Fenomenet Au pair är väldigt intressant. Det är salig blanding av alla möjliga slags människor och personligheter, som har en sak gemensamt - de tar hand om barn.

Idag började min nya kurs, och det är bara au pairer där. Vissa är så sjukt dåliga på engelska att man inte kan förstå hur de kan kommunicera med sin värdfamilj, annars är så kaxiga att man inte förstå att de jobbar med barn. Sen finns de där nördiga au pairerna som bara sitter där och ser söta ut, och sen några få som är hyffsat normala och går att prata med. Men det verkar som att nästan alla au pairer har problem att hålla tyst och kommer aldrig i tid. Såklart är jag inte en av dem, för jag är ju från Sverige =)

Au pairer kommer i alla olika storlekar och klädstilar. Pratade med en jättetrevligt rysk tjej idag, och tro mig, hon såg ut som en rysk då hon använder alldeles för mycket smink. Sen finns det de där au pairerna som kommer från Asien, som antingen är trådsmala, eller stora (och tyvärr lever som en amerikan). Au pairer är flockdjur. Finns det en au pair i ett rum, så hittar man snabbt fler. En au pair kommer sällan ensam, om hon inte lyckats bryta sig ut ur denna au pair-värld.

Jag trodde att jag skulle få nya kompisar från alla möjliga länder, men så blev det inte. Jag har en kompis från Nya Zeeland och en annan från Australien, men min bästa kompis är såklart svensk. Jag är inte längre ute efter att ha au pair-vänner, utan jag skaffar hellre amerikanska vänner då jag insett att jag inte fixar att vara runt massa galna au pairer längre.

Vad är bäst, att umgås med en massa au pairer, eller att umgås med svenskar och amerikaner?
Hur var ert första intryck av andra au pairer på er orientation?