Kom nyss hem från akuten. Min granne "tvingade" mig dit för att kolla upp min urinvägsinfektion. Jag hade tänkt att den bara skulle försvinna, och eftersom att de inte gör ont att kissa så trodde jag att de var lugnt. Men vi åkte dit hur som helst, för att vara säkra på att jag inte tog död på mig själv.
Efter ca 2.5 timma är jag hemma igen, med två recept i handen och diagnosen allvarlig urinvägsinfektion. Tydligen hade de vandrat upp till njurarna, som i sin tur hade gett mig de hemska kramperna jag hade förra helgen, och fortfarande kan känna av lite.

Men ni kan vara lugna, jag fick lite tabletter på sjukhuset, och imorgon ska jag åka till apoteket och hämta ut resten. Jag är rädd dock att de kommer gå på över 500 kr, men jag måste ju bli frisk... Så nu ska jag knapra antibiotika i 7 dagar, och någon annan tablett i 2 dagar. Så snart är jag normal igen.

Ett tips till alla au pairer:
Jag vet att amerikanska sjukvården är förvirrande och nästan hemsk, och att man inte vet om ens försäkring täcker besöken och allt sådant. Man vet inte vart man ska vända sig om man behöver hjälp då de finns alldeles för många privata läkare i ens staden. Men gör aldrig som jag och skit i det bara för att de är så krångligt och dyrt för de är det inte värt.

Måste bara få uttrycka hur otroligt härligt det är att skolan har börjat. Detta betyder att dagarna kommer springa förbi, och att jag inte kommer ha alla 3 barnen 45 timmar i veckan. Skolan är helt underbar, och kommer att ge mig mer frihet, även då de ser ut som att jag kommer jobba många kvällar istället.

Nu är de dags att sova så att jag klarar av resten av denna vecka, för den kommer betyda lite sömn. Och jag kan inte påstå att jag direkt sovit bra på flera nätter, så jag har mycket energi att ta igen.

Gonatt!

Har varit väldigt dåligt på att uppdatera nu, men som sagt så är jag lite upptagen. Det kallas för att ha finfrämmande från Sverige. Hämtade Sune på flygplatsen igår, och nu ligger hon här bredvid mig i sängen trött som en ko.

Igår kväll insåg vi att alla billiga hotell i NYC var fullbokade, och vi stod två förvirrade flickor som så gärna ville till NYC och skaka på rumpan. Så nu har vi bokat en hotell i NJ 20 minuter från Manhattan, och de kommer bli kanonbra. De mest spännande med detta är att vi kommer ta bilen dit, så det blir som en liten roadtrip i USA. Så jag, personligen, planerar att lämna huset vid 5-6 tiden på morgonen så vi är där tidigt (Sune får ta bussen om hon inte vill gå upp så tidigt). YAY!!

Idag var Sune inne i Boston på dagen när jag jobbade, och jag och barnen kom in på eftermiddagen och gjorde henne sällskap. Imorgon blir hennes första dag med mig på jobbet. Vi ska baka kanelbullar. YAY!
Nu är vi övertrötta så vi måste sova!!

Snart slutar jag jobbar för denna vecka. Mina värdföräldrar kan komma hem när som helst, eller om 1 timma, vi får se... När de kommer hem ska jag kasta mig i bilen och åka hem till Wakefield igen.

Anledningen till att det är så synd om mig är för att jag tror jag fått urinvägsinfektion. Men jag vet inte riktigt, för alla symptomer stämmer inte riktigt. Det enda som stämmer som bara den är att jag får på toaletten stup i kvarter. Jag är jämt och ständigt kissnödigt. Så det är mycket synd om mig. Ikväll när jag badade barnen blev jag otroligt kissnödig och de slutade med att jag fick gå på toaletten med dörren öppen och ett barn i badkaret för jag kunde inte hålla mig längre.
 
Igår natt sov jag knappt. Jag vaknade upp stup i kvarten och gick på toaletten. Så nu har jag bestämt mig för att åka hem till Wakefield, även om jag kommer komma fram vid 12-tiden, för jag vill sova i mig egna säng. Jag håller tummarna för att de är någon bakterie som håller på och är jobbig, och inge urinvägsinfektion.

Tanken var att jag skulle se Jon ikväll, men de kommer inte bli av då jag mår som jag mår. Och imorgon så ska han på någon grillfest, så jag vet inte ens om jag kommer se honom denna helg. Nu vill jag bara hem till min säng, och det är bara att bita ihop, för jag kommer se Jon om 2 veckor igen.