Då har man lämnat av sin familj på flygplatsen.
Efter 10 dagar med sin familj så är de nu påväg hem till Sverige igen, utan mig.

Det var mysko att stå där och säga hej då till dem. Ingen vet när jag kommer hem, och när vi kommer ses igen. Allt blir så overkligt att behöva säga hej då till sin familj, för andra gången. Nu är man tillbaka i sitt rum och imorgon börjar vardagen igen.

När jag hämtade dem på flygplatsen för lite mer än en vecka sen kändes de som om jag var med i filmen Love Acually, då man stod där förväntasfull och visste att snart dyker de upp. Idag fick jag lite samma känsla igen då jag stod där och sa hej då till dem. Flygplatsen är egentligen en helt otrolig plats. En plats fylld av glädje, tårar, kärlek och känslor som bara sprudlar. Det är svårt att stå där och se sin familj gå igenom säkerhetskontrollen och bli lämnad. Att inte veta när man får ses igen...

Det är nu år 2008, ett nytt år. Firade klockslaget på Time Square, New York, med över 1 miljon andra människor. Känner på mig att de kommer bli ett bra år, och jag ska försöka få ut allt jag kan av det.

Tack min familj som kom till mig och firade jul och nyår. Saknar er redan!