Då har man lättat på sitt hjärta och väntar nu på att något ska hända. Helt ärligt vet jag inte vad som kan hända, men jag är rädd för att de inte kommer vara något jag hoppas på. Ibland undrar jag om det hade varit bättre att bara hålla tyst, men jag vet att jag inte hade klarat de länge då. Jag har en känsla av att detta kommer att sopas under mattan, och att inget kommer att förändras.

Nu är äntligen denna dag över och jag kan nu bara hoppas på att min 10-timmars dag imorgon kommer bli hyfsat bra. Gonatt!