Idag har jag sagt hej då till min australiensiska vän Courtney Wilson.
Det var ungefär som när jag sa hej då till alla innan jag åkte hit, overkligt. Kan inte förstå att hon nu är borta, att jag inte kan träffa henne på jätte längre.

Bye Courtney. I'm gonna miss you a lot, but I'll see you soon in Australia.

Nackdelen med att vara au pair, man måste säga hej då till allt för många vänner.

Varje dag plockar jag rent efter frukosten (som skett när jag inte ens jobbar), jag gör rent efter alla andra i köket, och plockar in i diskmaskinen, jag plockar av bordet efter lunchen och torkar av bordet minst en gång per dag (jag verkar vara den enda som torkar av bordet i detta hus). Jag plockar ur en diskmaskinen om de så behövs och försöker att hålla köket så fint det går, vilket nästan är omöjlig då jag verkar vara den enda som bryr mig.

Idag efter middagen började min värdpappa nästan klaga över att inge disk görs under dagen och att han alltid få stå kl 10 på kvällen med disk. Jag visste inte vad jag skulle säga då han inte vet hur mycket jag gör under dagarna för att han inte är hemma. Ska jag sluta plocka in och ut ur diskmaskinen, och städa upp i köket? Han kanske märker då att jag faktiskt kämpar för fullt för att köket ska se fint ut, för min värdmamma gör ingenting längre.

Ska jag sluta försöka städa upp efter alla och hålla de hyffsat fint? Då kanske de märker att jag verkligen kämpar med att hålla detta stökiga hus fint. För det är ingen annan som städar i detta hus. Jag ska visserligen inte behöva städa upp och göra disk och allt, men jag har valt att göra de då jag inte kan leva i ett hus som är så stökigt som detta. Men nu ger jag snart upp då de bara klagar i alla fall, och inte ser att huset hade sett 100 ggr värre ut om jag inte hjälper till.

Då vaknade man upp och det var måndag igen. Ny vecka och nya problem (och äventyr).

Livet som au pair är hårt. Nu i tre veckor framöver kommer jag att jobba 45 timmar i veckan, vilket jag inte ser fram emot. Vi får helt enkelt se hur jag ser ut när dessa tre veckor är över, om jag fortfarande står upp.
På torsdag har Courtney sin avkedsfika hos min counsler, men jag kan inte komma för att jag jobbar. Och på lördag har hon sin avkedsfest/utgång och jag jobbar såklart fram till 22. Vet inte hur jag ska lösa det då jag på något sätt måste ta mig in till Boston (eller vart vi nu ska gå ut)... Känns skitsurt att missa båda sakerna speciellt då som jag inte sätt henne på jättelänge, och hon snart åker hem.

Kan inte påstå att det var roligt att vakna imorse, för jag ser bara en jobbig vecka framför mig. Så nu är det nog dags att vända på det och se en vecka med nya möjligheter istället. Nu väntar jag på att våren ska komma, och att jag snart få min efterlängtade semestervecka. Livet som au pair är hårt, men fan va jag älskar det!

Fenomenet Au pair är väldigt intressant. Det är salig blanding av alla möjliga slags människor och personligheter, som har en sak gemensamt - de tar hand om barn.

Idag började min nya kurs, och det är bara au pairer där. Vissa är så sjukt dåliga på engelska att man inte kan förstå hur de kan kommunicera med sin värdfamilj, annars är så kaxiga att man inte förstå att de jobbar med barn. Sen finns de där nördiga au pairerna som bara sitter där och ser söta ut, och sen några få som är hyffsat normala och går att prata med. Men det verkar som att nästan alla au pairer har problem att hålla tyst och kommer aldrig i tid. Såklart är jag inte en av dem, för jag är ju från Sverige =)

Au pairer kommer i alla olika storlekar och klädstilar. Pratade med en jättetrevligt rysk tjej idag, och tro mig, hon såg ut som en rysk då hon använder alldeles för mycket smink. Sen finns det de där au pairerna som kommer från Asien, som antingen är trådsmala, eller stora (och tyvärr lever som en amerikan). Au pairer är flockdjur. Finns det en au pair i ett rum, så hittar man snabbt fler. En au pair kommer sällan ensam, om hon inte lyckats bryta sig ut ur denna au pair-värld.

Jag trodde att jag skulle få nya kompisar från alla möjliga länder, men så blev det inte. Jag har en kompis från Nya Zeeland och en annan från Australien, men min bästa kompis är såklart svensk. Jag är inte längre ute efter att ha au pair-vänner, utan jag skaffar hellre amerikanska vänner då jag insett att jag inte fixar att vara runt massa galna au pairer längre.

Vad är bäst, att umgås med en massa au pairer, eller att umgås med svenskar och amerikaner?
Hur var ert första intryck av andra au pairer på er orientation?

Dagen än så länge....

Ska jobba i 10 timmar idag, men av någon anledning så känns de inte så tungt. Mycket som händer så tiden kommer rinna iväg. Just nu sover Harry så jag jobbar väll egentligen inte så mycket.

När jag skulle lägga honom imorse hittade jag inga blöjor. Jag har blivit lämnad med barnen och utan blöjor. Som tur var hittade jag en blöja som blivit över efter att Max börjat använda underkläder, som jag kunde sätta på Harry. En lite för stor Pull Up-blöja, men det är ju bättre än ingenting alls. Ska snart ut på jakt, så förhoppningsvis kanske jag kan hitta något i nån väska eller så. Annars blir de att åka till affären med barnen för att köpa blöjor.
Suck, är dagens ord!

Kom ned till köket imorse för att äta frukost innan jag började jobba och hittade min äldsta pojke på soffan.

Han har spytt hela natten och är likblek. Så började dagen innan vi åker till San Diego. Min värdpappa står i köket med disken och man ser hur han inte heller mår bra. Han har nu varit förkyld i några dagar, och de verkar inte ge sig. I babymonitorn hör man min minsta pojke skrika och gråta från sängen. Han vägrar sova, och har antagligen haft en jättedålig vila innan jag ens kom ned till köket. Jag sitter och äter min frukost och min äldsta pojke kommer med en hink, påväg till toaletten. Nu var de dags igen, ännu mer ska ut.

Jag hoppas verkligen att allt går bra imorgon. Att magarna är lugna hos alla, och att minstingen inte skriker hela vägen till San Diego. Men det återstår att se. Kan i alla fall säga att det kommer bli en väldigt väldigt lugn dag idag, med mycket tv-tittande.

Nu är snart dagen över, alla hjärtans dag. Snart är den förbi även detta år.
Jag jobbar och sliter. Min kropp är trött, och även så min hjärna. Denna vecka kommer jag att ha jobbat 43 timmar och jag längtar till helgen.

Helgen är ett stort mysterium dock. Jag vet inte vad jag ska göra, inte en blekaste. Jag ska till gymmet, de vet jag. Fick höra att Steph och Courtney ska till NYC i helgen, och de frågade inte ens om jag ville med, tråkigt nog. Min helg kommer nog att bestå av gymmet och städning. Jag ska kolla med Rob och Joe vad de har för sig, så kanske jag kan klämma in mig i deras planer, igen.

Just nu känner jag att jag är psykiskt och fysiskt trött. Jag borde egentligen städa upp lite i mitt rum efter att min rumskompis flyttat, men de finns ingen energi. Jag skulle kunna gå och lägga mig nu, men ska kämpa lite längre att hålla mig vaken. Jag har ont i varenda liten muskel i kroppen, och ligger just nu på sängen som en utslagen hjälte.

Nu börjar mitt nya liv. Nu är det dags att skaffa mig en massa nya kompisar och ut på äventyr. På tisdag flyger vi till San Diego, hela familjen, så det då i alla fall lite semester. Om 85 dagar landar jag i Sverige för mitt lilla besök. Snart är vintern över och man kan slippa känna sig instängd i huset...

Glad alla hjärtans dag!

Helgens inköp:
Marc Jacobs nyckelring och penna
Converse skor

Helgens mat:
Mozarella, pesto och tomat-smörgås
Pizza
Cheesy breadsticks
Kycklingvingar
English muffin
BBQ Ribbs, friterade räkor och potatismos
Pop corn

Helgens aktiviteter:
Cluster meeting
Boston-tur
Flytt
Avskedsfest
Texas Hold' em
Outlet-shopping
Kört i snöstorm

Nu har jag och Pernilla deckat på sängen efter att ha sovit 5 timmar inatt. Nu ska vi gå ned till köket och göra lite mannagrynsgröt och sedan titta på den amerikanska Grammisgalan.

Jag har varit au pair i snart 9 månader men känner ändå inte att jag är någon expert i området. Men jag tänkte ge det ett försök, att ge några tips.

Det tog mig ett tag innan jag hade bestämt mig för att skicka in ansökan om att bli au pair. Jag funderade länge om jag verkligen ville ta hand om barn i ett år, om jag skulle klara av det eller inte. Men jag ville så gärna göra något annat än att bara jobba på samma ställe och leva det livet jag gjorde. Jag ville så mycket att jag kände att detta var min chans att åka.

Mina tips till blivande au pairer:

1. Välj famlj före plats.
För att få ett så lyckat år som möjligt är de viktigare att få en bra familj än att bo på ett glammigt ställe. Gå på känsla, hur famljen verkar vara och om du kommer att gå ihop med dem, och glömt pengar och förmåner för en stund. Jag ville till Kalifornien eller Florida (såklart) och absolut inte Boston, men när min värdmamma ringde så kunde jag inte tacka nej.

2. Att vara au pair är ett jobb.
När du valt att åka som au pair har du valt att jobba med barn. Du har åkt hit för att arbeta och inte för att festa eller resa. Du har världens chans att leva i USA och upptäcka nya saker och människor, men glöm aldrig att det är ett jobb!

3. Pengar är inte allt.
De flesta drömmer om att hamna hos en familj som har allt. De drömmer om att få åka med dem på massa resor, ha en egen snygg bil, bo i ett stort hus med pool och helt enkelt ha en rik värdfamilj. Men det är inte alltid det bästa. Tänk på att du vill ha en familj som har båda fötterna på jorden.

4. Ha några egna krav på familjen.
Du vill helst ha tillgång till bil på fritiden då det nästan är helt omöjligt att leva utan bil i USA, om du inte bor på Manhattan. Av egna erfarenheter så vill man ha ett eget badrum, men det kanske anses som lyx. Kolla med familjen vad dina sysslor är. Försök att ha som krav endast göra saker som har med barnen att göra (dvs. barnen tvätt, barnens mat, barnens städning osv.). Tillgång till internet. Inget utegångsförbud eller liknande. Att få ha vänner på besök (men självklart är de deras hus och du ska inte ha öppet hus för det). Kom ihåg att de finns en hel lista över saker som bör disskuteras innan du tackar ja så det inte blir en massa överaskningar när du kommer till dem.

5. Umgås inte bara med andra au pairer.
Det är jätteskönt att ha au pair-vänner så man kan prata av sig om saker som andra inte förstår sig på, såsom värdfamiljer, barn och annat du går igenom. Men försök att skaffa amerikanska vänner, så du inte fastnar i "au pair-träsket".

6. Kolla upp förmedlingen.
Kolla upp hur förmedlingen är i USA. Fråga andra som åkt eller åker med just den förmedligen om den är bra eller inte. Jag skulle rekommendera att åka med Au pair in America/ Skandinaviska institutet då det enligt mig är bäst. Cultural Care Au pair/EF hör jag alldeles för mycket skit om att jag inte skulle rekommendera någon att åka med dem. Men det är min åsikt, så skaffa en egen åsikt innan ni väljer förmedling.

7. Ha tålamod.
De första månaderna kan vara jättetuffa, men det är bara att vara stark och ha tålamod. Speciellt med barn som kommer att testa dig en massa den första tiden. Den första tiden kan vara seg och tråkig då man inte känner området så bra, eller har så många kompisar, men det är bara att ge sig ut på upptäcktsfärd. Ge inte upp i första taget!

8. Gör de bästa av tiden.
Du har inte alltid den här chansen att få leva i USA som man gör som au pair. Ta chansen att upptäcka så mycket du kan och helt enkelt leva livet. Om man bara ser de som är dåligt så kommer du bara gå ned dig själv. Ut och gör saker du aldrig annars hade gjort. Du har öppnat en ny dörr, så ta chansen.

Kom ihåg att när ni landar i USA så är ni inte ensamma, utan de kommer vara en massa andra där som är i precis samma situation som er.

Jag ska förlänga och kommer troligtvis komma hem i mars nästa år efter att ha varit här i ca 22 månader. Jag trivs jättebra och även om jag klagar mycket så älskar jag det. Jag lär mig känna mig själv bättre, och växer som person. Jag blir den jag vill vara helt enkelt. Och det är en helt underbar känsla!
Lycka till!