Träffade en svensk tjej från Borlänge i tisdags på en körövning. Vi började prata och insåg att vi kände lite samma personer.

I söndags fortsatte vi vår konversation och det slutade med att vi har gått ut i Uppsala tillsammans förra sommaren.
Jag och min syster gick ut tillsammans förra sommaren när hon bodde i Uppsalla. Vi gick till BJ och träffade några av hennes kompisar utanför. Vi var sammanlagt 6 tjejer som stod och köade tillsammans, och sedan fick gratis champange inne på stället.

Hur sjukt är det egentligen inte att jag träffar henne här igen, i Boston USA?! Och att vi inte ens känner igen varandra utan att när vi pratar inser att vi måste ha varit där samtidigt, och att hon måste varit hon, och att jag måste ha varit jag. Hur liten är inte världen?

Så nu ska jag gå ut med tjejen jag en gång gått ut med i Sverige.
Helt sjukt!