Livet på en pinne

Men herregud, du kan ju fraga va fan ja menar. Jag bor i en ensamstaende mamma - och jag trivs jattebra. Fatta ironin liksom, jag skrev att man inte skulle aka innan man va 21 heller, for da kan man inte festa. xD Du kan ju ha nan distans nar du laser saker. Trodde man fatta att det inte va sa jadra allvarligt menat. Grejen var att alla jag akte med till au pair skolan kom till varldens lyxhus och hade skitsnygga bilar, medan jag fick samre standard an vad jag hade hemma i sverige. det trodde jag liksom inte - och jag hade inte fatt sett bilder innan, sa det kom som en chock. jag trivs som fan, och skulle inte kunna fatt nan battre familj. men det hade ju vart roligt med en sprillans ny stadsjeep (a)

När man får en kommentar av någon med massa svordomar i så tar jag de som att jag klev på någons tå.
Undrar om det tipset har med ironi eller avundsjuka att göra?!

Jag får be om ursäkt Cissi för att jag är en idiot och inte förstod ironin i ditt tips till blivnade au pairer, men för mig och många andra så var det nog ett "tips" och inget skämt.

Eftersom att jag skrivit så mycket om USA's dåliga sidor så tänkte jag nu sätta mig och skriva ned vad jag kommer sakna när jag kommer hem till Sverige. Vill bara säga att USA är inte farligt som de låter ibland.

Jag kommer att sakna:

• varm choklad på Dunkin Donuts
• att kunna åka shoppa fram till kl 10 på kvällarna
• att ha ca 5 olika ställen att åka till när man gå på bio med över 10 salonger
• att man alltid kan åka till älskade Target när man behöver något
• att de flesta matvarubutiker är öppna dygnet runt
• CVS, apoteker som har allt
• att man kan prata med främlingar
• fika på Starbucks
• Crepes på Appleseeds
• världens godaste glass, dice-cream
• att köra på amerikansk motorväg
• program på tv
• att kunna vara lat och ta bilen (för man har inget val här)
• billig shopping som kläder och teknik mm
• butikerna Jasmine Sola, Sephora, Guess, Aldo, Abercombie and Fitch, Victoria's Secret, Crate and Barrel, Barnes and Nobles och Macy's
• att allt är så stort
• att lyssna på radiostationen KISS 108 i bilen
• att bo i Wakefield och ha ett jättefint rum
• att säga att man bor i Boston, USA
• att prata engelska utan att ens tänka
• att gå till ett jättefint gym
• att kunna spela New England bowling
• Halloween
• att åka till IKEA och känna sig hemma
• att ha torktumlare
• huset på Cape Cod
• att längta efter Sverige

Jag lovar att jag kommer på massa fler saker, men just nu har jag tömt mig hjärna på saker jag kommer att sakna.
Jag vet att jag kommer sakna min familj här i USA, och jag hoppas att de alltid kommer finnas i mitt liv. Jag kommer att sakna att bo i detta hus, och att vara som en familjemedlem. Jag kommer att sakna att se barnen utvecklas och växa till stora pojkar. Jag kommer helt enkelt sakna mitt liv här i Boston, USA.

Jag saknar er i Sverige. Jag saknar dig Sverige, men jag ska leva livet i USA ett tag till!

Att USA är ett ohälsosamt land är inget nytt, men amerikaner bryr sig ärligt talat inte.
I USA anser man att man har rätt till att göra precis vad man vill, utan att behöva tänka på konsekvenser.

Idag berättade min värdpappa att EU har lagar om farliga ämnen i allt som produceras. Ett expempel var leksaker. Säg att Kina producerar en viss leksak till hela världen så producerar de först en leksak som ska till EU-länder och håller sig till EU-lagarna och sen samma leksak till USA. Leksaken som ska till USA har de inte gjort något åt de farliga ämnen och kostnaden är densamma.

Anledning till detta, som det han läst, var att i EU-länder betalar man inte för sjukvården och drar man ned på dessa farliga ämnen och gasen i produkter så blir färre människor sjuka och behöver kontakta sjukvården. Men i USA däremot så betalar man för sjukvården och de vill såklart att man blir sjuk så att sjukvården får pengar.

Min värdmamma har tidigare berättat om hur de ändrar tallriksmodellen och näringspyramider efter produktion och inte hälsa. Allt handlade om att alla matproducenter ska få pengar så att de "överlever". Om köttbönder eller majsodlingar behöver mer pengar eller production så får de en större del av tallriksmodellen. Så kollar man på en amerikansk tallriksmodell så finns det inget som säger att den är nyttig för dig, men snarare för den amerikanska matproductionen.

USA är ett väldigt speciellt land med egoistiska människor kan man säga. Här anser man att man har rätt till att köra den bilen man vill oavsett om det är dålig för miljön eller inte. De anser att de har rätt att tränga sig före dig i en bilkö, eller dricka flaskvatten i massor.
Det finns inget som heter klimathotet, för det är varmt och skönt där de bor. Det finns inget som heter miljö, för de lever i nuet och har rätt till att vara så omiljövänliga de vill.
För politiker så handlar allt om pengar, och inte hälsa eller välmående. Eller när jag tänker efter, för nästan varje person här så handlar det om pengar.
Men jag ska även tillägga att det faktiskt finns "normala" amerikaner också. Sånna som har koll på miljön och bryr sig. Sånna som tänker på vad de äter och tänker på sin hälsa.

Augustana - Boston

In the light of the sun
Is there anyone
Oh it has begun
Oh dear you look so lost
Eyes are red
And tears are shed
This world you must have crossed

You said you don't know me
And you don't even care
Oh yeah
she said you don't know me
And you don't wear my chains
Oh yeah

Essential yet appealed
Carry all your thoughts
Across an open field
When flowers gaze at you
They're not the only ones
Who cry when they see you

You said you don't know me
And you don't even care
Oh yeah
she said you don't know me
And you don't wear my chains
Oh yeah

She said I think I'll go to Boston
Think I'll start a new life
I think I'll start it over
Where no one knows my name
I'll get out of California
I'm tired of the weather
Think I'll get a lover
And fly him out to Spain
I think I'll go to Boston
I Think that I'm just tired
I Think I need a new town
To leave this all behind
I Think I need a sunrise
I'm tired of a sunset
I hear it's nice in the summer
Some snow would be nice

Oh yeah

Boston
no one knows my name
Yeah
no one knows my name
no one knows my name
Yeah
Boston
Where no one knows my name

Shoppingtur på Burlington mall idag med Pernilla. Till vår överaskning möts vi av en snygg kille i bar överkropp i en av butikerna.

Detta är en butik som nästan endast anställer "snygga" killar, och gärna modeller. Fick höra av en kille som jobbade där i somras att till julen så kommer de antagligen stå en kille i bar överkropp i butiken för att hälsa alla välkomna, och så var den dagen kommen. Där stod han i en öppen vinterjacka, jeans och flip flops och spände sig. Det värsta av allt var nog att han är en av de snyggaste killar jag sett i USA hittills. Nu delar denna kille snygg-toppen med Matt. Tror förresten att han heter Chris...
Hur sjukt är det egentligen inte att de låter en av deras anställda stå, flasha deras överkroppar och hälsa folk välkomna in i butiken. Kan inte påstå att jag ville gå in butiken extra mycket för att han stod där, snarare gå förbi.

Hade inte killen varit så snygg och med glittrande ögon så hade jag blivit upprörd av att gå in i butiken och mötas av en halvnaken kille. Jag antar att jag inte blev så förvånad eftersom att det inte var i Sverige som denna kille stod med bar överkropp, utan att de var i USA.
Ingeting verkar förvåna mig i detta land, för det är ju trots allt the United States of America.

Det är illa när man börjar skriva detta inlägg på engelska. Det betyder att man måste ringa hem lite oftare och umgås med mer svenskar.

Har glömt att nämna att jag har Alicia Keys nya album som jag så läng trånat efter. Min värdmamma kom hem med den i måndags, söta hon. Hon vet hur mycket jag kämpat för att få den, så hon hittade den i en annan butik och köpte den till mig. Tyvärr är de inte exakt den utgåvan jag ville ha, men den duger gott och väl. Så länge det är Alicia Keys nya album så är jag lycklig.

När man är i Sverige så vill man inte vara i Sverige, men när man är i ett annat land så saknar man allt med Sverige. Jag saknar Sverige.

Jag saknar all svensk mat så som messmör, leverpastej, blodpudding, palt. Jag saknar pappas mat och farmors mat. Jag saknar fullkornspasta och mörkt bröd. Jag saknar att möjligheten till småätande är så mycket mindre än här. Jag saknar svensk choklad, och svenskt godis. Jag saknar kebab-pizza och Falun.

Jag saknar svenskt mode. Jag saknar att man kan klä upp sig utan att känna sig för uppklädd. Jag saknar Fornarina och Miss Sixty och jag saknar svenska killar.

Jag saknar svenska vägar och den svenska sättet att bry sig om miljön.  Jag saknar Hemköp och jag saknar långa promenader på kvällarna. Jag saknar att kunna ta cykeln nästan överallt. Jag saknar att bilar med automat är lyx och inte standard. Jag saknar att bilarna är små (eller normal storlek) och att SUV och minibussar är ovanliga.

Jag saknar svensk musik. Jag saknar att kunna använda mobiltelefon utan att de kostar skjortan och jag saknar jobbarkompisar.
Jag saknar min familj och alla stunder vi haft tillsammans.
Jag älskar det här landet, och hatar det. Jag saknar nästan allt som har med Sverige att göra.

Om 2 månader måste jag bestämma mig om jag ska förlänga mitt år här i USA eller inte. Om 2 månader så kommer jag veta när jag är tillbaka i älskade Sverige.

Mitt livs störta fråga nu är hur min framtid kommer se ut. Och speciellt, vad jag ska syssla med. Jag vill så gärna studera, men jag vet inte till vad.

Först var jag inne på att läsa till musikproducent, vilket länge varit min dröm. Har hittat skolan jag vill studera på och den ligger här i Boston, Berklee college of Music. Jag vet att det fortfarande är min dröm, men utbildningen kommer kosta mig skjortan, runt miljonen, och jag vet inte om jag har lust att skaffa mig en sådan studieskuld. Jag har med andra ord lagt ned den musik-drömmen.
Nu i någon månad har jag varit jätte inne på att bli inredningsarkitekt. Jag har aldrig testat på det yrket, och mitt rum hemma är inte direkt något som får folk att tro att jag är intresserad. Nu i USA har något hänt och jag är jätteintresserad. Jag kollar på massa inredningsprogram, och varje gång jag går in i ett nytt hus ser jag mig runt med kritiska ögon.

Fick nyss höra att jag inte ska följa mina drömmar för att jag kommer bli besviken. Det är inte första gången jag hört det. Det verkar som att folk vill att jag ska mer normala drömmar, som att bli lärare, eller ekonom eller något sådan. Men jag antar att jag siktar på högre drömmar än så.

Jag vet att det inte är så lätt att bli musikproducent, och jag vet att det är stor konkurrens när de gäller att bli inredningsarkitekt. Men jag vet även att jag inte vill bli lärare och jobbar med barn, eller jobba i ett kontor. Jag vill göra något med mina fingrar och min kreaktivitet.

Vad ska jag bli när jag blir stor om alla avråder mig till att följa mina drömmar?

Så åkte man till Target igen i hopp om att de fått in Alicia Keys album, men det var lika snustorrt som innan.
Jag och Pernilla och Target, det är en dålig kombination. Man vill verkligen ha allt man ser, men sen vet man att lönen inte räcker till. När Pernilla kom stod jag där bland cd-skivorna med 3 album i handen, Fergie, Rihanna och Silverchair, men sen insåg jag lika snabbt att jag har inte råd...

Alla älskar Target. Det är ett ställe jag kommer sakna när jag kommer hem till Sverige. Behöver man något så åker man till Target helt enkelt, de har ju allt. Så idag, efter säkert 1 och en halv timme på Target med Pernilla så köpte jag ett par jättesköna tumvantar i läder och ett par rid-boots. Skorna var så billiga att jag kunde inte motså, 35 dollar.