Igår gjorde jag stuvade makaroner till lunch, till mig själv. Och Max smakare och sa att han också ville ha det. Va roligt att han vill testa lite svenskt, tänkte jag och började koka makaroner till honom.

Efter 13 minuter ringde klockan och jag hällde ut vattnet och hällde i redningen. Rörde om och de börjar bli sådär härligt kladdigt. När jag står där och lagar honom lunch och min mat står och blir kall, så säger han att han ångrade sig. Han ville inte ha det längre. Så efter att ha stått i ca 20 minuter och grejat med hans lunch blev jag jättebesviken och sa att jag inte kommer koka nya makaroner nu. Han blev sur och gick ut ur köket. Så där satt jag och Harry och åt ensamma.

Max somnade strax efter de och jag fick lov att väcka honom lite efter 2 för att han skulle hinna äta någonting innan vi hämtade hans bror, Sam. Så fort jag nämde mat så gick han iväg eller började sura eller något, så han hann inte få i sig något att äta. Efter att ha hämtat Sam åkte vi direkt till skridskor-lektionen, och var hemma strax efter 5 igen. Såklart var Max hungrig, precis som jag tidigare sagt att han kommer att bli om han inte äter. Till middag åt han knappt nånting igen...

Vad gör man när man har ett barn som helt plötsligt inte vill äta för inget duger?
Tanken var att jag skulle göra svenska pannkakor idag för att han älskar dem, men jag har ingen lust att ställa mig och laga pannkaka när den andra maten jag gör inte duger.