Igår kväll när jag skulle hem ville jag så gärna titta förbi ankungen och se om han fortfarande simmade kvar där. Jon som egentligen skulle hem direkt efter träningen då han skulle upp kl 5 dagen efter följe med mig.

När vi kom dit lyste vi med mobiltelefonen ned i gatubrunnen och såklart simmade den lilla söta Kwack (som jag döpte honom till) runt där ännu. Jon ringde polisen och frågade vad man kunde göra för att hjälpa den ut, och frågade även om vi skulle hamna i trubbel om vi tog bort brunnlocket själva. Polisen var inte alls hjälpsamma och sa att ingen kommer komma och ta ut en liten ankungen ur en brunn. Efter att han lagt på bestämde vi oss för att rädda honom.

Efter att ha tagit lite bilder så tog vi ut honom ur kartongen och de tog honom någon minut innan han vågade springa sin väg. Den lilla ankungen som tidigare varit helt tyst och stilla, simmade nu runt som en galning och kvittrade jättehögt efter sin mamma.

Jag kom hem strax efter kl 1 på natten efter att ha kämpat med Kwack i över 2 timmar. Men ack så skönt de kändes att ligga i sängen och veta att han var fri, även om de var ett mycket större projekt än vad vi väntat. P.g.a. mig så gick inte Jon till skolan imorse. Han skulle få 3 timmars sömn, så han bestämde sig för att skita i det. Så hade jag inte börjat snacka om Kwack och tvingat honom att följa med och se om han fortfarande kvar så hade han inte skippat en lektion på 5 timmar idag. Måste säga att jag har lite dåligt samvete för det, men vi lyckades ju rädda Kwack trots allt.