A former au pair
Att mina 22 månader har påverkat min syn på livet och världen är det ingen tvekan om. Jag är nästan förvånad över mig själv hur öppen jag blivit mot andra människor. Alla är inte lika, och de gör världen så fantastisk. Men samtidigt kan jag gå runt på gatorna i Sverige och kritisera föräldrar som inte har nog koll på barnen eller låter dem göra saker de inte borde. Jag har blivit en Supernanny som tror sig veta allt om barnuppfostran och hur barn fungerar. Haha.
Ett plus i kanten är att jag nu talat flytande engelska, och de känns som en frihet i sig.
Jag vet att en dag så vill jag återvända till USA, för där kände jag mig fri.
Att vara au pair... Svaren på era frågor
Här kommer svaren på alla frågor ni ställt mig. Kommer ni på fler frågor efter att ha läst detta så fråga på.
Varför ville du åka som au pair?
Min dröm sedan jag varit liten har varit att åka till USA. Och jag kände att det var en grym möjlighet att få åka iväg i minst ett år och leva i USA, bo hos en amerikansk familj. Sen att jag älskar barn gjorde inte beslutet svårare.
Varför valde du att åka med just Au Pair in America och inte med t.ex. EF (Cultural care) eller STS?
Det var av en ren slump som jag hamnade hos dem. Och det kändes jättebra från första sekund då de "bryr" sig om en, är otroligt hjälpsamma och tar sig tiden att ringa runt och kolla hur det går med sökandet. Rekommenderar dem stort, dem är bäst!
Vad hade du för barnerfarenheter innan du åkte?
Jag har varit barnvakt. Sen sa jag upp mig för att praktisera på dagis 3 månader innan jag åkte, så att jag fick ihop de sista timmarna.
Måste man ha körkort?
Nej, jag träffade två au pairer som inte har körkort. Men jag kan säga att du vill helst ha körkort. Har du ingen bil i USA så måste du förlita dig på att dina vänner kan skjutsa runt dig hela tiden, om man nu inte bor i NYC. Jag lovar att allt blir så mycket bättre och roligare om man har körkort, det är ju trotts allt USA.
Familjen du var hos, tog det lång tid innan du bestämde dig för den? Eller var det typ första familjen som du blev matchad med och det lät bra direkt?
Jag var i kontakt med 6 olika familjer samma vecka. Min blivande värdmamma ringde en måndag, och jag tackade ja på torsdagen, så de gick väldigt snabbt. Jag tror att hon var den andra eller tredje familjen i ordningen som kontaktade mig.
Finns det något du önskar att du hade frågat din värdfamilj om innan du åkte som du kom på att du hade velat veta när kom dit?
Nej, jag tror att jag visste allt jag ville veta, och inget kom som en överaskning. Jag var familjens första au pair, så jag och min värdmamma gjorde rutiner och allt efter som. Jag kom mycket bra överens med min värdfamilj och fria händer.
Hur var det på au pair skolan?
Efter att ha flugit i flera timmar och sedan ställa om dygnet så var det extremt jobbigt att hålla ögonen öppna och intresset på topp. Nu vet jag endast hur APIA/Skandinaviska's orientation var, och kan endast svara för de. Det var extremt mycket information på en gång och jätte långa dagar, men man fick knyta kontakter och göra sig redo för att bli slussade ut till familjerna. Personligen tycker jag att de var ett bra sätt att förbereda sig själv på vad som komma skall.
Hur lång tid tog det innan du kom in i familjens rutiner?
Oj, de minns jag knappt nu. De tog nog 2 månader innan jag kände mig säkrare med barnen. Sen kom jag dit när sommarlovet började, och de blev lätt på så vis. Så när skolan började igen så var jag van och de var som att jag visste deras skolrutiner redan.
Kände du att du behövde "tassa på tå" de första veckorna för att inte vara i vägen när du va ledig osv?
Jag tassade aldrig på tå i mitt hus. Men jag lyckades alltid dra mitt till mitt rum när jag var ledig för att få vara ensam. Tror inte jag var hemma så jättemycket i början heller. Men jag kände mig väldigt snabbt hemma och vet att jag alltid kommer att göra det.
Var det svårt att ta hand om ett så pass litet barn?
Jag tycker personligen inte att de var svårt att ta hand om en liten knodd. De har varit helt fantastiskt, och han blev nästa som min egna son.
Var det svårt att ta hand om tre barn? Hade du velat ta hand om fler eller färre?
Svårt kanske är fel ord, men det var en utmaning. Tycker dock att de var toppen att ha tre barn, för då satt man inte och stirra. Ett barn skulle vara jätte tråkigt. Men jag vill ha mycket att göra hela tiden.
Vad fick du göra? Var det enbart passa och leka med barnen eller fick du hjälpa till med hushållsarbetet också, laga mat, städa tvätta mm?
Jag gjorde allt som hade med barnen att göra. Tvättade deras tvätt, och såg till att de städade deras rum, samt städade lillkillens rum. Inge matlagning eller städning av resten av huset. Annars gjorde jag precis allt som en mamma skulle ha gjort.
Vad tyckte du minst om som har med din värdfamilj att göra? Fanns det något du kunde göra åt det?
Min värdfamilj var extremt stökiga av sig, vilket gjorde mig galen. Sen hade de svårt att kontrollera alla barnen ibland, vilket gjorde att man ville skratta. Men de var bara att visa barnen att när jag har dem så är de mina regler som gäller.
Vilket college gick du på och vad läste du för kurser? Är det dyrt?
Jag gick på en skola som heter MassBay i Wellesley, MA. Läste en kurs (två gånger) som heter Journey through North America och åkte till Washington DC och Niagara Fallen (Kanadensiska sidan) som ingick i kursen. De kurserna jag läste kostade ca 350 dollar (minns ej exakt nu), och då ingick resan. Men de skiljer mycket från skola till skola. Harvard kostar t.ex. ca 500 dollar, men ett Community College är mycket billigare.
Vilka platser besökte du i USA? Fick du följa med familjen på t.ex någon semester?
Oj, många småställen... Bl.a. Burlington Vermont, New York City, Olando Florida, San Diego, LA, Las Vegas, Niagara Fallen, Washington DC, Rhode Island. Min värdfamilj hade ett sommarhus på Cape Cod (ligger i MA) där vi spendera mycket av tiden på sommaren. Sen följde jag med dem till San Diego första gången jag var dit. Jag även åkt till San Diego själv min sista månad.
Är det lätt att få au-pair kompisar?
Ja, det är busenkelt. Au pairer dras till varandra så du kommer inte vara ensam länge.
Ska man bete sig på samma sätt som här i Sverige om man vill skaffa nya vänner i USA (inte bara au pairer). Eller tar dom förgivet att man ska vara jätteframåt och lika öppen som om man känt en person länge här hemma?
Nu blev jag lite nyfiken på hur man beter sig här i Sverige. Hehe. När de kommer till amerikaner ska du bara vara på rätt ställe, där andra amerikaner i din ålder håller hus, vilket tyvärr är ganska svårt som au pair. Amerikaner är jättetrevliga och pratglada så de är ingen problem att prata med främlingar. De tar inget förgivet, de tycker bara att de är coolt att man kommer från Sverige ;D
Träffade du många kompisar som du fortfarande har kontakt med?
Jag träffa enormt många under mina 22 månader. Men de bästa kompisarna var från USA, Australien, Nya Zeeland, Danmark och sen Sverige. Och jag vet att jag alltid kommer ha kontakt med dem.
Fick du hemlängtan? Kom din familj hemifrån och hälsade på dig någon gång?
Jag fick hemlängtan en gång, och de var min andra jul där. Min familj kom och hälsade på över den första julen och nyår. Och sen kom min syster tillbaka nu i somras (min andra sommar).
Åkte du hem till Sverige någon gång under tiden i USA, eller stannade du hela tiden?
Jag åkte hem till Sverige en vecka innan mitt visum gick ut, för att ladda upp inför mina sista 10 månader i USA.
När man förlänger kan man inte åka och in och ut ur landet som man vill, man blir som låst. Men man kan åka till Mexico och Kanada ändå, men de finns inga garantier att man bir insläppt igen. De ska tydligen bero på hur snälla de är den dagen. Jag såg inte de som ett problem. Man får passa på att åka lämna landet sitt första år som au pair, och sen under sitt sista år stanna i landet. Men visst kan man åka hem till Sverige och få ett nytt visum om man orkar gå igenom den proceduren igen, och betala.
Vad tyckte dina föräldrar om att du åkte iväg som au pair?
Min familj stöttade mig i beslutet. De hjälpte mig och skjutsade mig till min intervju och ambassaden. De visste att det var något jag behövde göra, så jag hade mycket tur. När de kommer till valet mellan att studera eller att åka som au pair, tycker jag att om man verkligen vill ska man åka som au pair. Det är nu man har chansen så man borde ta den innan de är försent. Plugget kan alltid vänta ett år till. Jag ångrar inte ens sekund att jag åkte, och har lärt mig så enormt mycket.
Hur utvecklades dina språkkunskaper?
Jag är stolt över att säga att jag nu talar flytande engelska, så jag har utvecklats enormt mycket.
Har du haft kontakt med din värdfamilj nu efter att du kommit hem?
Jag har kontakt med min värdfamilj. Min värdmamma har skapat en blogg åt mig så jag kan följa allt de gör.
Saknar du ditt liv i USA?
Jag saknar mitt liv enormt mycket. Jag var lycklig och fri där, och är avis på ALLA som är i USA just nu. Saknar de enormt mycket.
Vad har du lärt dig under din tid borta?
Det var en bra fråga. Jag har lärt mig mycket om mig själv och mina egna värderingar. Jag har lärt mig hur jag vill uppfostra mina egna barn, och hur jag vill att mitt hem ska vara. Jag har lärt mig att vara mycket mer öppen och att följa mina drömmar. Jag har lärt mig vem jag är.
Jag tycker att de är mycket viktigt att kunna prata med sina värdföräldrar. Jag berättade alltid för dem allt som hade med barnen och göra. Allt som hänt osv, för jag anser att de som föräldrar har rätt att veta allt. Detta ledde till att de hade stort förtroende till mig, och jag kunde göra mycket på mitt sätt utan att de la sig i.
Livet som au pair...
Jag känner att denna tid som au pair har fått mig att tänka mycket på min framtid. Jag säger inte att jag kommer bli världens bästa mamma, men jag kommer då bli en grymt bra mamma och fru.
I brist på annat...
Hemma i Sverige skulle jag inget hellre än att sitta framför tvn med min mamma och glo, och fixa mina naglar, och bara vara. Men här är man tragisk om man bara vill vara...
Är det någon annan au pair som känner samma press som jag? Som känner att man inte får vara hemma när man är ledig, utan måste alltid ha något att göra och folk att träffa?
Little miss Sunshine
Helt plötsligt en dag insåg jag att jag måste ändra min inställning. Det var den dagen jag bestämde mig för att bli Little miss Sunshine. Att det var dags att se det possitiva i mitt liv och inte de negativa. Snart är min tid över. Snart tar detta kapitel i mitt liv slut, livet som au pair i USA. Snart börjar något helt nytt.
Nu är det dags att vara possitiv och göra denna tid till något underbart, fantastiskt och magiskt. Nu är det dags att vara Little miss Sunshine - hon som ger mig energin och glädjen jag behöver just nu.
177 dagar kvar...
Jag jobbar arlset av mig med mina 3 pojkar, 45 timmar i veckan. Men ändå var det som att få en kniv i bröstet idag.
Jag har varit au pair i 463 dagar och nu är det bara 177 dagar kvar.
The secret life of a Swedish au pair
Jag kan säga en sak i alla fall om mitt liv som en svensk au pair; det är det bästa jag någonsin gjort! En av de bästa beslut jag någonsin gjort, att packa mina väskor och bo i USA.
Manga barn
Smart
Hårt liv - inte
Det är 30 grader varmt ute, och superfint. Livet leker som au pair idag!!!
Blöjbarn
Idag efter att han repat Mini Coopern med en sten upptäckte jag att han var brun på ryggen. Såklart var det bajs överallt, och det var bara att ta ett stadigt grepp om honom med armarna rakt ut och bära in honom på badrummet. Han var så full i bajs att det blev ett stående blöjbyte med massa vatten. När jag gjort honom ren och fin igen, var de bara att städa upp i badrummet och tvätta hans kläder.
Det är väll härligt med blöjbarn! Speciellt en vecka som denna då han bestämmer sig för att vara ett riktigt blöjbarn...
That's my name. Don't wear it out.
Jag har suttit i en bil med en 20 månaders pojke som inte sa annat än Kicki i mer än en timma.
Kicki! Kicki! Kicki! Kicki!
Jobbet i solen
Scrapbook
En kompis till mig sitter och gör en scrapbook från hennes år här som au pair. Bara av att se alla klistermärken och alla foton blev jag jättesugen på att göra min egna scrapbook. Jag satt och fundera ut vad för olika sidor man kan göra insåg hur mycket jag varit med om detta år. Och jag vet hur många fler sidor jag kommer att kunna göra efter att mina 22 månader i USA är över.
Det finns inget som kan förklara hur denna resa varit för mig, hur mycket jag varit med om och hur mycket jag har växt. Jag har hittat mig själv här, och nu vill jag hitta min framtid.
Jag lever livet i USA just nu!
That's fantastic
Det värsta med att vara au pair i denna familj:
Att jobba även då föräldrarna är hemma. Att känna att jag kan göra så mycket annat än att sitta och titta på barnen när föräldrarna är hemma.
Efter att jag hade lagt lilla Harry och stängt dörren ser jag att min värdpappa sitter och läser böcker för de andra pojkarna. Jag frågar om de redan borstat tänderna, och Stefan springer snabbt in i badrummet och hämtar tandborstarna. Jag stod där inne och plockade upp allt ur badkaret då han säger att jag inte behöver göra det för jag jobbar inte längre. Jag svarar lite fint att jag jobbar till 7:30 ikväll, vilket jag gör hela veckan, varpå han frågar varför. Eftersom att jag inte har en blekaste varför jag jobbar så sent, säger jag det rakt ut och han ler och säger bara med en jätteglad röst That's perfect.
Jag vill bara lägga mig ned och dö, för denna vecka kommer bli hemsk. Jag hatar att vara au pair, när jag känner mig sem deras slav. När jag jobbar och de bara sitter och slöar. Jag jobbar redan sjukt mycket, så kan de inte lägga sina barn själva på kvällen då?! Jag har en familj som ser till att jag jobbar mina max 45 timmar i veckan, även fast de inte behöver mig.....
Jag, au pair?
Tänkte jag skulle presentera innehållet av min väska jag går runt med på dagarna:
- Blöja
- Kamera
- Näsdukar
- Solglasögon
- Solkyddsfaktor 55
- Antibakteriell handlotion
- Mobiltelefon
- Våtservetter
- Nycklar
- iPod
- Plåster
- Plånbok
- Snack till Harry
Undrar nästan om det är lite au pair-varning på min väska. Men man måste ju alltid vara förberedd. Jag är nästan mer organiserad än min värdmamma, så det är väll ett plus i kanten.
Fredag och 10 timmar med barnen
Jag har barnen i 10 timmar idag, och kommer inte att lämna huset. Jag måste alltså hålla min 5-åriga pojke sysselsatt under större delen av dagen annars får han sina utbrott han fått varje dag denna vecka. Igår tvättade jag en tvätt men lämnade resten så att vi kunde göra det idag. Eftersom att min värdpappa jobbar hemifrån idag tyckte han väll att han måste tvätta, och där sprack min plan för dagen.
Om jag håller mig sysselsatt och han hjälper till så brukar jag komma undan en arg 5-åring, men om det är tvärtom så spricker han snabbt.
Nu håller jag tummarna för att de inte tagit hand om disken också.
Underbara USA
Nu har jag suttit här i över 30 minuter och kämpat med att få ihop ett inlägg. Jag börjar skriva men sen slutar det med att jag raderar allt och börjar om från början. Det är som om jag inte kan blogga på svenska längre, för jag kan inte få ut det jag egentligen vill säga just nu, det går inte.
Jag har bott i USA nu i 10 månader, och vet att jag är långt ifrån klar i detta land. Jag älskar att prata engelska hela dagarna och umgås med mina amerikaner. Jag älskar alla äventyr och galenskap. Jag trivs som fisken i vattnet, och vet att detta är ett ställe jag kommer att komma tillbaka till om och om igen.
Det jag egentligen skulle skriva om var min och Robbie's lördagkväll men de gick tydligen inte. Nu när Pernilla inte längre bor här har han blivit mina andra favorit. Vad skulle jag göra utan Rob the man? Rob a bank? (humorn är på hög nivå)
USA är fan ett underbart land, och detta äventyr är fan det bästa jag någonsin gjort!
Ännu en helg...
Efter min sista lektion i lördags fick jag finbesök från Vermont. Det stod en svensk tös utanför mitt hus som jag inte sett på mer än en månad. Hon hade kört hela vägen från Burlington, VT till mig i Boston, MA vilket är nästan 4 timmars bilfärd, så när jag såg hennes bil på gatan visste jag att detta skulle bli en bra helg.
En helt galen helg har det varit med min Pernilla, men ack så rolig den varit. Vi åkte hem kl 4 inatt, så vi tog verkligen vara på de 24 timmarna vi hade tillsammans. Nästa helg är det min tur att ta bilen upp till henne i Vermont och ha en sjukt roligt helg igen.
Just nu lever jag livet här i USA, men en dag måste jag ta mitt pick och pack och komma hem till Sverige igen.
Semester nu!!!
Jag öppnade garageporten och ser att bilen är borta, och blir då orolig som bara den. Ingen lapp, inget meddelande på mobilen, ingenting som sa vart det var och vad som hade hänt. Först ringde jag min värdpappa med hans mobiltelefon låg i vardagsrummet, sen testade jag att ringa till min värdmamma men jag kom till mobilsvaret på en gång. Jag lämnade ett meddelande och ställde mig sedan och gjorde disken och städa upp efter dem. 10 minuter senare ringer telefonen och jag får höra att det är påväg hem från sjukhuset. Stackars lilla Harry hade tidigare ramlat, och på något sätt spräckt ögonbrynet och behövdes sys.
Vaknade imorse, trött som en gnu efter att ha hjälp till igår kväll vid 22-tiden med barnen och sen haft problem att somna. Går ned till första våningen och ser att Sam ligger på soffan och inte är klädd. Vanligtvis ska han skjutsas till skolan när jag kommer ned, men jag märkte att de var något som inte stämde. Öroninflammation, trodde dem. Han ska till doktorn om 1 timma så vi får se vad de säger.
Så idag kommer jag att vara hemma med barnen hela dagen, vilket aldrig är roligt. Och samma visa imorgon. Jag kommer nog inte ens få lämna huset, utan bara jobba i 8-10 timmar. Jag jobbar som en gnu nu, så jag vet inte hur jag ska orka de sista två dagarna innan helg. Och sen på lördag måste jag gå upp innan 8 för att ta mig till min 6-timmars långa lektion. Ingen sovmorgon då heller.
Jag behöver semester. Jag behöver ny eneregi, eller bara tid för mig själv att få leva och inte vara en upptagen au pair/housewife.