A former au pair

Det känns konstigt att säga att man är en föredetta au pair. Men samtidigt känns de skönt att säga att jag inte längre är en au pair. Genom att jag är en föredetta  au pair så har jag avslutat den resa som jag önska jag fortfarande gjorde. Jag önskar att jag fortfarande bodde i Boston och körde runt i BMWn. Jag önskar att jag kunde åka in till Boston en fin heldag och bara gå runt utan några mål eller tidsplaner. Jag önska att jag kunde dra till ett Starbucks efter jobbet och bara sitta och prata med mina kompisar med en chai tea latte. Jag önskar att jag kunde åka till Jon på helgerna och leva livet som en svensk i USA och inte en au pair i USA. Jag önskar att jag fortfarande var där.

Att mina 22 månader har påverkat min syn på livet och världen är det ingen tvekan om. Jag är nästan förvånad över mig själv hur öppen jag blivit mot andra människor. Alla är inte lika, och de gör världen så fantastisk. Men samtidigt kan jag gå runt på gatorna i Sverige och kritisera föräldrar som inte har nog koll på barnen eller låter dem göra saker de inte borde. Jag har blivit en Supernanny som tror sig veta allt om barnuppfostran och hur barn fungerar. Haha.
Ett plus i kanten är att jag nu talat flytande engelska, och de känns som en frihet i sig.

Jag vet att en dag så vill jag återvända till USA, för där kände jag mig fri.

None

Att vara au pair... Svaren på era frågor

Här kommer svaren på alla frågor ni ställt mig. Kommer ni på fler frågor efter att ha läst detta så fråga på.

Varför ville du åka som au pair?
Min dröm sedan jag varit liten har varit att åka till USA. Och jag kände att det var en grym möjlighet att få åka iväg i minst ett år och leva i USA, bo hos en amerikansk familj. Sen att jag älskar barn gjorde inte beslutet svårare.


Varför valde du att åka med just Au Pair in America och inte med t.ex. EF (Cultural care)  eller STS?
Det var av en ren slump som jag hamnade hos dem. Och det kändes jättebra från första sekund då de "bryr" sig om en, är otroligt hjälpsamma och tar sig tiden att ringa runt och kolla hur det går med sökandet. Rekommenderar dem stort, dem är bäst!

Vad hade du för barnerfarenheter innan du åkte?
Jag har varit barnvakt. Sen sa jag upp mig för att praktisera på dagis 3 månader innan jag åkte, så att jag fick ihop de sista timmarna.


Måste man ha körkort?
Nej, jag träffade två au pairer som inte har körkort. Men jag kan säga att du vill helst ha körkort. Har du ingen bil i USA så måste du förlita dig på att dina vänner kan skjutsa runt dig hela tiden, om man nu inte bor i NYC. Jag lovar att allt blir så mycket bättre och roligare om man har körkort, det är ju trotts allt USA.


Familjen du var hos, tog det lång tid innan du bestämde dig för den? Eller var det typ första familjen som du blev matchad med och det lät bra direkt?
Jag var i kontakt med 6 olika familjer samma vecka. Min blivande värdmamma ringde en måndag, och jag tackade ja på torsdagen, så de gick väldigt snabbt. Jag tror att hon var den andra eller tredje familjen i ordningen som kontaktade mig.


Finns det något du önskar att du hade frågat din värdfamilj om innan du åkte som du kom på att du hade velat veta när kom dit?

Nej, jag tror att jag visste allt jag ville veta, och inget kom som en överaskning. Jag var familjens första au pair, så jag och min värdmamma gjorde rutiner och allt efter som. Jag kom mycket bra överens med min värdfamilj och fria händer.


Hur var det på au pair skolan?
Efter att ha flugit i flera timmar och sedan ställa om dygnet så var det extremt jobbigt att hålla ögonen öppna och intresset på topp. Nu vet jag endast hur APIA/Skandinaviska's orientation var, och kan endast svara för de. Det var extremt mycket information på en gång och jätte långa dagar, men man fick knyta kontakter och göra sig redo för att bli slussade ut till familjerna. Personligen tycker jag att de var ett bra sätt att förbereda sig själv på vad som komma skall.

Hur lång tid tog det innan du kom in i familjens rutiner?
Oj, de minns jag knappt nu. De tog nog 2 månader innan jag kände mig säkrare med barnen. Sen kom jag dit när sommarlovet började, och de blev lätt på så vis. Så när skolan började igen så var jag van och de var som att jag visste deras skolrutiner redan.

Kände du att du behövde "tassa på tå" de första veckorna för att inte vara i vägen när du va ledig osv?
Jag tassade aldrig på tå i mitt hus. Men jag lyckades alltid dra mitt till mitt rum när jag var ledig för att få vara ensam. Tror inte jag var hemma så jättemycket i början heller. Men jag kände mig väldigt snabbt hemma och vet att jag alltid kommer att göra det.


Var det svårt att ta hand om ett så pass litet barn?
Jag tycker personligen inte att de var svårt att ta hand om en liten knodd. De har varit helt fantastiskt, och han blev nästa som min egna son.

Var det svårt att ta hand om tre barn? Hade du velat ta hand om fler eller färre?
Svårt kanske är fel ord, men det var en utmaning. Tycker dock att de var toppen att ha tre barn, för då satt man inte och stirra. Ett barn skulle vara jätte tråkigt. Men jag vill ha mycket att göra hela tiden.

Vad fick du göra? Var det enbart passa och leka med barnen eller fick du hjälpa till med hushållsarbetet också, laga mat, städa tvätta mm?
Jag gjorde allt som hade med barnen att göra. Tvättade deras tvätt, och såg till att de städade deras rum, samt städade lillkillens rum. Inge matlagning eller städning av resten av huset. Annars gjorde jag precis allt som en mamma skulle ha gjort.


Vad tyckte du minst om som har med din värdfamilj att göra? Fanns det något du kunde göra åt det?
Min värdfamilj var extremt stökiga av sig, vilket gjorde mig galen. Sen hade de svårt att kontrollera alla barnen ibland, vilket gjorde att man ville skratta. Men de var bara att visa barnen att när jag har dem så är de mina regler som gäller.

Vilket college gick du på och vad läste du för kurser? Är det dyrt?
Jag gick på en skola som heter
MassBay i Wellesley, MA. Läste en kurs (två gånger) som heter Journey through North America och åkte till Washington DC och Niagara Fallen (Kanadensiska sidan) som ingick i kursen. De kurserna jag läste kostade ca 350 dollar (minns ej exakt nu), och då ingick resan. Men de skiljer mycket från skola till skola. Harvard kostar t.ex. ca 500 dollar, men ett Community College är mycket billigare.

Vilka platser besökte du i USA? Fick du följa med familjen på t.ex någon semester?
Oj, många småställen... Bl.a. Burlington Vermont, New York City, Olando Florida, San Diego, LA, Las Vegas, Niagara Fallen, Washington DC, Rhode Island. Min värdfamilj hade ett sommarhus på Cape Cod (ligger i MA) där vi spendera mycket av tiden på sommaren. Sen följde jag med dem till San Diego första gången jag var dit. Jag även åkt till San Diego själv min sista månad.

Är det lätt att få au-pair kompisar?
Ja, det är busenkelt. Au pairer dras till varandra så du kommer inte vara ensam länge.

Ska man bete sig på samma sätt som här i Sverige om man vill skaffa nya vänner i USA (inte bara au pairer). Eller tar dom förgivet att man ska vara jätteframåt och lika öppen som om man känt en person länge här hemma?
Nu blev jag lite nyfiken på hur man beter sig här i Sverige. Hehe. När de kommer till amerikaner ska du bara vara på rätt ställe, där andra amerikaner i din ålder håller hus, vilket tyvärr är ganska svårt som au pair. Amerikaner är jättetrevliga och pratglada så de är ingen problem att prata med främlingar. De tar inget förgivet, de tycker bara att de är coolt att man kommer från Sverige ;D

Träffade du många kompisar som du fortfarande har kontakt med?
Jag träffa enormt många under mina 22 månader. Men de bästa kompisarna var från USA, Australien, Nya Zeeland, Danmark och sen Sverige. Och jag vet att jag alltid kommer ha kontakt med dem.

Fick du hemlängtan? Kom din familj hemifrån och hälsade på dig någon gång?
Jag fick hemlängtan en gång, och de var min andra jul där. Min familj kom och hälsade på över den första julen och nyår. Och sen kom min syster tillbaka nu i somras (min andra sommar).

Åkte du hem till Sverige någon gång under tiden i USA, eller stannade du hela tiden?
Jag åkte hem till Sverige en vecka innan mitt visum gick ut, för att ladda upp inför mina sista 10 månader i USA.
När man förlänger kan man inte åka och in och ut ur landet som man vill, man blir som låst. Men man kan åka till Mexico och Kanada ändå, men de finns inga garantier att man bir insläppt igen. De ska tydligen bero på hur snälla de är den dagen. Jag såg inte de som ett problem. Man får passa på att åka lämna landet sitt första år som au pair, och sen under sitt sista år stanna i landet. Men visst kan man åka hem till Sverige och få ett nytt visum om man orkar gå igenom den proceduren igen, och betala.

Vad tyckte dina föräldrar om att du åkte iväg som au pair?
Min familj stöttade mig i beslutet. De hjälpte mig och skjutsade mig till min intervju och ambassaden. De visste att det var något jag behövde göra, så jag hade mycket tur. När de kommer till valet mellan att studera eller att åka som au pair, tycker jag att om man verkligen vill ska man åka som au pair. Det är nu man har chansen så man borde ta den innan de är försent. Plugget kan alltid vänta ett år till. Jag ångrar inte ens sekund att jag åkte, och har lärt mig så enormt mycket.

Hur utvecklades dina språkkunskaper?
Jag är stolt över att säga att jag nu talar flytande engelska, så jag har utvecklats enormt mycket.

Har du haft kontakt med din värdfamilj nu efter att du kommit hem?
Jag har kontakt med min värdfamilj. Min värdmamma har skapat en blogg åt mig så jag kan följa allt de gör.


Saknar du ditt liv i USA?
Jag saknar mitt liv enormt mycket. Jag var lycklig och fri där, och är avis på ALLA som är i USA just nu. Saknar de enormt mycket.

Vad har du lärt dig under din tid borta?
Det var en bra fråga. Jag har lärt mig mycket om mig själv och mina egna värderingar. Jag har lärt mig hur jag vill uppfostra mina egna barn, och hur jag vill att mitt hem ska vara. Jag har lärt mig att vara mycket mer öppen och att följa mina drömmar. Jag har lärt mig vem jag är.



Jag tycker att de är mycket viktigt att kunna prata med sina värdföräldrar. Jag berättade alltid för dem allt som hade med barnen och göra. Allt som hänt osv, för jag anser att de som föräldrar har rätt att veta allt. Detta ledde till att de hade stort förtroende till mig, och jag kunde göra mycket på mitt sätt utan att de la sig i.


Livet som au pair...

Jag har sagt det många gånger nu, men jag säger det igen. Efter att ha varit au pair i 16 månader kan jag säga att jag vet hur jag ska uppfostra mina barn, hur mitt hem ska se ut, och hur organiserad jag ska vara. Efter att ha levt med en familj i 16 månader och sett hur de hanskas med olika situationer har jag lärt mig grymt mycket. Efter att ha sett hur andra familjen gör, har jag insett hur jag vill att min familj ska vara.

Jag känner att denna tid som au pair har fått mig att tänka mycket på min framtid. Jag säger inte att jag kommer bli världens bästa mamma, men jag kommer då bli en grymt bra mamma och fru.

None

I brist på annat...

Idag satt jag i bilen utanför Starbucks med min chai tea latte, i brist på annat att göra. Jag fick lov att lämna huset och mitt rum för en stund. När jag satt där insåg jag hur jag känner pressen att varje lediga minut göra något. Att jag inte kan sitta och titta på en film eller bara vara hemma, utan att jag måste ut och göra något. Så skulle jag aldrig känna hemma utan jag skulle tycka att det var skönt att bara få bara. Det är som att min värdfamilj tycker att det är deprimerande att jag bara är hemma och inte gör något. Vissa dagar kan jag sticka till Target eller till ett köpcenter (eller vart som helst) bara för att ha någonstans att ta vägen, och verka upptagen även fast jag inte behöver göra något ärende.

Hemma i Sverige skulle jag inget hellre än att sitta framför tvn med min mamma och glo, och fixa mina naglar, och bara vara. Men här är man tragisk om man bara vill vara...

Är det någon annan au pair som känner samma press som jag? Som känner att man inte får vara hemma när man är ledig, utan måste alltid ha något att göra och folk att träffa?

None

Little miss Sunshine

Helt plötsligt en dag insåg jag att jag måste ändra min inställning. Det var den dagen jag bestämde mig för att bli Little miss Sunshine. Att det var dags att se det possitiva i mitt liv och inte de negativa. Snart är min tid över. Snart tar detta kapitel i mitt liv slut, livet som au pair i USA. Snart börjar något helt nytt.

Nu är det dags att vara possitiv och göra denna tid till något underbart, fantastiskt och magiskt. Nu är det dags att vara Little miss Sunshine - hon som ger mig energin och glädjen jag behöver just nu.

None

177 dagar kvar...

Jag jobbar arlset av mig med mina 3 pojkar, 45 timmar i veckan. Men ändå var det som att få en kniv i bröstet idag.
Jag har varit au pair i 463 dagar och nu är det bara 177 dagar kvar.

None

The secret life of a Swedish au pair

Undrar om mitt liv skulle kunna bli en bra tv-serie? Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte. Inte för att så många har så jätte händelserika liv att de skulle hända spännande saker varje dag, precis som de gör i tv-serier. Men jag är tyvärr rädd för att mitt liv har för mycket vardag än drama.

The secret life of a Swedish au pair. Kanske kan bli en bok istället. Fast skulle det bli en film så skulle kanske Keira Knightley spela mig. Det hade nästan varit ännu bättre än en tv-serie. Men om mitt liv ska bli en film och Keira ska spela lilla mig så måste jag nog skaffa lite mer drama i mitt liv än all denna vardag.


Jag kan säga en sak i alla fall om mitt liv som en svensk au pair; det är det bästa jag någonsin gjort! En av de bästa beslut jag någonsin gjort, att packa mina väskor och bo i USA.


None

Manga barn

Igar nar jag var ute pa gatan med barnen insag jag att jag var helt ensam med alla barnen fran omradet. Det var inga foraldrar i narheten, och jag som annars har mina 3 pojkar att ta hand om satt dar med 12 barn. Dessa barn ar vilda amerikanska barn som ar overallt, och kan bli valdigt hogljudda och valdsamma. 

Jag har nog aldrig insett tidigare att det alltid ar jag som ar ute med alla barnen fran gatan, och deras forldrar kommer och gar och verkar nastan inte ens bry sig. 

Jag berattade for min vardmamma idag om hur en av mammorna pa gatan sa till mig att hon skulle ivag och att hennes styvdotter var inne i huset. Och sen lamnar hon hennes 5-ariga dotter ute pa gatan med mig och 10 andra ungar. Min vardmamma blev nastan arg nar hon fick hora hur de anvander mig att se till deras barn.

Dessa amerikanska mammor ar helt otroliga, och jag kommer aldrig bli som dem. 

None

Smart

Min 21-månaders bebis kan räkna till 10. Jag har aldrig tvivlat på att han är smart, men när han räknade till 10 på engelska igår i bilen blev nästan för stolt. Jag som var stolt över att han kan svenska...

None

Hårt liv - inte

Vissa dagar är det underbart att vara au pair. Hela morgonen har jag spenderat med deras mormor och morfar, och kusiner utomhus i solen. Och de två äldsta hade så roligt att jag släppte av dem hos deras mormor och åkte hem med Harry som nu sover (eller borde sova men ligger i sin säng och pratar för sig själv).

Det är 30 grader varmt ute, och superfint. Livet leker som au pair idag!!!

None

Blöjbarn

I ondags när Harry låg på skötbordet hände det mig för första gången. Han kissade rakt upp, som en liten fontän, men som tur var så upptäckte jag det snabbt och blev inte träffad. Sen var de bara att städa upp efter honom och byta handuken på skötbordet.
Idag efter att han repat Mini Coopern med en sten upptäckte jag att han var brun på ryggen. Såklart var det bajs överallt, och det var bara att ta ett stadigt grepp om honom med armarna rakt ut och bära in honom på badrummet. Han var så full i bajs att det blev ett stående blöjbyte med massa vatten. När jag gjort honom ren och fin igen, var de bara att städa upp i badrummet och tvätta hans kläder.

Det är väll härligt med blöjbarn! Speciellt en vecka som denna då han bestämmer sig för att vara ett riktigt blöjbarn...

None

That's my name. Don't wear it out.

Idag har jag hört mitt namn alldeles för många gånger. Mitt egna namn har gjort mig galen.
Jag har suttit i en bil med en 20 månaders pojke som inte sa annat än Kicki i mer än en timma.
Kicki! Kicki! Kicki! Kicki!

None



Jobbet i solen

Ibland är det väldigt hårt att vara au pair. Speciellt de dagarna man springer runt och har vattenrkrig med sina barn, eller sitter bredvid en pool och solar.

None

Scrapbook

En kompis till mig sitter och gör en scrapbook från hennes år här som au pair. Bara av att se alla klistermärken och alla foton blev jag jättesugen på att göra min egna scrapbook. Jag satt och fundera ut vad för olika sidor man kan göra insåg hur mycket jag varit med om detta år. Och jag vet hur många fler sidor jag kommer att kunna göra efter att mina 22 månader i USA är över.

Det finns inget som kan förklara hur denna resa varit för mig, hur mycket jag varit med om och hur mycket jag har växt. Jag har hittat mig själv här, och nu vill jag hitta min framtid.
Jag lever livet i USA just nu!

None


That's fantastic

Det värsta med att vara au pair i denna familj:
Att jobba även då föräldrarna är hemma. Att känna att jag kan göra så mycket annat än att sitta och titta på barnen när föräldrarna är hemma.

Efter att jag hade lagt lilla Harry och stängt dörren ser jag att min värdpappa sitter och läser böcker för de andra pojkarna. Jag frågar om de redan borstat tänderna, och Stefan springer snabbt in i badrummet och hämtar tandborstarna. Jag stod där inne och plockade upp allt ur badkaret då han säger att jag inte behöver göra det för jag jobbar inte längre. Jag svarar lite fint att jag jobbar till 7:30 ikväll, vilket jag gör hela veckan, varpå han frågar varför. Eftersom att jag inte har en blekaste varför jag jobbar så sent, säger jag det rakt ut och han ler och säger bara med en jätteglad röst That's perfect.

Jag vill bara lägga mig ned och dö, för denna vecka kommer bli hemsk. Jag hatar att vara au pair, när jag känner mig sem deras slav. När jag jobbar och de bara sitter och slöar. Jag jobbar redan sjukt mycket, så kan de inte lägga sina barn själva på kvällen då?! Jag har en familj som ser till att jag jobbar mina max 45 timmar i veckan, även fast de inte behöver mig.....

None


Jag, au pair?

Tänkte jag skulle presentera innehållet av min väska jag går runt med på dagarna:
- Blöja
- Kamera
- Näsdukar
- Solglasögon
- Solkyddsfaktor 55
- Antibakteriell handlotion
- Mobiltelefon
- Våtservetter
- Nycklar
- iPod
- Plåster
- Plånbok
- Snack till Harry

Undrar nästan om det är lite au pair-varning på min väska. Men man måste ju alltid vara förberedd. Jag är nästan mer organiserad än min värdmamma, så det är väll ett plus i kanten.

image312

Fredag och 10 timmar med barnen

Vaknade upp imorse av att jag hör min värdpappa tvätta. Min kropp skriker ett högt nej, men det enda som kommer ut ur min mun är en suck.

Jag har barnen i 10 timmar idag, och kommer inte att lämna huset. Jag måste alltså hålla min 5-åriga pojke sysselsatt under större delen av dagen annars får han sina utbrott han fått varje dag denna vecka. Igår tvättade jag en tvätt men lämnade resten så att vi kunde göra det idag. Eftersom att min värdpappa jobbar hemifrån idag tyckte han väll att han måste tvätta, och där sprack min plan för dagen.

Om jag håller mig sysselsatt och han hjälper till så brukar jag komma undan en arg 5-åring, men om det är tvärtom så spricker han snabbt.
Nu håller jag tummarna för att de inte tagit hand om disken också.

image312

Underbara USA

Måste bara få säga att jag älskar att vara au pair och få möjligheten att få leva i USA.
Nu har jag suttit här i över 30 minuter och kämpat med att få ihop ett inlägg. Jag börjar skriva men sen slutar det med att jag raderar allt och börjar om från början. Det är som om jag inte kan blogga på svenska längre, för jag  kan inte få ut det jag egentligen vill säga just nu, det går inte. 

Jag har bott i USA nu i 10 månader, och vet att jag är långt ifrån klar i detta land. Jag älskar att prata engelska hela dagarna och umgås med mina amerikaner. Jag älskar alla äventyr och galenskap. Jag trivs som fisken i vattnet, och vet att detta är ett ställe jag kommer att komma tillbaka till om och om igen.

Det jag egentligen skulle skriva om var min och Robbie's lördagkväll men de gick tydligen inte. Nu när Pernilla inte längre bor här har han blivit mina andra favorit. Vad skulle jag göra utan Rob the man? Rob a bank? (humorn är på hög nivå)
USA är fan ett underbart land, och detta äventyr är fan det bästa jag någonsin gjort! 

image312

Ännu en helg...

Då har ännu en helg sprungit förbi och här ligger jag utslagen på min säng.

Efter min sista lektion i lördags fick jag finbesök från Vermont. Det stod en svensk tös utanför mitt hus som jag inte sett på mer än en månad. Hon hade kört hela vägen från Burlington, VT till mig i Boston, MA vilket är nästan 4 timmars bilfärd, så när jag såg hennes bil på gatan visste jag att detta skulle bli en bra helg.

image314

En helt galen helg har det varit med min Pernilla, men ack så rolig den varit. Vi åkte hem kl 4 inatt, så vi tog verkligen vara på de 24 timmarna vi hade tillsammans. Nästa helg är det min tur att ta bilen upp till henne i Vermont och ha en sjukt roligt helg igen. 

Just nu lever jag livet här i USA, men en dag måste jag ta mitt pick och pack och komma hem till Sverige igen.

image312

Semester nu!!!

Kom hem igår kväll strax efter 21:30 och huset var helt kolsvart, ingen hade plockat av bordet ovh gjort disken och sängarna var tomma. Nått var fel.

Jag öppnade garageporten och ser att bilen är borta, och blir då orolig som bara den. Ingen lapp, inget meddelande på mobilen, ingenting som sa vart det var och vad som hade hänt. Först ringde jag min värdpappa med hans mobiltelefon låg i vardagsrummet, sen testade jag att ringa till min värdmamma men jag kom till mobilsvaret på en gång. Jag lämnade ett meddelande och ställde mig sedan och gjorde disken och städa upp efter dem. 10 minuter senare ringer telefonen och jag får höra att det är påväg hem från sjukhuset. Stackars lilla Harry hade tidigare ramlat, och på något sätt spräckt ögonbrynet och behövdes sys.

Vaknade imorse, trött som en gnu efter att ha hjälp till igår kväll vid 22-tiden med barnen och sen haft problem att somna. Går ned till första våningen och ser att Sam ligger på soffan och inte är klädd. Vanligtvis ska han skjutsas till skolan när jag kommer ned, men jag märkte att de var något som inte stämde. Öroninflammation, trodde dem. Han ska till doktorn om 1 timma så vi får se vad de säger.

Så idag kommer jag att vara hemma med barnen hela dagen, vilket aldrig är roligt. Och samma visa imorgon. Jag kommer nog inte ens få lämna huset, utan bara jobba i 8-10 timmar. Jag jobbar som en gnu nu, så jag vet inte hur jag ska orka de sista två dagarna innan helg. Och sen på lördag måste jag gå upp innan 8 för att ta mig till min 6-timmars långa lektion. Ingen sovmorgon då heller.

Jag behöver semester. Jag behöver ny eneregi, eller bara tid för mig själv att få leva och inte vara en upptagen au pair/housewife.

image312

Tidigare inlägg