Livet på en pinne

Jag har så många tips till au pairer eller blivande au pairer men det viktigaste, enligt mig, är att välja familj före plats. Jag vet att många har en bild eller en dröm om hur deras år ska se ut, de hade även jag. Men jag valde familjen före platsen.

Min familj visade sig vara lika bra som jag trodde efter att ha pratat med min värdmamma två gånger och mejlat en massa. Jag trivdes som fisken i vattnet och blev kär i staden som jag först inte ville bo i. Kom ihåg att ni kan alltid åka på semester till alla ställen som ni just nu vill bo på.

Jag bodde i Boston i 22 månader och har under den tiden varit i Niagara fallen (Kanada), Washington DC, New York, Orlando, San Diego (2 ggr), Los Angeles och Las Vegas, plus en massa andra småställen. Men Boston har alltid känt som hemma.

Mitt tips till er är alltså att välja familj före plats då ni faktiskt har möjlighet att resa till alla dessa platser under vistelsen. Det är viktigare att man trivs än att man vantrivs fast man har en pool, värme och rik familj.

Har säkert skrivit allt detta många gånger tidigare men jag blir aldrig trött på det. Tänkte att jag skulle berätta lite kort om mina 22 månader i Boston, USA. Hur jag hamnade där och varför jag älskar staden?

När jag ville bli au pair hade jag bestämt att jag ville till Kalifornien. Jag drömde om det där som alla andra säkert drömmer om, en stor villa med pool, schysst bil, rik familj och framför allt värmen och palmerna. Kalifornien var perfekt för mig, men jag tror inte att det var meningen att de skulle bli mitt öde. 5 familjer kontaktade mig snabbt varav ena bodde i Colorado, andra i södra New Jersey och resten i Boston, Massaschusetts. Lika snabbt insåg jag att jag aldrig skulle hamna i Kalifornien, men jag körde på magkänsla.

Jag pratade med min värdmamma i över en timma första gången, och de klickade på en gång. Det kändes inte som en intervju på samma sätt vilket var helt underbart. Jag minns hur jag tänkte extra mycket på att familjen bodde i Boston och att det var mer norr än vad jag hade hoppats på. Men jag fick på magkänslan och 3 dagar senare tackade jag ja. Sen tog de drygt 5 veckor och jag var framme.

Jag har bott i Boston i 22 månader, närmare sagt i Wakefield 20 minuter norr om Boston. Jag har spenderat två somrar på Cape Cod, världens bästa ställe på sommaren. Jag har varit i NYC alldeles för många gånger, då det endast ligger 4 timmar bort.

Det bästa med Boston:

• Kärleken till sporten. Red Sox, Patriots, Celtics och Bruins.
• 4 timmar till världens bästa stad, New York
• Nära till fjäll och stränder
• Snö på vintern och 30 grader och sol på sommaren
• Den amerikanska historien
• Boston-accenten
• Den fantastiska och otroligt vackra New England-kusten som jag inte kan få nog av
• Fantastiska städer och förorter längst med kusten
• Mindre än 1 timma till Providence, RI och ca 30 minuter till New Hampshire-gränsen
• Jordan's funitures, världens roligaste möbelbutik med 3D-bio och Richardson's Ice cream
• Patriotism och "Bostonism"
• Harvard och MIT, plus massa andra stora universitet och colleges
• Duck tours
• Att det är en liten storstad
• Boston Common och the Public Garden, Bostons egna Central Park
• Cape Cod som ligger ca 1 timma från Boston
• 4th of July-firandet i Boston
• Fira Halloween i Salem, en stad ca 40 minuter från Boston
• Att IKEA finns ca 20-30 minuter söder om Boston
• Newbury Street, bästa shoppinggatan för dem som har lite mer pengar
• Stadsdelar som Chinatown, North End (Bostons Little Italy) och Beacon Hill
• Demokratisk delstat
• Många irländare i Boston vilket märks
• Natick Collection, bästa mallet jag vet
• Det finns alltid något att göra
• Människorna
• Logan Airport som ligger utanför Boston men märks ändå inte av mer för det. Tunnelbanan går hela vägen dit vilket är skitbra
• Underbar höst, varm och vacker, inte alls som i Sverige

Jag älskar Boston och det är mitt andra hem. Jag vet att jag glömt en massa saker som gör Boston så underbart. Jag kan verkligen inte sätta fingret på vad som gör Boston så bra, men jag har haft The time of my life i den staden. Jag vet att jag åkte till Boston utan kunskap eller förväntningar och den staden bevisade verkligen att det är ett ställe att kalla Mitt hem.


Jag ser mig själv bo i Boston inom en snar framtid, så det kan trots allt inte ha varit en så hemsk stad.

Nej, det är inte Pringles denna gång utan någon annat som är ännu mer beroendeframkallande. Öppnade precis en ask Noblesse som jag fick av min mamma vid jul. Och jag kan inte sluta äta. Meningen var att jag skulle äta några bara och spara resten till en annan gång, men en efter en flyger de in i munnen och ned i magen.

Efter 5 dagars konstant pluggande har det nu satt stopp. Efter att ha pluggar från morgon till kväll känner jag mig nu mer förvirrad än innan, och kan mindre än vad jag kunde innan. Det är stopp i min hjärna. Frågan är nu om det är positivt eller negativt?! Imorgon har jag en saftig tenta och vet knappt vad jag heter längre.

Börjar få lite panik då min hjärna har fått nog...