Livet på en pinne

Just nu längtar jag nå så fruktansvärt efter värmen. Nu vill jag kunna gå runt utan jacka, gärna i kjol eller shorts och bara glassa i solen med solglasögonen.

Nu vill jag kunna gå runt inne i Boston och det är sisådär 30 grader varmt. Och man går runt i Boston Common (parken) och bara är. Sätter sig på ett utekafé och bara njuter av värmen. Nu är jag trött på att sätta på sig vinterjacka. Jag är trött på att frysa, och ha så mycket kläder på sig. Jag vill kunna ligga på stranden i Capen och läsa en bok.

Men jag antar att jag inte är ensam om att längta efter sommaren och värmen. Jag ser fram emot en sommar här i Boston, ska bli underbart!

Igår kväll tog jag och Pernilla bilen in till Cambridge och Harvard Square. Vi hoppades på att vi skulle träffa folk, men så lätt var de visst inte. Vi hamnade på en italiensk restaurant och åt god mat och min pudelfrilla och svenska leende fixade oss två gratis-drickor till maten.

Efter maten kom vi på att vi måste dra oss och träffa folk, så vi gick ut i kylan och letade ett ställe att hamna på. Då vi tillslut blev så kalla hamnade vi på ett fik och köpte bubble tea. Pernilla tyckte inte om kulorna, men de är de som är de roliga med bubble tea om man frågar mig. När vi satt där såg jag att jag hade fått ett sms från Joe så vi satte oss i bilen igen och åkte till Woburn och Joe.

Hemma hos honom hamnade jag och Pernilla i en beer pong-match mot två andra killar. Kan ju säga att det var en mycket spännande match då vi nästan spöade dem. Sen var de dags för Flip cup och mitt lag vann. Men de var inte tack vare mig för att jag fixade så att jag blev utröstad eftersom att jag var chaffis för kvällen. Men Pernilla var en riktigt kung på att spela flip cup. Varje fest jag kommer till I Sverige nu ska ha antingen Beer pong eller Flip cup.
Efter kl 1 hade de flesta åkt hem och två deckat så vi kände att vi blev nästan utkastade när Rob ville sova.

Som jag tidigare nämnt så jobbar jag hårt på att skaffa amerikanska vänner, och de var en skitrolig kväll med galna amerikaner. Så nu har jag en fot inne. I mars är de 80-tals fest, och sen i oktober en födelsedagsfest jag redan blivit inbjuden till.

Satt på Starbucks med Steph och Andrew ikväll och småpratade om man alltid gör. Klockan är runt 9 och det är ca -10 grader ute. In på Starbucks kommer tre tjejer utan jackor och i flipflops och vi blir lite småchockade, men fortsätter vårt samtal. Nån minut senare kommer de 3 nya tjejer...

Jag är jätte dålig på att gissa åldrar, men jag skulle tippa på att dessa tjejer var max 15 år, om ens. En av dessa tjejer har en kort kort kjol, t-shirt och flipflops, och den andra mini-shorts, t-shirt och flipflops. Som tur var hade den tredje tjejen på sig jeans, men även hon hade t-shirt och flipflops. Vad är de med dessa flipflops på vinter? Och varför går man utanför dörren utan jacka, eller ens i kort korta kläder så att man visar hela benen och så att de ser ut som att de skulle vara 30 grader varmt ute?



Amerikanska hockey-tjejer från staden Reading som ligger bredvid Wakefield chockar mig också. Som tur är så går de inte runt i flipflops inne ishallen, men coola tror de att de är. I torsdag tror jag att jag såg 4 tjejer gå runt i byxor som såg ut som pjamasbyxor. Ni vet sånna där rutiga klassiska pjamasbyxor.

Vad är de med amerikaner och mode? Vad är de med deras mjukisbyxor som de har på sig överallt? Vad är de med UGG-skorna som är så sjukt populära men ack så fula? Varför kan inte amerikanska tjejer klä sig snyggare, eller åtminstone se anständiga ut?
Som sagt, amerikanska flickor chockar mig!

Det är den värsta måltiden på dagen. I amerikanska hem finns det inget att äta till lunch. Finns de inga rester kvar, vilket är väldigt ovanlig nu för tiden, så är de mackor som gäller.

Det är inte som hemma att de finns mat i kylskåpet så att man kan laga sig en riktig lunch. Den maten som finns i kylskåpet är den maten som ska vara till middag. Eftersom att amerikaner äter smörgåsar och chips och annat skit till lunch så finns det inte så mycket alternativ. Hoppas det finns ägg, för jag är sugen på stekt ägg med kaviar.
Hör ni vad jag ska äta?! En smörgås!

Varje lunch så saknar man Sverige. Man saknar svensk lunch, och hatar smörgåsar mer och mer.

Igår gjorde jag stuvade makaroner till lunch, till mig själv. Och Max smakare och sa att han också ville ha det. Va roligt att han vill testa lite svenskt, tänkte jag och började koka makaroner till honom.

Efter 13 minuter ringde klockan och jag hällde ut vattnet och hällde i redningen. Rörde om och de börjar bli sådär härligt kladdigt. När jag står där och lagar honom lunch och min mat står och blir kall, så säger han att han ångrade sig. Han ville inte ha det längre. Så efter att ha stått i ca 20 minuter och grejat med hans lunch blev jag jättebesviken och sa att jag inte kommer koka nya makaroner nu. Han blev sur och gick ut ur köket. Så där satt jag och Harry och åt ensamma.

Max somnade strax efter de och jag fick lov att väcka honom lite efter 2 för att han skulle hinna äta någonting innan vi hämtade hans bror, Sam. Så fort jag nämde mat så gick han iväg eller började sura eller något, så han hann inte få i sig något att äta. Efter att ha hämtat Sam åkte vi direkt till skridskor-lektionen, och var hemma strax efter 5 igen. Såklart var Max hungrig, precis som jag tidigare sagt att han kommer att bli om han inte äter. Till middag åt han knappt nånting igen...

Vad gör man när man har ett barn som helt plötsligt inte vill äta för inget duger?
Tanken var att jag skulle göra svenska pannkakor idag för att han älskar dem, men jag har ingen lust att ställa mig och laga pannkaka när den andra maten jag gör inte duger.

Vid middagsbordet:

"I don't want to have a crazy Swedish girlfriend!"
                                          - Sam 7 år

Tydligen har jag fått mina värdbarn att tro att alla svenska tjejer är galna. Haha

Hur vanligt är det att man i dagens samhälle sminskar sina barn? Jag trodde det var något som dött ut, men en mamma bevisade mig motsatsen idag.

Jag känner folk som blivit smiskade när de var barn, men jag trodde inte att man gjorde de längre. Speciellt inte efter att det är så många som ser de som barnmisshandel och de blivit mer tabu än uppfostran.
Idag när jag satt och väntade på jujitsun var det en mamma som smiskade sitt barn lite lätt för att han inte slängde papper i papperskorgen. Hon gick till och med ut med honom, och de kom tillbaka efter en halv minut. Min första tanke var att han hade fått smisk, men att hon inte ville göra de inför alla på jujitsun.

Är det bara jag som ser det som en gammeldags uppfostran? Är de vanligare i dagens samhälle än vad jag trodde? Den mamman är väldigt speciell, så samtidigt som jag blev chockad över att hon smiskade sin son, så blev jag inte överaskad.

Jag och Pernilla åkte till IKEA i söndags. Vi behövde lite Sverige så vi tog bilen och körde iväg.
Det är rolig hur man kan känna sig så hemma i en butik som man gör när man kommer till IKEA.

Jag minns första gången jag var på IKEA här i USA, hur jag var helt lyrisk över att se att alla produkter har sina konstiga svenska namn. Att kunna gå till restauranten och köpa köttbullar med lingonsylt och gräddsås. Att kunna gå till en butik som har massa svensk mat och godis. Att fylla kundkorgen med de man saknar så mycket - svensk mat.

I söndags var de lite extra roligt att gå runt där. Eftersom att vi varit där för många gånger nu så köper man bara mindre och midre (vilket jag antar är en bra sak), utan vi gick mest runt och längtade efter att komma till restauranten, och sen Swedish Food Store.

Inne i restauranten satt vi vid samma bord som två mysko killar. Såklart började de prata med oss och verkade vara väldigt intresserade över vad vi egentligen gjorde på IKEA. När vi satt där och mumsade i oss maten så kom en äldre man förbi och frågade vart vi kom ifrån. Vi svarar att vi kom ifrån Sverige och han ler och ser nöjd ut. Han visste att vi inte var amerikaner för vi åt med besticken på ett annat sätt. Tydligen så har man gaffeln i andra handen här i USA, men vi i Sverige äter fint med kniv och gaffel.

Efter en god lunch och lite annat inköp kom vi äntligen till Swedish Food Store. Jag tog en kundkorg och tänkte att jag skulle fylla den, som jag alltid brukar göra. Men inte idag. Pernilla blev snabbt besviken då hon såg att de bara hade dill-kaviar, så hon köpte bara gifflar. Jag slängde i två burkar lingonsylt i korgen, 2 påsar gräddsås och en påse kexchoklad. När vi går runt där frågar en annan äldre man om vi var svenskar. Sen börjar han ställa oss frågor om gräddsås och allt annat som fanns där.

Det är lite roligt hur man alltid känner sig som en VIP-kund när man varndrar runt på IKEA. Det är alltid folk som börjar prata med en. Är de inte amerikaner så är de svenskar man hittar inne på Swedish Food Store.
Ibland är de helt underbart att komma hem - hem till IKEA.

Jag erkänner det - jag är en shopoholic.
Jag ångrar mig så sjukt mycket att jag inte köpte en jacka jag hittade på rean för en månad sen. Och eftersom att de var rea så finns de knappast kvar nu.

Jag längtar tills jag har mina egna barn att ta hand om och uppfostra. Mina egna barn som jag kan "skapa" och "forma" hur jag vill.

Jag säger inte att jag är en expert på barn och uppfostran, men jag känner att jag jobbat nog länge med barn nu för att veta hur jag ska göra och inte göra med mina egna barn.

Tack mamma och pappa för att ni har uppfostrat mig som ni gjorde. Ni är världens bästa föräldrar, men jag antar att ni redan visste det.

Vad är fel om jag helt plötsligt insett att de killar jag förut tyckte var söta/snygga, nu är totalt ointressanta?
Då man förut ville se dem för att få sig en dos ögongodis, men nu inte bryr sig längre.

Som de flesta kanske redan vet så finns de inte alls många söta/snygga killar i detta land (i alla fall inte i denna delstat), så varje gång man ser någon så blir man nästan lycklig. Men nu måste man nog se ut som Johnny Depp för att jag ska höja ögonbrynet.
Vad har hänt? Varför blev alla så ointressanta? Det är som att jag stängt av den delen av hjärnan.

Jag har alltid tyckt att pojkarnas jujitsu-tränare varit söt, men i måndags var de helt borta. Han pratade t.o.m. med mig för första gången, men jag brydde mig inte. Borde jag inte hoppa av glädje för att han pratade med mig? Att han gick fram till mig och faktiskt sa något? Jag bara fortsatte läsa min bok som om inget hade hänt.

Måste erkänna att det är lite skönt så samma gång, för nu slipper jag bry mig. Jag antar att jag har mitt lilla

ögongodis nånstans som fyller upp hela den delen av hjärnan. Jag väntar väll på min prins, så då finns ingen annan som är intressant.

 

Måndag: 11°C
Tisdag: 17°C
Onsdag: 13°C

Vad hände med vintern? I torsdags var det -16°C och nu har de vänt.
Men jag antar att jag inte ska klaga, utan bara njuta.

Har inte skrivit om mitt fina besök från Sverige ännu, så här kommer det.

Söndag, 23 dec
Hämta upp min familj på Logan Airport efter att gått runt nästan en hel dag och varit nervös.
Kör till hotellet och sen går ut och äter nån amerikansk middag på en pub i närheten. Sov på hotellet med min familj.

Måndag, 24 dec
Vaknar upp kl 5:30 av en syster som tänder lampan, sätter på tv och kommer hoppades i min säng.
Firar julafton inne i Boston. Dagen börjar med en promenad i Beacon Hill och shopping på Newbury Street. Sen åkte jag och pappa och hämtade hyrbilen. Sen en promenad till Fanuil Hall och tillbaka till hotellet för ombyte och tillsnyggning inför vår middag. Hade bokat bord på en fransk restaurante vid hamnen. Jättegod mat och världens bästa umgänge.
Sen tar jag bilen hem till Wakefield där jag spenderade natten, själv.

Tisdag, 25 dec
Vaknar upp av en alarm klocka och inte en syster, och går ned till vardagsrummet och julgrannen där min amerikanska familj väntar. Dags att öppna paket. Sen åker in till Boston för att hämta min familj. Kommer till hotellet inne i Boston och får höra att min äldsta syster blivit matförgiftad och legat och spytt hela natten. Vi slänger in oss i hyrbilen allihopa och kör mot nästan hotell i Woburn. Sen lämnade vi min syster på hotellet och åkte runt på en kort liten sightseeing runt där jag bor. Dock var det juldagen och ALLT var stängt, så de blev bara att köra runt. Sen hem och byta om för julmiddagen hemma hos min amerikanska famlj. Middagen blev jätte lyckad och mycket trevlig. Efter middagen åkte vi runt och kollade på fina upplysta amerikanska hus runt om, och sen tillbaka till hotellet och min syster.

Onsdag, 26 dec
Åker till hotellet och hämtar upp familjen. Sen kör vi in till Boston, lämnar tillbaka bilen och sätter oss på bussen mot New York City. Mycket trafik och resan tog oss ca 5 timmar, men vi klarade det. Kom fram och blev hämtade av två fina limo-bilar (tyvärr inte sånna där långa, utan de korta fina) och kördes till vårt hotell i New Jersey. Kan säga att de blev en tidig kväll för alla var måttligt trötta.

Torsdag, 27 dec
Så vad är de första man gör när man kommer till New York? Jo, man går längst med 5th ave, samt shopping såklart, och Time Square. Vi försökte helt enkelt bekanta oss med den lilla staden som vi skulle spendera 5 hela dagar i. Ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket av vad vi gjorde den dagen, men jag antar att de var då vi shoppade lite.

Fredag, 28 dec
Vi börjar med en trip upp för lite utsick över New York från Rockafeller Center ochTop of the Rock. Efter att ha sett hela staden och alla förorter i dagsljus var de dags för en Ben & Jerry's glass för att sedan dra oss vidare till SoHo. Och vad tror ni att vi gjorde i SoHo om inte shoppa ännu mer. Kan meddela att jag hittade en Face Stockholm-butik där, vilket jag tyckte var skithäftigt. Efter en hård dags shopping har mörkret lagt sig och vi drar oss tillbaka till Mid Manhattan för ännu en trip upp i Top of the Rock. Denna gång såg vi New York på kvällen, vilket var superhäftigt. Så långt ögat kunde nå såg, lyste det.

Lördag, 29 dec
Vi beslöt oss för en dag utan shopping och tänkte göra sånt som man borde göra som turist, besöka museum. Så vi satte oss i två taxibilar och blåste iväg mot Metropolitan of Fine Art. Efter att ha gått där i 2 timmar, studerat två otroliga målningar så var de dags för lunch. När vi åkte från Hilton hotellet i New York till museumet så såg vi massa affärer vi snabbt insåg att vi måste in i Madison Ave. Så efter en god lunch spenderade vi mycket pengar och ännu mer tid i åtminstone 2 butiker. Vi hade helt enkelt drivit Johan och pappa till vansinne efter att ha spenderat så mycket tid i endast två butiker. Och hungriga som få hamnade vi på en helt underbar italiensk restaurante. Kan tillägga att jag inte tog med mig någon väska denna dag, för jag hade bestämt mig för att bara gå runt utan någonting i händerna eller på axeln. Men såklart fick jag lite shoppingkassar i handen när dagen var slut.

Söndag, 30 dec
Ny dag, nya möjligheter. Vi tog tunnelbanan (som riktiga New York-bor gör) från G Washington Bridge till Ground Zero nere i lower Manhattan. Efter att ha sett det stora hålet som är kvar efter tvillingtornen, trodde vi att vi skulle få fynda på Century 21 (märkeskläder till billigare pris), men vi ångrade nog att vi satt foten på det stället. Alldeles för mycket folk, saker´, oordning och skit, så vi vände på klacken och flydde fältet. Mot South Seaport och en god lunch. Hittade ett Abercrombie & Fitch där som inte hade något kö utanför (som butiken på 5th ave har), men istället hade sjukt med köer inne i butiken. Sen började vandringen upp mot...helt ärligt så vet jag inte vart vi var påväg. Vi varndrade i alla fall igenom Chinatown, Little Italy och SoHo där vi sedan tog tunnelbanan tillbaka till mid Manhattan.

Måndag, 31 dec
Vaknar upp, packar våra väskor och slänger in oss i en shuttle-buss in till Manhattan. Dags att byta hotell för kvällen. Vi hamnar på ett jättefint hotell mitt i smeten och vårt rum ligger på 30de våningen, så man ville inte vara allt för nära fönstret. Eftersom att de var vår sista dag i New York, blev de en lugn och skön dag. Vi gick till 5th ave för att köpa massa Redken-produkter och gjorde Johan och pappa galna igen som satt och vänta på oss i 40  minuter. Några hårprodukter rikare så satte vi oss ned för en god sushi-lunch (såklart). Sen var de bara att gå tillbaka till hotellet och kolla på hur New York förvandlades till en helt galen stad. I gatuhörnen stod de flera polistrupper och laddade upp inför kvällen, och kravallstängsel och avspärrningen. New York gjorde sig redo för ett nyår-firande med över 1 miljon människor kring Time Square. Tillbaka på hotellet tog vi ett tupplur och gjorde oss sedan fina inför vår nyårsmiddag på den goda italienska restauranten som vi hittade förut. Måste säga att vi hade de mycket trevligt tillsammans, och underbart god mat. När klockan var lite innan 21 stack jag och Maria tillbaka till hotellet för att byta om till varma kläder och sedan gå emot Time Sqaure. Vi hamna inte på Time Square, men vi hamnade på 7th ave och kunde se firandet framför oss. Efter att ha stått där i 3 timmar började nedräkningen, och man hör nära 1 miljon människor, och sen fallen den kända bollen och det nya året var här. Helt galet, men nu kan jag i alla fall säga att jag varit där och sett de stora fenomenet under nyår. Efter att ha stått upp i 3 timmar gick vi raka vägen hem och la oss. Ett nytt år och vår sista natt i New York.

Tisdag, 1 jan
Vaknar upp på de fina Hilton hotellet på 6th ave och ser att de regnar ute. Packar väskorna och springer sedan ner till lobbyn för att träffa Lillebror Daniel som vari NY över nyår. Sen hoppar vi in i en taxi och beger oss till busstationen för att åka hem till Boston igen. Påvägen dit upptäcker jag att jag glömt min bussbiljett på hotellrummet i New Jersey och inser snabbt att vi måste skynda oss för att köpa en ny. 30 minuter senare och en arg och otrevlig kärring i Greyhound-disken så springer vi med alla väskor till bussen.

Onsdag, 2 jan
Sista dagen med famljen. Jag och syster Maria åker in till Boston och hotellet. Sen drar vi till Macy's för sista gången och Newbury Street för den sista shoppingen. Sen fort tillbaka till hotellet, omorganisera alla resväskor och se till att de får med alla mina saker jag vill skicka hem. Sen åker vi till flygplatsen. Mycket stolt är jag som hittade till flygplatsen ifrån Boston, med hjälp av min syster och mamma. Sen parkerade vi, gick till terminal E där de andra väntade och sen var de dags att säga hej då. Kan även nämna att min familj på 5 personer checkade in 8 väskor (lite för mycket shopping kallas det för). Sen såg jag dem försvinna in i säkerhetskontrollen och bland allt folk. Där stod man kvar, ensam. Då var de bara att vända om, betala parkering, hoppa in i bilen och köra hem. Utan sin familj.

Till min familj: Om jag skrivit fel eller glömt något viktigt, säg till så ändrar jag. Svårt att minnas allt vi märkte jag.
Tack min familj för att ni kom och hälsade på mig och firade jul och nyår med er. Ni är guld värda. Älskar er!

Fick lära mig av en frisör under min New York vistelse att de som de hårprodukter så som Redken egentligen inte får säljas på CVS. Köper man alltså hårprodukter som t.ex. Redken, Paul Mitchell, Sebastian och många andra så kan man förvänta sig att de är ett par år gamla.
CVS köper alltså upp gamla produkter från företag då produktern egentligen ska kastas pga utgångsdatum. Hade hade haft en kund förutom som köpt en Redken-produkt som var 6 år gammal.

Det komiska var när vi kom tillbaka till Boston efter New York och min syster sprang runt till massa salonger för att få tag på en speciell Redken produkt så sa två salonger till oss att hon kunde gå till CVS.
Nu är CVS bara ett exempel på ställen man inte ska köpa sådana produkter, samma sak gäller alla andra ställen som du hittar dem på, som inte är salonger. Ska du alltså köpa fina produkter måste du gå in på hemsidan för att se vilka salonger som säljer deras produkter. De ställen utöver de som finns på hemsidan säljer alltså de utan tillstånd och produkterna kan vara gamla.

Så alla som befinner sig i USA, gå inte till CVS, Walgreens, Target eller andra ställen för att köpa fina hårprodukter. Gå till salongerna som säljer dem.

Efter att denna frisör sagt det till mig började jag fundera hur det är med allt annat som sälj på CVS. Betyder de att när jag går och köper en lotion eller eller schampoo från Loréal, är de då gamla? Vilka produkter får ställen som CVS sälja med tillstånd?
Hur vet man att produkterna inte är gamla?

Jag är stolt över att vara svensk. Det känns väldigt exotiskt och spännande att vara svensk i det här landet. Dock inte lika trevligt när de ska påpeka att man är blond och att alla tjejer i Sverige är blonda.

Innan jag kom hit kände jag att jag inte riktigt uppskattade Sverige som man borde. Man klagade bara på att de var för lång vinter, för kall och regning sommar och inget hände. Man klagade över skolmaten och sjukvården. Man klagade över allt man kunde komma på. Har man bott i Sverige hela sitt liv så antar jag att man blir ganska blind och inte ser alla fördelar med att bo i Sverige.
Visst Sverige är ett litet land med ynka 9 miljoner invårnare. På Manhattan, New York, går det runt ca 16 miljoner människor per dag, och då är de inräknat turister, de som bor där och de som arbetar där. Så att Sverige bara har 9 miljoner invårnare är ganska skrämmande. Men tänk vilket bra land det är för att ha så få invårnare.

Efter att ha varit i stora landet USA i över 7 månader nu så har jag lärt mig att Sverige inte är så hemskt trots allt. Vi producerar väldigt mycket bra för att vara ett så litet land. Det är så mycket här som är svensk som jag inte visste. Som Thule (cykelställ till bilen), Tempur, Greyhound och massa massa mer. Sånt som ingår i många amerikaners vardag som kommer från Sverige. Att man läser Sweden lite överallt i USA förvånar mig inte längre, för de verkar ha en liten förkärlek till vårt lilla land här. Vi har gratis skola och sjukvård vilket vi ska vara väldigt glada över. Vi har bra idrottslag och idrottsstjärnor och producerar mycket musik. Vi tänker mycket på miljön och är väldigt hälsosamma (om man jämför med USA). Sverige har historia och en jättevacker huvudstad.

Jag är stolt över att säga att jag är från Sverige. Vi har ingen president som gör att vi ser dåliga ut, eller att vi är egoistiska och bara tänker på pengar (fördomar). Vi har bara isbjörnar som går på vägarna.