Livet på en pinne

Då har man varit hemma i Sverige i lite mer än en vecka nu. Och jag saknar stället på andra sidan pölen lika mycket nu som då. Skillnaden nu är väll att jag insett att jag verkligen måste ta tag i saker och ting om jag någonsin ska kunna förverkliga min dröm att bo där igen. Först ska jag bara bli klar med skolan, men jag kan redan börja förarbetet...

I tisdags åkte hela familjen till Stockholm, och jag fick ännu en gång denna sommar vara en stolt svensk. Stockholm är en helt otroligt vacker och underbar stad, så man kan inte annat än att skylta om att man är svensk bland alla turister. Önskar bara att alla mina vänner från andra länder kunde få uppleva staden en vacker sommardag och förstå att Sverige är ett ganska så fränt land trots allt.

Jag saknar dock USA, och den månaden jag fick där. Önskar bara att Boston inte låg så långt bort som det gör...

Imorgon lamnar jag Boston och USA, men jag vill inte. Hatar detta. Dags att saga hej da igen, och se till att man far med sig allt som ska med... Ska kanske borja nu, for snart sa maste jag slanga mig i bilen igen och kopa det sista och sen aka och hamta karln fran jobbet.

Tankte ta mig in till Boston idag och fixa Marc Jacobs-orhangena men det ar alldeles for varmt. Gick upp tidigt imorse, gjorde mig iordning och stod redo nar Jon skulle aka till jobbet. Men sa andrade jag mig. Kande mig som en idiot da det skulle bli 35 grader varmt inne i Boston och jag helt enkelt skulle smalta bort, sa jag tar det en annan dag. Och ni som varit har pa ostkusten vet hur sjukt varmt det ar ute nar det ar varmt da det blir sa kvavt och fuktigt i luften.

Da var denna helg forbi och annu en nationaldag firad. Det ar nu det borjar kannas trakigt att jag snart aker hem, jag vill stanna kvar. Kanner mig annu en gang som hemma och kommer verkligen sakna vadret, glassen och sallskapet.