Boston är bäst!!
Hej Sverige
Här kommer en glad hälsning från Wakefield, USA.
Jag trivs som fisken i vattnet. Tror att jag kommer ha mycket mer att göra nu framöver.
Imorgon bitti åker vi till Eastham och ska vara däri två veckor då pojkarna har läger. Nästan helg kanske Steph kommer och hälsar på mig så då blir det nog mycket roligt som händer, ska försöka göra allt man kan när jag har sällskap, undersöka varje hörn av Cape Cod! Haha
Sen när vi kommer hem efter de två veckorna i Eastham som förhoppningvis varit soliga och jätetfina och jag fått en superfin bränna efter att ha levt på stranden, så är det ett nytt cluster meeting. Nu börjar de komma en massa nya au pairer och på det cluster meetinget (som alltså är ett au pair möte) så kommer det komma en ny svensk. Jag är för övrigt den enda svensken i mitt cluster (au pair grupp) så det ska bli jätteroligt. Har hat lite kontakt med henne redan så det ska bli spännande med en till svensk!!
Sen så pratar Steph om att hon ska åka till NYC och jag får jättegärna följa med, så det blir nog i slutet på sommaren. Sen den 39 september kommer José Gonazalez till Boston så jag tänkte jag skulle ta mig dit.
Det känns helt enkelt som att det kommer hända en del nu. Förhoppningsvis så har Matt gjort klart alla anställningar snart och har mer liv än jobb, så då kanske man får se honom. Sen ska jag träffa Pernilla när jag kommer hem från Eastham, har jag planerat så jag hoppas hon har tid för mig =)
I söndags blev jag förövrigt jääääätte myggbiten. Får skylla mig själv som satt på en trapp ute i ca 50 minuter.. 
Syns kanske inte så jättebra på bilden, men jag hade ca 25 mybbbett på fötterna och på benen. Hade problem att sova i två nätter och har typ kliat sönder alla myggbett så att jag har stora röda prickar kvar överallt nu. När de var som värst så såg de ut som blåsor för myggbetten blev liksom vita. Det var inte så roligt, och det kliar fortfarande, men nu kan jag låta bli att klia vilket jag inte kunde förut.
Jag mår prima, älskar mitt liv här. Och äntligen så känner jag att jag hittat den jag vill vara. Jag börjar förstå hur jag vill gå klädd, och trivs jättebra i de färgerna och stilen. Trivs mycket bättre med mig vilket är helt underbart. Nästan alla kläder jag har med mig från Sverige är helt fel, massa tröjor som jag bara inte vill ha för det är för mycke färg osv. Måste shoppa en ny garderob.
Annars älskar jag huset jag bor i, mitt rum, min frihet och familjen såklart. Kan sitta och prata med Elise i timmar om allt möjligt. Sommaren här har hittills varit hur varm som helst. Vi har nästan alltid över 30 grader varmt. Det är inte alls som vädret i Sverige, långt ifrån.
Saker jag ser fram emot nu:
- Stephs eventuella besök i Eastham
- Ny svensk tjej till mitt cluster
- José Gonazalez-spelningen på The Paradise
- Apple picking med familjen
- Weekend i NYC (hur många det nu kan bli)
- Halloween (ska kanske vara en pirat)
- Min födelsedag (att fylla 21 år är stor i USA)
- Amerikansk jul
- Min kära familj kommer på besök
- San Diego i Februari
Lördag i Boston
För övrigt hade jag jätteroligt med dem, och vi satt nog på Starbucks i säkert en timme efter och bara snackade skit och var riktiga svenskar.
Klockan är nu 7 här i Boston och 1 på natten i Sverige. Jag vill jättegärna prata med någon men eftersom att det är så sent kan jag inte ringa någon. Testade Mikis mobil, men hon svarade inte. Kände att de var lite ensamt såhär på kvällskvisten att jag ville göra nått...som att prata med en kompis.
Erna har jag inte hört något från på jättelänge. Hon har tydligen åkt till Bosnien nu och inte hör hon av sig. Önskade att man var mer populär hemma i Sverige. Att folk hade större intresse av att veta av en och kanske ville ringa mig eller skicka ett brev, eller varför inte ett sms.
Risk för att jag låter deprimerad eller något, vilket jag inte är, så har jag tänkt på de där med att vara impopulär. Här i Boston har jag Steph som är min "bästa kompis". Hon har pojkvän och har nu inte tid för mig längre. Daniela som jag var kompis med i början verkar ha dumpat mig då jag inte hört ett knyst från hennes sen 4th of July då hon även dumpade mig. Matt har väll också gått och dumpa mig då han inte har tid för mig längre och...ja, det är väll det. Pernilla hoppas jag att jag kommer träffa mig, men dock bor vi ganska långt bort från varandra. Martina som var helskön åker hem om en månad....
I Sverige var de ungefär likadant... Mikis pluggar i Lund och hennes såg man kanske 3 gånger förra året. Erna har sina kompisar och jag verkar inte vara hennes bästa kompis längre, utan de e bara en stämpel som sitter kvar sen många år tillbaka. Sune pluggar i Uppsala och ser henne väll lika ofta som Mikis. Hon är dock den enda som skickat mig ett brev vilket jag verkligen uppskattade, en riktigt vän. Killar i Sverige, inget jag ens ska gå in på. Samma som här i Boston, de försvinner och har noll intresse för mig. I Sverige hade jag min familj, den bästa familjen någonsin. Min nya bästa kompis var min mamma som jag umgicks med mest innan jag åkte hit. Mina systrar som är de bästa systrar man kan ha och en underbar pappa. Helt enkelt en underbar familj som jag saknar som *pip*. Här i Boston umgås jag mycket med familjen och det är jättesnälla mot mig och får mig verkligen att känna mig som en i familjen. Min nya beundrare är Harry. Så fort han ser mig nu kryper han fram till mig och vill att jag ska ta upp honom. Idag när mamma Elise tog upp honom ville han tillbaka till mig. hihi
Har träffat lite nya tjejer på sistone (au pairer), men de flesta au pairer är helt galna och är inga jag helt vill umgås med. Men det är roligt att man känner lite folk i alla fall.
Här i Boston är allt annars bra med mig. Båda mina mobiler är "döda" och alla brev jag får på posten är från min bank. Måste säga att jag är besviken på mina kompisar hemma i Sverige, trodde jag betydde mer. Andra tjejer som åker som jag gjorde brukar ha avskedsfester och deras kompisar ger dem minnen eller saker. De flesta har haft något slags avsked men inte jag. Hade en av mina kompisar åkt för att vara borta i ett år hade jag gjort något speciellt. Jag har gett bort ett minne av mig. Men jag fick ett hej då, inte ens en kram. Kanske kan säga att jag var rätt impopulär i Sverige, men de skadade mig inte. Allt med Matt och Daniela har fått mig att förstå att det är samma sak i detta land. Matt var en kille jag träffade bara, inge mer, förutom att han är en av de snyggaste och roligaste killar jag träffat i detta land. Daniela var en jätteskön tjej från Brasilien som jag inte kan lita på längre.
Ni ska inte tro att jag inte trivs och vill hem, för så är det inte. Jag trivs här och allt är bra med mig och kommer inte hem på ett bra tag.
Jag önskar bara att jag hade mer socialt liv, och som au pair är de ganska svårt om man inte bara vill umgås med galna au pairer. Jag önskar att jag hade saker att göra på min lediga tid, att jag var mindre ensam och att jag gjorde fler utflykter. Kanske ska försöka ändra den jag är för att träffa nya människor, spela ett spel i ett år för att få vänner. Jag kan väll inte vara en sån hemsk människa som ingen vill umgås med?! Är jag tråkig, eller är jag bara för mycket?
Klockan är snart 7:30 här och det är lördag. Mina bästa kompisar är 3 barn som nu sover.
Jag antar att jag hade högre förväntingar på mina kompisar... Jag antar att jag trodde att jag var populär, eller i alla fall saknad... De var inte många hemma i Sverige som frågade efter min adress eller telefonnummer innan jag åkte, tror bara att jag lämnade de till min familj och Sune, så jag antar att ingen annan var intresserad av att höra av sig till mig under mitt år. Jag ska nog gå under jorden och försvinna =) Jag ska stanna i Boston och aldrig komma hem. Jag ska bara återvända till min familj!!!!
Jag önskar jag inte kände mig så mobbad som nu. På msn är det alltid jag som skriver till folk annars är de alltid tyst. Antar att jag ska sluta logga in då de inte är någon mening längre. Mina "bästa kompisar" är inte inloggade i alla fall så....
Innan jag säger hej då Sverige så måste jag understryka att jag inte är deprimerad eller vill åka hem, är bara besviken antar jag. Allt är kalas med mig annars =)
http://beta.photominds.com/elise
Finns lite bilder på mig där nu, inga snygga men vad förväntade ni er?!
Bilder på mig och barnen...och familjen såklart.
Augustana - Boston
En låt att lyssna på
Lite svenska i vardagen...
Just nu befinner jag mig i Eastham på Cape Cod. Stället jag kommer spendera 3 veckor till på i sommar.
Måste säga att det är härligt att komma hit när det är så fint väder. Kom att tänka på det idag att vädret här är inte alls som vädret i Sverige. Kan jag inte komma på en dag då det har regnat en hel dag. Men visst har det regnat vissa dagar, men inte hela dagar och inte alls så många dagar. Oftast är det över 25 grader varje dag och även över 30 grader. Det är riktigt fint väder (förutom på 4th of July). I helgen har vi haft toppen väder. Jag har försökt att skaffa mig en snygg bränna, men vet dock inte hur bra jag lyckats då man tydligen blir röd på detta ställe med solskyddsfaktor.
Har haft en riktigt härlig helg med tanke på att det inte känts som att jag har jobbat så mycket!
Vi lämnade Wakefield i fredags och åkte till IKEA. Jag har nog blivit stammis på det stället nu! Hihi. Vi sprang runt på IKEA i sammanlagt 3 timmar, och då har vi fått in en soffa i ena bilen och mat i magarna. Plus daimtårta som Elise köpte. Har äntligen fått en stor spegel till mitt rum nu så att jag kan se mer än bara min ansikte. Och galgar som inte förstör mina kläder för att de är för breda. Wiiiie! Mycket Sverige för mig!! Pojkarna fick en påse Ahlgrens bilar som de fick dela på som efterätt två kvällar i rad. Kan säga att det gillar "the car candie".
I lördags åkte jag och pojkarna till en sjö mellan 9-11 på förmiddagen. Sen var jag ledig fram till 3 enligt schemat, men de stack till stranden med några bekanta och var tillbaka före 6. Så då åt jag mat och hade de trevligt med dem under min arbetstid. Gjorde inte speciellt mycket med andra ord. Idag, söndag, började jag jobba kl 2... De stack och spelade minigolf och lämnade mig med en Harry som sov. Kan ju inte klaga direkt. Innan 4 var det hemma och då åket vi till sjön igen (vilket är ett perfekt ställe att ta barnen till öven om vi har stranden inte alls långt ifrån oss) alla förutom pappa Stefan som stannade hemma och jobba. Så där badade man och hade de trevligt med barnen till de var middag då vi åkte hem. Vi åt och sedan borstade jag tänderna på dem och busade lite med dem, sen slutade jag jobba kl 7. Bra helg, eller hur? Inte så att jag hade det jobbigt med barnen direkt.
I lördags kom några bekanta till familjen som har en son på 4 år. Pappan har bott i Sverige i 12 år och jag fick prata lite svenska vilket var mycket roligt men samtidigt konstigt. Han vill förresten ha mandlar och potatis till jul, en beställningen han gjorde. haha
Det finns en handduk här i huset i Eastham som är blå och gul-randig som pojkarna säger är den svenska handduken. Det är så roligt att det gillar Sverige för hela tiden så frågar dom om de ena eller de andra finns i Sverige, och då menar jag sånt som är helt självklart.
Även om pojkarna ibland kan vara pain in the neck så trivs jag. Det finns vissa stunder man bara njuter av att få vara med dem. Båda sjunger nu med i Hardcore superstar-låtar. Men jag är lite skeptiskt till det eftersom att deras texter inte är så jättebra för barn, så vissa låtar kommer de aldrig få höra. Testa lite Nightwish idag men det var ingen hit, inte heller svensk musik.
Jag trivs i detta land. Jag saknar svensk mat och hur vi äter mat i Sverige. Jag saknar vår matkultur och allt som har med mat att göra. Pratade med Elise om det när vi åkte till Eastham i fredags, så nu har hon köpt WASA-bröd så det finns i huset här!! Hon är verkligen bäst och det känns så bra att jag hamnat i en familj där jag gillar föräldrarna, speciellt Elise. Jag har inga problem med henne, ännu, och även om barnen är pain in the neck någon dag så spelar de ingen roll för jag tycker ändå om famljen. Hon jobbar på att jag ska stanna i 2 år hos dem för då slipper de förhoppningsvis skaffa en ny au pair. Och om jag bestämmer mig för att plugga musik på Berklee så har jag ett ställe att komma till där jag kan känna mig hemma, och få fira högtider med.
Hur som helst så ska jag gå och lägga mig nu. Imorgon åker vi hem till Wakefield igen och jag har halva dagen ledig. Så vi får se vad jag ska göra. Måste köpa massa saker till mitt hår, bra saker, så att det inte blir för torrt och grejer. Så det kanske bli Target (det bästa stället att sticka till om man har tråkigt) och kanske Burlington mall, för jag vill ha nya kläder. Det enda negativa med att åka dit är att Matt kanske jobbar och då kan jag inte gå in i min favobutik...
Well well, gonatt Sverige!!!! Tänker på er och saknar er!! Men jag kommer inte hem för det! hihi
Amerikanska killar...
Tror det är första gången jag träffat en kille som Matt...
Det är så komiskt att jag måste dela med mig. Okej, flickor, håll i er.
Matt är en kille som gymmar ca 6 gånger i veckan. Lever på alla slags piller och pulver man kan. Snokade i hans kök igår och hittade flera stora dunkar med proteinpulver och massa andra saker. Fick förklarat va de var till för och de var allt från nått som skulle ballansera vattnet i kroppen (eller nått), till nått som ska bygga muskler och alla vitaminer man kan tänka sig. Han är helt besatt i sin kropp, vilket inte märks när man träffar honom... Jag har inte frågat, men jag är nästan 100 på att han rakar sitt bröst också. Han solar solarium, och jag som trodde de var naturlig bränna. Han skulle inte ha några problem med att jobba i bar överkropp i butiken, vilket de tydligen kan få göra ibland....
Förutom hans yttre så har han nyss flyttat till en lägenhet som är två våningar. Visst, det är väll ingen hög standard i detta land så den är inte så jätte fin, gammal... Han har säkert 4 garderoben (och jag lovar, han har kläder att fylla dem med). På övervåningen har han 2 sovrum och vet inte vad han ska göra med det andra rummet... Nedre våningen är ett stort kök och tv-rum. Han äger den största tvn jag sett, xbox 360 och wii. På onsdag får han reda på om han får ta ett studielån eller inte. Och får han det så ska han köpa möbler och växter, och dator. Han ska köpa allt... I detta land ska man tydligen ta lån även fast man egentligen inte behöver. Han äger inte så många möbler, inte så många som man behöver inte hans "lilla" lägenhet...
Nog om en riktig jävla amerikan som inte vet något annat än USA. T.o.m jag kan delstaterna bättre än han! Stolt!!
Tänkte visa min vän Steph. Som jag skrivit tidigare så var vi på 80-tals fest en lördag. De var såå roligt för övrigt.
Kom på att de är inte många som vet vem den galne Stephanie är från Nya Zeeland. Hon är väldigt upptagen nu då hon har en pojkvän som hon träffar varje dag. 
Eric (Steph's pojke), Steph och jag såklart!
Steph gäspar på stranden. 
Mina otroligt läckra skor. Har tyvärr inte haft möjlighet att använda dem ännu =(
Dagen efter 4th of July
Så nu är jag väldigt besviken på Daniela som itne kuna höra av sig tidigare så jag slapp gå runt på helspänn att jag kanske ska åka snart. Kunde inte slappna av riktigt på partyt för jag väntade på ett sms eller samtal. Min reservplan sprack också då Matt bestämde sig för att åka hem. Så jag fick och la mig hyffsat tidigt och så var den dagen över. Min väska var packad och klar vid 12-tiden och sen var de bara att vänta. Tog inga bilder från den stora dagen. Men firandet ska vara helt galet i Boston och fyrverkerierna helt galna...
Idag har jag och pojkarna bowlat. Det var mycket roligt att göra något med dem. De har dock nån konstig bowling i denna delstat med ett litet klot och små käglor. Men de var roligt. Sam som är 6 år lyssnar på Hardcore Superstar i bilen när jag kör. Han älskar låten Bag on your head och sitter och sjunger med. Vi körde med rutorna nere och hög musik idag från Malden (bowlingen) till Wakefield. Han diggar min musik, som jag av en gång bläddrade förbi på min iPod.
Det är allt från mig idag.
4th of July
I Wakefield händer saker hela dagen, allt från bebisrace till parader och fyrverkerier. Själv ska jag ta mig in till Boston. Vet ännu inte riktigt hur jag ska ta mig in till staden, då tåget går ca 5 gånger idag och jag måste få skjuts till t-banan, så jag hoppas Matt ska in snart så ja får åka med honom.
Kolla in vad som händer i Boston idag. http://www.july4th.org/ och bilder http://www.july4th.org/mediaphotos.htm
Jag ska träffa Daniela (från Brasilien) och hennes kompisar. Är lite skeptisk till det men det blir nog roligt. Sen när allt är över och jag ska hem igen så kommer de svåra. Jag måste ta mig hem själv från Boston till Wakefield (eller snarare Oak grove) vid 12 på natten. Jag ska göra allt så jag slipper vara själv. Förhoppningsvis kan jag åka med Matt hem om han inte är knäpp. Har en känsla av att han kommer vara knäpp idag så jag ska inte räkna med honom.
Annars så trivs jag här som bara den. Engelskan går mycket bra nu så jag behöver inte oroa mig för att prata. Steph har varit sjuk så det har varit lite segt nu, men jag hoppas hon blir frisk snart. Tycker fortfarande att min familj är den bästa och barnen är underbara även fast de har sina dåliga sidor ibland. Harry har börjat krypa så han är galen nu. Man kan inte sätta honom på golvet längre utan han sticker iväg då. Eller så når han allt han inte får nå.
I måndags fyllde min pappa år, och jag måste säga att jag önskade jag var hemma då och kunde gratta honom och få äta hans goda mat. Saknar min familj, men jag kommer snart hem...tror jag.
Jag älskar Boston, en jättefin och rolig stor stad. Allt finns här och jag kunde inte ha kommit till ett bättre ställe i landet. Vi har över 30 grader många dagar, men nu är de lite kallare, ca 25 grader. Kan inte klaga på vädret i alla fall.
Nu ska jag börja ladda upp för dagen i det galna landet. Ska ta många bilder så ni får se galna amerikaner fira 4th of July. För er som inte vet så är det deras nationaldag, the independence day.
Min helg
I går, lördag, träffades vi igen. Ännu en överaskning vart vi skulle. Han hämtade mig och hans mamma var med (i egen bil), sen åkte vi in till Boston och hämtade hans bror med flickvän. Och sen bar det iväg till det okända. Snacka om att man var lite rädd. Andra gången man träffar killen och man ska någonstans med hans familj...
Efter ca 30 minuter i bilen var vi framme. IKEA!!! Han tog mig till IKEA, och tydligen ville familjen dit så det passade så bra... Har nu köpt 4 marabou chokladkakor, en stor daim-påse, Ballerina och skorpor. Nästa gång jag åker dit ska jag köpa gravad lax och senapssås och glögg (vid julen).
Sen åkte vi till hans bror, åt thai och hade de trevligt. De hade en jättemysig lägenhet mitt i Boston, Beacon Hill, det dyraste stället i Boston. Det var en sååååå mysig lägenhet att jag vill bo där eller lite renovering! haha
Sen vid 12 var vi utanför mitt hus igen. Där satt vi till 4 på natten... Vid 2 tiden kom det ett åskväder så där satt vi i bilen som två idioter. Vi satt inte ens, vi halv låg. Han hade sina fötter utanför fönstret och lät som en häst.
Det har varit min helg. En mycket intressant en. Vet att vissa vill se en bild på honom, men jag har inte vågat tagit kort än. Han är ca 1.82 muskler. Haha. Han gymmar ca 6 dagar i veckan, vilket jag tycker är knäppt. Han är manager i en klädbutik, blir 22 år i augusti. Svårt att förklara hur han ser ut. Han har en bild på sig och en sköldpadda på mobilen och då ser han ut som Shane West enligt mig, men det är bara på den bilden. Han heter för övrigt Matthew Carter, vilket inte passar honom. Han har ganska dålig hållning på nått sätt och förstora flipflop.
Men det är roligt att lära känna en riktig amerikan. Och det är mycket bra för min engelska. Men kom ihåg att det är bara en kille, och jag har inga planer att skaffa en kille i detta land.
Ska försöka fiska fram en bild.
Bra låtar:
Dashboard Confessional - Stolen
Plain White T's - Hey There Delilah