Känsla av...
Livet efter att ha varit au pair är lite hårdare än jag trodde... Jag har lämnat en familj jag bott och levt med i 21 månader. Och blivit ersatt av en ny au pair, som jag aldrig kan sluta vara svartis på då hon bor i MITT rum, kör MIN bil och leker med MINA barn. Hon lever MITT gamla liv, och de är visst hårdare än jag trodde. Denna känsla av att ha blivit ersatt känns mindre bra. Jag försöker övertala mig själv att ingen kan ersätta mig då jag är min egna individ, men ändå så känner jag mig bortglömt nu när jag inte längre är i USA.
Jag hade en helt underbar pojkvän i USA, och nu väntar jag bara på att bli ersatt. Jag kanske skulle ha pinkat mer revir när jag var där, men de finns inget jag kan göra. Fick höra att en av pojkarnas jujitsutränare tydligen tycker om den nya au pairen, så nu är man ersatt där också. Jujitsun var mitt ställe, jag älskade att gå dit med barnen och alla som jobbade där var helt underbar. Men nu är det en "ny" Kristin där som gör allt som jag en gång gjorde.
Jag vet inte om det är fler som jag som känner att man blivit ersatt... Men de känns hemskt! Jag saknar min Jon mer än jag någonsin trodde att jag skulle!
Att vara au pair... Svaren på era frågor
Här kommer svaren på alla frågor ni ställt mig. Kommer ni på fler frågor efter att ha läst detta så fråga på.
Varför ville du åka som au pair?
Min dröm sedan jag varit liten har varit att åka till USA. Och jag kände att det var en grym möjlighet att få åka iväg i minst ett år och leva i USA, bo hos en amerikansk familj. Sen att jag älskar barn gjorde inte beslutet svårare.
Varför valde du att åka med just Au Pair in America och inte med t.ex. EF (Cultural care) eller STS?
Det var av en ren slump som jag hamnade hos dem. Och det kändes jättebra från första sekund då de "bryr" sig om en, är otroligt hjälpsamma och tar sig tiden att ringa runt och kolla hur det går med sökandet. Rekommenderar dem stort, dem är bäst!
Vad hade du för barnerfarenheter innan du åkte?
Jag har varit barnvakt. Sen sa jag upp mig för att praktisera på dagis 3 månader innan jag åkte, så att jag fick ihop de sista timmarna.
Måste man ha körkort?
Nej, jag träffade två au pairer som inte har körkort. Men jag kan säga att du vill helst ha körkort. Har du ingen bil i USA så måste du förlita dig på att dina vänner kan skjutsa runt dig hela tiden, om man nu inte bor i NYC. Jag lovar att allt blir så mycket bättre och roligare om man har körkort, det är ju trotts allt USA.
Familjen du var hos, tog det lång tid innan du bestämde dig för den? Eller var det typ första familjen som du blev matchad med och det lät bra direkt?
Jag var i kontakt med 6 olika familjer samma vecka. Min blivande värdmamma ringde en måndag, och jag tackade ja på torsdagen, så de gick väldigt snabbt. Jag tror att hon var den andra eller tredje familjen i ordningen som kontaktade mig.
Finns det något du önskar att du hade frågat din värdfamilj om innan du åkte som du kom på att du hade velat veta när kom dit?
Nej, jag tror att jag visste allt jag ville veta, och inget kom som en överaskning. Jag var familjens första au pair, så jag och min värdmamma gjorde rutiner och allt efter som. Jag kom mycket bra överens med min värdfamilj och fria händer.
Hur var det på au pair skolan?
Efter att ha flugit i flera timmar och sedan ställa om dygnet så var det extremt jobbigt att hålla ögonen öppna och intresset på topp. Nu vet jag endast hur APIA/Skandinaviska's orientation var, och kan endast svara för de. Det var extremt mycket information på en gång och jätte långa dagar, men man fick knyta kontakter och göra sig redo för att bli slussade ut till familjerna. Personligen tycker jag att de var ett bra sätt att förbereda sig själv på vad som komma skall.
Hur lång tid tog det innan du kom in i familjens rutiner?
Oj, de minns jag knappt nu. De tog nog 2 månader innan jag kände mig säkrare med barnen. Sen kom jag dit när sommarlovet började, och de blev lätt på så vis. Så när skolan började igen så var jag van och de var som att jag visste deras skolrutiner redan.
Kände du att du behövde "tassa på tå" de första veckorna för att inte vara i vägen när du va ledig osv?
Jag tassade aldrig på tå i mitt hus. Men jag lyckades alltid dra mitt till mitt rum när jag var ledig för att få vara ensam. Tror inte jag var hemma så jättemycket i början heller. Men jag kände mig väldigt snabbt hemma och vet att jag alltid kommer att göra det.
Var det svårt att ta hand om ett så pass litet barn?
Jag tycker personligen inte att de var svårt att ta hand om en liten knodd. De har varit helt fantastiskt, och han blev nästa som min egna son.
Var det svårt att ta hand om tre barn? Hade du velat ta hand om fler eller färre?
Svårt kanske är fel ord, men det var en utmaning. Tycker dock att de var toppen att ha tre barn, för då satt man inte och stirra. Ett barn skulle vara jätte tråkigt. Men jag vill ha mycket att göra hela tiden.
Vad fick du göra? Var det enbart passa och leka med barnen eller fick du hjälpa till med hushållsarbetet också, laga mat, städa tvätta mm?
Jag gjorde allt som hade med barnen att göra. Tvättade deras tvätt, och såg till att de städade deras rum, samt städade lillkillens rum. Inge matlagning eller städning av resten av huset. Annars gjorde jag precis allt som en mamma skulle ha gjort.
Vad tyckte du minst om som har med din värdfamilj att göra? Fanns det något du kunde göra åt det?
Min värdfamilj var extremt stökiga av sig, vilket gjorde mig galen. Sen hade de svårt att kontrollera alla barnen ibland, vilket gjorde att man ville skratta. Men de var bara att visa barnen att när jag har dem så är de mina regler som gäller.
Vilket college gick du på och vad läste du för kurser? Är det dyrt?
Jag gick på en skola som heter MassBay i Wellesley, MA. Läste en kurs (två gånger) som heter Journey through North America och åkte till Washington DC och Niagara Fallen (Kanadensiska sidan) som ingick i kursen. De kurserna jag läste kostade ca 350 dollar (minns ej exakt nu), och då ingick resan. Men de skiljer mycket från skola till skola. Harvard kostar t.ex. ca 500 dollar, men ett Community College är mycket billigare.
Vilka platser besökte du i USA? Fick du följa med familjen på t.ex någon semester?
Oj, många småställen... Bl.a. Burlington Vermont, New York City, Olando Florida, San Diego, LA, Las Vegas, Niagara Fallen, Washington DC, Rhode Island. Min värdfamilj hade ett sommarhus på Cape Cod (ligger i MA) där vi spendera mycket av tiden på sommaren. Sen följde jag med dem till San Diego första gången jag var dit. Jag även åkt till San Diego själv min sista månad.
Är det lätt att få au-pair kompisar?
Ja, det är busenkelt. Au pairer dras till varandra så du kommer inte vara ensam länge.
Ska man bete sig på samma sätt som här i Sverige om man vill skaffa nya vänner i USA (inte bara au pairer). Eller tar dom förgivet att man ska vara jätteframåt och lika öppen som om man känt en person länge här hemma?
Nu blev jag lite nyfiken på hur man beter sig här i Sverige. Hehe. När de kommer till amerikaner ska du bara vara på rätt ställe, där andra amerikaner i din ålder håller hus, vilket tyvärr är ganska svårt som au pair. Amerikaner är jättetrevliga och pratglada så de är ingen problem att prata med främlingar. De tar inget förgivet, de tycker bara att de är coolt att man kommer från Sverige ;D
Träffade du många kompisar som du fortfarande har kontakt med?
Jag träffa enormt många under mina 22 månader. Men de bästa kompisarna var från USA, Australien, Nya Zeeland, Danmark och sen Sverige. Och jag vet att jag alltid kommer ha kontakt med dem.
Fick du hemlängtan? Kom din familj hemifrån och hälsade på dig någon gång?
Jag fick hemlängtan en gång, och de var min andra jul där. Min familj kom och hälsade på över den första julen och nyår. Och sen kom min syster tillbaka nu i somras (min andra sommar).
Åkte du hem till Sverige någon gång under tiden i USA, eller stannade du hela tiden?
Jag åkte hem till Sverige en vecka innan mitt visum gick ut, för att ladda upp inför mina sista 10 månader i USA.
När man förlänger kan man inte åka och in och ut ur landet som man vill, man blir som låst. Men man kan åka till Mexico och Kanada ändå, men de finns inga garantier att man bir insläppt igen. De ska tydligen bero på hur snälla de är den dagen. Jag såg inte de som ett problem. Man får passa på att åka lämna landet sitt första år som au pair, och sen under sitt sista år stanna i landet. Men visst kan man åka hem till Sverige och få ett nytt visum om man orkar gå igenom den proceduren igen, och betala.
Vad tyckte dina föräldrar om att du åkte iväg som au pair?
Min familj stöttade mig i beslutet. De hjälpte mig och skjutsade mig till min intervju och ambassaden. De visste att det var något jag behövde göra, så jag hade mycket tur. När de kommer till valet mellan att studera eller att åka som au pair, tycker jag att om man verkligen vill ska man åka som au pair. Det är nu man har chansen så man borde ta den innan de är försent. Plugget kan alltid vänta ett år till. Jag ångrar inte ens sekund att jag åkte, och har lärt mig så enormt mycket.
Hur utvecklades dina språkkunskaper?
Jag är stolt över att säga att jag nu talar flytande engelska, så jag har utvecklats enormt mycket.
Har du haft kontakt med din värdfamilj nu efter att du kommit hem?
Jag har kontakt med min värdfamilj. Min värdmamma har skapat en blogg åt mig så jag kan följa allt de gör.
Saknar du ditt liv i USA?
Jag saknar mitt liv enormt mycket. Jag var lycklig och fri där, och är avis på ALLA som är i USA just nu. Saknar de enormt mycket.
Vad har du lärt dig under din tid borta?
Det var en bra fråga. Jag har lärt mig mycket om mig själv och mina egna värderingar. Jag har lärt mig hur jag vill uppfostra mina egna barn, och hur jag vill att mitt hem ska vara. Jag har lärt mig att vara mycket mer öppen och att följa mina drömmar. Jag har lärt mig vem jag är.
Jag tycker att de är mycket viktigt att kunna prata med sina värdföräldrar. Jag berättade alltid för dem allt som hade med barnen och göra. Allt som hänt osv, för jag anser att de som föräldrar har rätt att veta allt. Detta ledde till att de hade stort förtroende till mig, och jag kunde göra mycket på mitt sätt utan att de la sig i.
Au pair-frågor
Det bästa jag någonsin gjort är att vara au pair i USA. Den bästa tiden jag haft hittills var som au pair i USA. Jag har upptäkt att många kontaktar mig med frågor om livet som au pair, och hela processen innan man ens blir skeppad iväg. Så jag tänkte nu samla på mig en massa frågor och svara på dem här på min blogg för alla att ta del av.
Jag åkte till USA den 21 maj 2007 och tog hand om 3 pojkar i åldrarna 7 månader, 4 och 6 år. Den 19 mars 2009 var de dags att lämna allt och alla, och barnen var då 2, 6 och 8 år gamla. I 22 månader bodde jag och levde i en förort 20 minuter norr om Boston, MA och trivdes som fisken i vattnet. En dag vill jag återvända...
Så ni där ute som har frågor, ställ dem nu!
Go America
Tänka sig att en burk Fluff kan ge en ett sånt gläjderus!!
Svar på tal
Jag har fått två kommentarer på inlägget om artikeln. Och jag tänkte att de var dags att svara på dem.
Mina svenska R är alldeles perfekta och du frågar mig. Jag tycker att jag fortfarande pratar flytande svenska och kommer aldrig tappa mitt modersmål. Jag måste ha sagt något roligt under intervjun så fick mina R att låta "amerikaniserade".
För de som inte vet så jättemycket om min tid i USA, så kan jag berätta att jag lämnade Sverige den 21 maj 2007, och flyttade till förorten Wakefield 20 minuter norr om Boston. Jag åkte med förmedligen Au Pair in America (eller Skandinaviska institutet som de heter här i Sverige), och tycker personligen att de är den bästa au pair förmedlingen. I februari 2008 skrev jag på alla papper angående förlängning med samma familj, mina tre pojkar, och fick mitt nya slutdatum den 20 februari. Jag trivdes helt underbart bra och hade en fantastisk tid, men tyvärr sprang månaderna iväg och det var dags att åka hem. Mellan den 21 februari och 19 mars levde jag som turist och njöt av tiden jag hade kvar. Den 20 mars landade jag i Sverige, och jag visste att de var slut, det bästa jag någonsin gjort - varit au pair i USA.
Nu är mina planer att börja plugga. Jag skulle jättegärna vilja åka tillbaka till Boston och plugga, men det är alldeles för mycket dyrt. Så min nya plan nu är att plugga här i Sverige (och slippa ett mega studielån) och sen göra allt jag kan för att få ett green card och kunna flytta tillbaka. Du som kommenterade och bor i Boston sedan 10+ år tillbaka, jag blev enormt nyfiken på ditt liv. Kommentera gärna igen och glöm inte din email. Hehe
Lokal kändis?
Idag är jag med i den lokala tidningen. Hehe, lite roligt är dettrots allt.
Artikeln finner ni här.