Annorlunda?

Nu de senaste dagarna har jag börjat känna mig lite annorlunda. Att jag inte är som alla andra. Men jag antar att det båda är på gott och på ont. Jag tror inte att jag är som alla andra tjejer, men jag säger inte att jag är bättre än alla tjejer. Hade jag nu varit annorlunda på ett så bra sätt så hade jag antaligen haft någon som uppvaktade mig, men så är inte fallet.

Vad jag vet är att jag har en mycket bra vän, men jag är rädd för att vi kommer att tappa varandra ju längre tiden går. Det finns inte många som kan få mig att känna mig så avslappnad och känna mig som mig själv, och jag vill inte förlora det. Jag vill att vi ska vara en del av varandras liv, och alltid finnas där i vått och torrt, men jag är rädd att de inte kommer att funka.

Tillhör jag bara historien och inte framtiden? Är jag för annorlunda att jag kommer bli ett minne blott? Vissa vänner har man för livet, och andra kommer och går. Snälla, stanna livet ut! Bli gammal med mig.

None

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback