Livet på en pinne

Det är nu officiellt, jag har en ny idol. Hon är en riktig stjärna och är bäst i Svenska Hollywoodfruar.
Min nya idol är Maria Montazami!

Det är mycket just nu. Men sånt är livet när man är student. Mycket att göra och mång tankar som far runt i skallen på mig. Kommer jag att komma till Boston i sommar? Kommer jag ens få ett sommarjobb? Kommer jag snart att flytta ut ur denna korridor? Hur kommer tentan att gå? När ska jag klämma in en tvättid? Har jag snart gjort klart min komplettering?

Jag har kommit på att jag kanske ska sticka till Bangkok och plugga en termin. Jag är redo för livet, men frågan är om livet är redo för mig.

Några av er kanske har läst min blogg ett tag och känner till historien om en kille som jag träffade i USA i början av min tid som au pair. En kille som jag kallar Abercrombie-Matt då jag hittade honom i en Abercrombie & Fitch-butik.

Igår hittade jag honom på facebook. Skickade ett mejl till honom och frågade om det var Abercrombie-Matt och fick svaret Haha I guess that depends if you're saying that with a swedish accent or not. Internet är ganska otroligt när man kan hitta folk hyffsat lätt ändå. Inte nog med att han flyttat tillbaks till sina föräldrar så har han gått och blivit pappa till en 4 månder gammal bebis. Fick nyss några bilder på den lilla tösen, och ack så stolt han ser ut. Så nu jag tror nog att jag måste planera in ett besök i Tewksbury i sommar för att träffa dem, hehe.

Jag klättrar på väggarna här i mitt lilla rum på 18 kvardrat. Jag måste flytta härifrån. Jag vantrivs så mycket att jag kollar boende varje dag, om något nytt dykt upp. Jag drar mig för att gå ut i det äckliga köket, för tänk om någon annan är där och jag måste vara social. Jag vill inte bo här längre, jag kan inte bo här längre.

Jag är just nu desperat efter ett nytt boende i centrala Kalmar som INTE är en korridor. Jag vill ha mitt egna kök och inte behöva bo i ett kollektiv längre. Jag vill härifrån, NU!!!

Min nya grej nu är att kolla på The Biggest Loser och snacka om att man blir inspirerad. Inte att jag ska gå ned i vikt utan att man kan fan ta i så mycket mer när man i gymmet. Jag orkar visst med lite tyngre vikter och jag kan fan svettas mer på motions-grejen.
Imorn blir det gymmet igen, och då ska jag svettas lika mycket och få träningsvärk igen.

Är det bara jag som börjar få vårkänslor?! Det är bara att njuta för jag vet inte hur länge man kommer att säga såhär. Dessa vårkänslor får mig bara att inse att snart, om några få månader, så är jag  på flygplatsen i Boston och äntligen får se min prins igen. För snart ett år sedan flyttade jag ifrån honom, och det har nu varit nästan 7 månader sedan jag såg honom sist. Men snart jävlar, då är jag tillbaks i Boston, my home away from home! Om ni inte har fattat det ännu så saknar jag Jon så mycket att jag snart klättrar på väggarna.

Jag har alldeles för mycket att göra. Jag har tagit mig vatten över huvudet och känner att jag måste komma ikapp med allt som ska göras för snart går jag under. I söndags jobbade jag hela dagen på en mässa, samma sak i tisdags (var hemifrån i 14 timmar) och i onsdags deltog jag i en mässa. Tror att det är rena rama mäss-perioden nu. Som om det var nog så jag har skola plus annat skit som ska göras. Jag behöver en break!!!

Nu ska jag vara duktig och ta tag i lite saker så att alla blir glada på mig igen. Synd att de inte ser allt tid jag lägger ned på detta för då kanske de skulle inse att jag behöver lite hjälp, istället är de bara griniga.