Visst är det lite komiskt hur man säger att man aldrig mer ska göra en sak?! För på något vänster så lyckas man alltid göra den där saken igen.

Jag har sagt så många gånger att jag aldrig mer ska städa huset, men sen står jag där dagen efter och städar i alla fall. Jag bor i ett extremt stökigt hus och vill själv personligen (hör och häpna nu min familj) ha det rent och fint runt mig. Under dagarna ser jag till att köket är rent och mindre stökigt. Jag plockar av bordet efter frukosten (även fast jag inte ens jobbat när de ätit frukost), plockar in och ut ur diskmaskinen, sopar golvet, torkar av bordet och bänkarna, och gör rent spisen med jämna mellanrum. Jag verkar för övrigt vara den enda som sopar golvet och gör rent spisen i denna familj. Jag ser till att kuddarna ligger fint på soffan, och att golvet inte är täckt med leksaker eller böcker. Denna vecka har jag även torkat golvet i köket, städat Harrys rum, vikt hans kläder, städat ett mindre lekrum, städat vardagsrummet och hjälpt till att städa de andra pojkarnas rum. Förutom de har jag även hunnit med att städa mitt egna rum och badrum.

Familjen kräver inte att jag städar, men eftersom att de aldrig städar så har jag blivit galen och hjälpt till. Problemet är bara att de aldrig ser vad jag gör. Det säger aldrig tack för att jag städat eller gjort något. Snarare trampar in och lämnar saker överallt igen så det blir stökigt. För någon vecka sedan städade jag ur kylskåpet och gjorde det jätterent och fint, och slängde gammal mat, men som vanligt var de ingen som märkte något. Ni kanske kan föreställa er hur deras kylskåp ser ut när de inte bryr sig ett skit i att ha ett rent och fint hus - äckligt.
Så nu säger jag det igen - Jag ska aldrig mer städa i detta hus. Men jag vet att jag inte kommer kunna hålla det för jag kommer gå och bli galen annars. Det tråkiga är att det inte ser hur mycket jag gör, eller att jag ens gör något...