Mamma Kristin
Efter att ha varit au pair i 465 dagar kan jag nu med stolthet säga att jag kommer bli en bra mamma. Jag har varit med om det mesta och lärt mig otroligt mycket om barn. Jag har lärt mig vad ska göra, och vad man inte ska göra. Man lär sig speciellt mycket av att vara i en familj som skulle behöva Supernanny lite då och då. Ibland känner jag mig t.o.m. som Supernanny under hennes observation.
En sak vet jag hur som helst, och det är att jag kommer bli en kanonbra mamma när det en dag är min tur.
En sak vet jag hur som helst, och det är att jag kommer bli en kanonbra mamma när det en dag är min tur.
Börja gymma?
Jag har inte varit till gymmet sedan maj. Men nu när hösten kommer tänkte jag börja igen då man inte vill vara ute lika mycket. Så Jag har helt enkelt sett fram emot att börja gå till gymmet igen, då min kropp gör ont utan det. Kollade på mitt schema nyss, och insåg att jag jobbar till kl 7 som tidigast på kvällarna. Och ofta till 8 på kvällen. Detta kommer alltså att betyda att lilla Kristin kommer vara vid gymmet vid halv 9, och sen hemma vid 10 på kvällen.
Knäppis
Sitter här nere i Eastham och kollar på ultimate fighting på tv. Har fått alla barnen i sängs, så nu sitter jag framför tvn med datorn i knät och ska snart gå och hämta lite glass. Av någon anledning började jag kolla på mma fights, så nu sitter jag här, som den tragiska flickvännen som förut var helt emot sportet, och faktiskt kollar på det av egen vilja.
Nu är det över
Vaknade upp på lördagmorgonen av att Jon var borta. Och inte kunde jag höra honom heller. Han vaknade klockan 6 och kunde inte somna om, så han gick upp och gjorde sig redo för kvällen. Strax efter klockan 10 åkte jag hem och han åkte till Plymouth för invägningen. Hemma packade jag väskor och grejade och donade med allt möjligt, då jag fick ett samtal från Jon. Han var arg, stressad och mådde inte alls nå bra så jag beslöt mig att köra ned till honom tidigare än planerat. Efter lite mer än en timma (efter att ha fastnat i trafiken) kom jag fram till hotellet och Jon.
Han hade fått en massa samtal från människor hela dagen om biljetter till fightet och han hade inte en chans att göra sig mentalt förberedd. Då han inte ätit eller druckit riktigt på flera dagar fick han äntligen äta ett riktigt mål mat efter invägning och fylla på kroppen med vätska, men tyvärr kunde han inte hålla maten kvar. Så där låg han på sängen, helt tyst, och kollade på tv.
Halv 6 på kvällen skjutsade jag in honom till hallen och önskade honom lycka till. Sen satt jag där i över 2 timmar och väntade på att folk skulle ringa mig som ville ha biljetter. Klockan 8 hade jag blivit av med alla biljetter förutom en, och jag gick in med Jons syster och hennes man. När vi kom in i Hallen hade fighten redan startat så det var bara att hitta en plats att sitta och sedan vänta på att Jon kom ut.
Fjärde fightet och jag kan se hur Jons tränare står i dörröppningen. Nu var det dags och jag var så nervös att jag fick lov att ställa mig upp. Musiken startade och ut kommer Jon och hans team. Alla var klädda i deras team-tröja och i mitten gick Jon i sin svarta huvtröja. Matchen var igång och ronderna kändes som 1 minut långa. Fightet slutar med att ingen fick en knock-out eller "gav upp", så det var upp till domarna vem som van. Till allas besvikelse är det inte Jons namn det ropar, och det var nu ett faktum, han förlorade. Men jag kan säga att han skulle ha vunnit för han var sjukt duktig, och var nära att få killen att "ge upp" 3 gånger, men de ville visst inte domarna se.
Efter en trevlig/galen kväll med hans team var vi i sängs vid 3-tiden och somnade som två stockar. Nu är jag tillbaka till Wakefield, och Jon är och golfar. Tänkte jag skulle pyssla om honom ikväll innan jag åker till Cape Cod imorgon bitti. Jag är hur som helt jävligt stolt över honom, även fast han inte fick pokalen.
Imorn gäller det
Planen var att jag ikväll skulle åka till Plymouth med Jon men det visade sig vara alldeles för dyrt för hotell att det inte gick. Så imorgon bitti åker han ned till Plymouth och invägingen. Vi får se om jag följer med då också eller om jag åker ned på egen hand.
Imorgon kväll är det dags för hans fight som jag så länge gruvat mig för. Imorgon kväll får jag redo på om han kommer ha vunnit eller inte, och hur skadad han kommer vara. Imorgon kväll är det över, inge mer ultimate fighting på ett tag.
Nu ska jag bara packa klart, även fast jag inte ens vet om jag kommer behöva min packning eller inte.... Sen ska jag iväg till Jon. Usch vad jag vill att denna helg ska bli bra och var över. Den är på tok för krånglig och nervös.
Imorgon kväll är det dags för hans fight som jag så länge gruvat mig för. Imorgon kväll får jag redo på om han kommer ha vunnit eller inte, och hur skadad han kommer vara. Imorgon kväll är det över, inge mer ultimate fighting på ett tag.
Nu ska jag bara packa klart, även fast jag inte ens vet om jag kommer behöva min packning eller inte.... Sen ska jag iväg till Jon. Usch vad jag vill att denna helg ska bli bra och var över. Den är på tok för krånglig och nervös.
Grannen Meg
Jag har en väldigt udda granne som är 36 år gammal och bor hos sina föräldrar. Hon har inget jobb, ser ut att vara gravid (vilket hon verkligen inte är) och pratar endast om shopping och mat. Hon är väldigt duktig på skvaller i kvarteret och ska lägga sig i allt som händer. Hon är väldigt speciell minst sagt.
När jag är ute med barnen kommer hon nästa jämt ut, ropar Hi Christina! och gör mig sällskap i några minuter. Idag satt jag i en hamock med henne och kollade på alla barnen som lekte. När jag satt där och lyssnade på hennes tunga andetag insåg jag hur tragisk jag har blivit. Även om hon egentligen är den mest irriterande människan jag känner i USA, så är det skönt när hon gör en sällskap. Istället för att bara ha alla barnen och sitta och bara stirra, så får jag någon att prata med (även om hon aldrig lyssnar på mig utan bara babblar på).
Min syster har träffat henne, så hon kan förklara för er hur udda denna individ är. Ska jag vara helt ärlig så är hon en tragisk individ, och även om jag inte får något i utbyte när jag pratar med henne, så är det skönt med en "vuxen" runt en.
När jag är ute med barnen kommer hon nästa jämt ut, ropar Hi Christina! och gör mig sällskap i några minuter. Idag satt jag i en hamock med henne och kollade på alla barnen som lekte. När jag satt där och lyssnade på hennes tunga andetag insåg jag hur tragisk jag har blivit. Även om hon egentligen är den mest irriterande människan jag känner i USA, så är det skönt när hon gör en sällskap. Istället för att bara ha alla barnen och sitta och bara stirra, så får jag någon att prata med (även om hon aldrig lyssnar på mig utan bara babblar på).
Min syster har träffat henne, så hon kan förklara för er hur udda denna individ är. Ska jag vara helt ärlig så är hon en tragisk individ, och även om jag inte får något i utbyte när jag pratar med henne, så är det skönt med en "vuxen" runt en.
Lunch i Sverige
Jag satt och pratade med mina barns mormor idag vi lekplatsen. Vi pratade om allt möjligt och kom in på ämnet mat. Jag sa, som jag sagt så många gånger innan, att jag saknar att äta ett riktigt mål när det är lunch. Som många amerikaner, så blir hon förvånad över att vi äter två riktiga mål per dag, och hennes reaktion blir:
I can't believe how you can stay so thin?!
Jag visste vad jag skulle svara på det, och skrattade bara lite. Jag kan säga att det är lättare att vara smal genom att äta riktig mat än att äta smörgåsar med jordnötssmör och sylt. Amerikaner kan verkligen ge en ett gott skratt.
Vilken dag
Idag jobbade jag först 9-12 och körde sedan iväg min syster till flygplatsen. Det har nu gått 10 dagar sen hon kom, och de var dags för henne att åka hem igen. Det är konstigt hur jag blev van vid att ha henne runt mig, och nu så är hon borta igen. Att man kan leva två så olika liv egentligen, ett i Sverige och ett i USA.
Efter att jag lämnat av henne åkte jag till jujitsun och träffade Jon innan han skulle börja jobba. Måste säga att det är tur att jag har honom, för annars skulle allt bli så mycket svårare.
Sen var det dags att börja jobba igen. Jag spenderade resten av dagen ute med barnen tills det var middag, och sen slängde jag i dom i badet, och sedan i sängen. Av någon anledning slutade jag jobba kl 8 ikväll, så jag la barnen och gjorde allt. Visst de var inte så jobbiga, men jag önskade att deras föräldrar vill umgås med dem mer.
Just nu väntar jag på att Jon ska ringa och förhoppningsvis säga att han har tid att träffa mig. Har velat ringa mina föräldrar i några timmar nu, men klockan har varit på tok för mycket i Sverige att jag inte kunnat, så jag måste hitta någon annan att desperat prata med.
Nu har min syster lämnat mig, och om 14 dagar kommer min bästa kompis Sune (Susanna). Jag är på tok för upptagen just nu för att hinna med att njuta.
Efter att jag lämnat av henne åkte jag till jujitsun och träffade Jon innan han skulle börja jobba. Måste säga att det är tur att jag har honom, för annars skulle allt bli så mycket svårare.
Sen var det dags att börja jobba igen. Jag spenderade resten av dagen ute med barnen tills det var middag, och sen slängde jag i dom i badet, och sedan i sängen. Av någon anledning slutade jag jobba kl 8 ikväll, så jag la barnen och gjorde allt. Visst de var inte så jobbiga, men jag önskade att deras föräldrar vill umgås med dem mer.
Just nu väntar jag på att Jon ska ringa och förhoppningsvis säga att han har tid att träffa mig. Har velat ringa mina föräldrar i några timmar nu, men klockan har varit på tok för mycket i Sverige att jag inte kunnat, så jag måste hitta någon annan att desperat prata med.
Nu har min syster lämnat mig, och om 14 dagar kommer min bästa kompis Sune (Susanna). Jag är på tok för upptagen just nu för att hinna med att njuta.
Packa?
Imorgon bitti drar vi iväg till New York, jag och min syster. Klockan är nu 11 på kvällen och jag har ännu inte börjat packa för jag har ingen aning om vad jag ska ha med mig. Så vi får se vad jag slänger i imorgon innan det är dags att dra. Jag vet hur som helst vad jag ska ha på mig när jag åker dit, men sen vet jag inte så mycket mer.
Dags att göra en liten lista tror jag. Ett måste är dock NYC-boken jag fick av Steph.
Dags att göra en liten lista tror jag. Ett måste är dock NYC-boken jag fick av Steph.
Lider mot sitt slut...
Nu lider sommarlovet mot sitt slut. Det är snart bara 2 veckor till skolan börjar, och jag måste erkänna att det ska bli underbart. Jag har nu hela sommaren stått ut med att ha barnen hela dagarna långa, och nu kommer den underbara skolan börja, då dagarna bara rinner iväg föratt man har så mycket att göra.
Visst är det trist att sommaren tar slut och att det blir kallare ute, men det kommer en ny sommar även efter denna. Nu ska jag bara försöka hinna med allt jag vill göra innan kylan kommer.
På lördagmorgon åker jag och min syster till NYC, så det ska bli sjukt roligt! Men först är det en dag kvar på jobbet här på Capen.
Visst är det trist att sommaren tar slut och att det blir kallare ute, men det kommer en ny sommar även efter denna. Nu ska jag bara försöka hinna med allt jag vill göra innan kylan kommer.
På lördagmorgon åker jag och min syster till NYC, så det ska bli sjukt roligt! Men först är det en dag kvar på jobbet här på Capen.
Jippi
Äntligen.... Nu sitter jag här med min dator, min alldeles egna dator. Världens bästa Jon var iväg idag och köpte en laddare till mig, så nu är jag nere på Cape Cod med min alldeles egna dator, två veckor senare. Det är helt underbart. Seger för mig.
Oh Jonnie boy
Denna lat brukar jag sjunga, men da byter jag ut Danny mot Jonnie. Hihi
Oh Danny boy, the pipes, the pipes are calling
From glen to glen, and down the mountain side
The summer's gone, and all the flowers are dying
'Tis you, 'tis you must go and I must bide.
But come ye back when summer's in the meadow
Or when the valley's hushed and white with snow
'Tis I'll be here in sunshine or in shadow
Oh Danny boy, oh Danny boy, I love you so.
And if you come, when all the flowers are dying
And I am dead, as dead I well may be
You'll come and find the place where I am lying
And kneel and say an "Ave" there for me.
And I shall hear, tho' soft you tread above me
And all my dreams will warm and sweeter be
If you'll not fail to tell me that you love me
I'll simply sleep in peace until you come to me.
I'll simply sleep in peace until you come to me.
Ledig mandag
Maste saga att det har varit otroligt skont idag med en ledig dag. Men jag och min syster har anda hallt oss riktigt upptagna sa den har inte direkt varit slapp for det.
Imorgon ar det dags att jobba igen, men forhoppningsvis sa ar barnen glada och latta. Sen pa kvallen aker vi (alla forutom min vardpappa) ner till huset pa Cape Cod. Jag hoppas verkligen att det blir bra vader sa att jag kan visa min syster allt som ar vart att se. Det blir manga strander, minigolf och Provincetown. Det kommer nog bli kanon. Sen aker jag och min syster tillbaka till Wakefield pa fredagkvall, packar om vaskan, och aker till NYC pa lordagmorgon. Kan saga att min syster kommer hinna se mycket.
Nu snart kommer Jon och hamtar datorn, sa vi far se om jag far tillbaka den imorn, eller om ja far leva en vecka utan dator.... Detta strul med min dator, att man har en sadan otur. Men jag ska ta tag i det igen nar min syster aker hem. Gonatt!
Shopping som f*n
Idag akte jag och min syster till Natick Collection och shoppade. Och ja, vi shoppade. Jag har nu tva grymt fina langklanningar som jag maste hitta bra tillfallen att anvanda. Men imorn blir det inge shopping for vara planbocker maste vila lite. Ska beratta mer sen nar jag har tid, sa ni vet vad jag shoppat. Men det blev en valdigt lyckad dag och det ar superskoj att ha min syster har!!
Nu ska vi ivag och kolla pa The Dark Knight, sa jag hoppas att den ar bra.
Forkyld?
Det blev ingen utgang i Boston idag. Jag tror att jag borjar bli forkyld (perfekt tajming) och ar helt slut och trott och har ont i kroppen. Imorgon blir det Natick Mall sa jag maste vila upp.
Hoppas bara inte att jag blir jatte forkyld nu nar min syster ar har och det ar massa planer.
Gonatt!
Fredagkvall
Fredagkvall och vi ligger nu i sangen. Lang dag, men nu ar det slut.
Imorgon ar det dags for Boston och Newbury street. Av nagon anledning ar jag sa sjukt trott sa jag maste vakna upp lite nu nar min syster ar har. Pa tisdagkvall aker vi till Cape Cod, och sen pa lordagmorgon blir det NYC. Sa schemat ar fullspackat.
Juste, min laddare kom idag. Men saklart sa fungerade den inte. Nar jag bestallde den sa stod det att de skulle fungera till min modell och alla siffror och allt stamde med min dator.......men saklart far jag ett felmeddelande som sager att laddaren har for lite strom for att kunna ladda min dator. Sa jag blev mindre glad. Pa sondag maste Jon har tillbaka sin dator, sa jag kommer da bli utan dator igen tills jag pa nagot satt hittat en ny laddare. Jag blir galen, absolut galen just nu!
Men jag ska sluta tanka pa det nu och bara njuta av tiden jag har med min syster.
Min syster
Nu ska jag ge mig ivag och hamta min syster pa flygplatsen. Sen klockan 9 imorse har jag haft stenkoll pa hennes flyg, och nu antligen ar hon nara, mycket nara. Enligt internet ska hon landa om 15 minuter, och de tar mig ca 20 minuter att aka, sa det blir nog forhoppningsvis perfekt om jag aker om 5 minuter eller sa. Hon maste ju trotts allt hamta vaska och allt, och jag maste parkera.
Men nu galler det, nu ska hon antligen hamtas. Hennes flyg ar forsenat, och jag trodde att jag skulle ha tid att ducsha innan eftersom att jag fick lite tid over efter att jag slutat jobba, men icke sa nicke, nu ar hon pavag.
Wiiiiiie!
PC vs. MAC
Nu nar min dator inte fungerar (PC) sa har jag anvant Mac i over en vecka. Maste saga att jag gillar denna dator stort. Sa nu har mina tankar borjat, eftersom att jag har sa mycket pengar - inte, vandra emot att kopa en Mac nar det ar dags for en ny. Men nar Kristin sedan tanker vidare sa slutar det med att hon vill salja sin dator och kopa en Mac pa en gang.
Men ta det lugnt mamma och pappa, jag ska inte gora det, annu...
Sa just nu vantar jag nog bara pa att min dator ska bli gammal och krascha eller nagot sa att jag inte har nagot val.
Mission: High heels
Glomde att saga att jag gick runt i ett par kilklackskor i helgen. For er som inte vet sa ar det stort. Har inte gatt i ett par hogklackade skor sedan jag var till NYC i slutet pa maj. Och nu i helgen kunde jag antligen satta foten i ett par, och t.o.m. spela minigolf i dem. Sa Wiiie for min fot som nastan ar bra igen. Gor dock lite ont annu, men snart ar jag tillbaka till mitt vanliga liv.
En dator i mitt kna
Tack vare varldens basta Jon, sitter jag nu med en dator i mitt kna och kan antligen ha kontakt med varlden igen. Jag har fatt lana hans Mac och jag maste saga att han ar varldens basta.
Idag blev det klart att min syster kommer hit och halsar pa mig pa torsdagkvall. Sa pa torsdag kvall sa aker jag till flygplatsen och hamtar henne, kommer bli hur coolt som helst. Sen aker hon hem igen mandagen den 18e (dagen innan hennes fodelsedag). Sa det kommer bli Capen, NYC och Boston. Och har jag tid, sa ska jag forsoka hinna med allt annat ocksa. Ska bli sjukt skoj.
Forutom det sa ska hon fa traffa Jon, sa jag hoppas han gor ett gott intryck eftersom att hon kommer beratta allt for alla hemma i Sverige. Det kommer bli galna sista veckor pa sommaren har i USA kanner jag, men fan va skoj.
Forutom att min syster kommer, kommer aven en av mina basta vanner "Sune" i September, jag ska gora allt for att fa biljetter till Red Sox, aka ned till Capen med Jon over en helg. Men jag vill ha planer, sa jag ar glad.
Nu ar de dags att leta en laddare till min dator sa att Jon kan fa tillbaka sin snart.