Det är ofattbart att jag är klar som au pair om 15 dagar. 15 dagar, det är ingenting. Av de 625 dagar som jag varit i USA, så är 15 dagar ingenting.

Mina sista veckor nu består av.... Jag vet inte vad. De är så många känslor i mig att jag inte ens vet hur det känns. Jag kommer gråta. Jag kommer vilja skrika den dagen jag ska kliva på flygplanet. Jag kommer att vara så ledsen att lämna detta liv här i USA. Men samtidigt väldigt förväntansfull av att få komma hem till ljuva Sverige igen. Få se min älskade familj igen. Jag vet inte när jag ska börja packa. De kanske är dags snart, men jag vet inte vart jag ska börja. Jag vill vara med alla jag känner hela tiden, men samtidigt vara ensam och bara få tänka. Om 43 dagar står jag på svensk mark igen, och jag lovar att berätta för er hur de känns.

Under min tid här har jag lärt känna många människor som jag aldrig kommer att glömma. Många som alltid kommer att finnas i mitt liv, vart de än i världen befinner sig. Jag har fått en andra familj, och ett andra hem på köpet. Och jag har träffat människor som gjort ett stort intryck, som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.

Jag vet inte hur jag ska klara av att åka härifrån, men på något sätt kommer det att gå. Även om jag säger hej då så kommer jag att se dem igen. Jag vet inte vad som väntar mig hemma och de skrämmer mig. Jag vet inte hur jag ska klara av att lämna Boston....

Älskar er!