15 minutes of fame
Fick denna länk av min kära Kiwi idag.Vi blev intervjuade en dag när vi satt på Starbucks. De roliga är att hon misslyckades med mitt namn och att jag bodde i Wakefield och inte i Melrose. Men de bästa är nog att jag inte minns att jag sa att pinnen i artikeln var grön och söt... De enda jag tror att hon fick till var att jag använde den för att röra runt min Chai Tea Latte.
http://images.google.co.nz/imgres?imgurl=http://www.crispyontheoutside.com/wp-content/uploads/2008/05/sbuxsplash.jpg&imgrefurl=http://crispyontheoutside.com/2008/05/27/starbucks-splash-sticks-make-splash/&usg=__H5YiF21ExFrKBR6ph89h-7dsMNk=&h=237&w=271&sz=14&hl=en&start=2&um=1&tbnid=JscFV7Rw8VxnvM:&tbnh=99&tbnw=113&prev=/images%3Fq%3Dstephanie%2BVollebregt%26hl%3Den%26um%3D1
Detta är underhållning! Hehe
http://images.google.co.nz/imgres?imgurl=http://www.crispyontheoutside.com/wp-content/uploads/2008/05/sbuxsplash.jpg&imgrefurl=http://crispyontheoutside.com/2008/05/27/starbucks-splash-sticks-make-splash/&usg=__H5YiF21ExFrKBR6ph89h-7dsMNk=&h=237&w=271&sz=14&hl=en&start=2&um=1&tbnid=JscFV7Rw8VxnvM:&tbnh=99&tbnw=113&prev=/images%3Fq%3Dstephanie%2BVollebregt%26hl%3Den%26um%3D1
Detta är underhållning! Hehe
A sign?
Igår när jag tittade på tv hände något underligt. Eller egentligen var det inte underligt men de fick mig att börja fundera. Det gick en dokumentär om en pojke som försvann på 70-talet i Lawrence. Självklart började Kristin fundera om det kunde ha varit Lawrence, Massachusetts de menade, och visst var det så. Jag kände igen städerna de pratade om och kände mig nästan lite hemma. Efter att dokumentären tagit slut bytte jag kanal och då började Jordan, rättsläkaren. Det enda jag hörde och såg under den timman var Boston, Boston, Boston och Red Sox. Så när jag stängde av tvn för att försöka sova kunde jag inte låta bli att tänka om de var något tecken, ett Boston-tecken. För visst vet jag att jag en dag ska återvända till Boston, men fortsätter de i denna fart med serier och dokumentärer från Boston så kommer nog den dagen att komma väldigt snart.
Boston i mitt hjärta!!
Boston i mitt hjärta!!
Abercrombie & Fitch
Dags att åka till USA kanske?! Vanligtvis brukar jag knappt gå in i en A&F-butik för de är för hög musik, för stark parfymdoft och för amerikanska kläder... Men idag när jag gick in på deras hemsida ville jag genast börja shoppa. Tänkte lägga upp lite schyssta grejor på bloggen men insåg snabbt att de hade blivit för många. Allt från klänningar och koftor och till sjalar.
Om jag nu får min vilja igenom och kommer att åka till Boston i sommar så jag ska i alla fall köpa nya mjukisbyxor och en schysst huvtröja till. Sen är det bara pengarna som stoppar mig om jag kan köpa mer eller inte.
Om jag nu får min vilja igenom och kommer att åka till Boston i sommar så jag ska i alla fall köpa nya mjukisbyxor och en schysst huvtröja till. Sen är det bara pengarna som stoppar mig om jag kan köpa mer eller inte.
Vill ha...
Inte lätt att vara student. Det är mycket man vill ha som man inte har råd med, ett hårt liv med andra ord. Jag bor ju nära Glasriket att det är svårt att inte bli inspirerad av all glaskonst. Har hittat några gobitar som jag skulle vilja ha hemma hos mig, men en dröm är bara en dröm.
Lila
För några månader sen så insåg jag att min nya favoritfärg är lila. Och nu helt plötsligt verkar alla tycka desamma. Det kan vara för att jag tidigare inte lagt märkte till alla lila saker som finns i butikerna, men det finns lila saker vart jag mig än vänder mig. Lila kläder, kuddar, prylar, allt är lila. Jag måste ha haft det på känning att lila skulle bli höstens färg.
Det är så fint med lila, även om jag inte helt klär mig i färgen utan snarare dekorerar i lila.
Det är så fint med lila, även om jag inte helt klär mig i färgen utan snarare dekorerar i lila.
Dags för lite bilder
Jag har äntligen tagit tummen ur arslet och laddat upp bilder på mitt rum. Men på min andra blogg för min kära familj i USA. Så ni som är nyfikna kan väll titta där istället.
Enjoy!