snarare tvärtom. Men jag kommer alltid att ha ett andra hem i mitt hjärta, a home sweet home.