Nu bär det av hem till Falun för ett tag. Väskorna är fullpackade då jag försöker flytta ena hälften av mitt liv dit för sommaren. Nästa vända blir i början på juni och då ska jag förhoppningsvis ha allt med mig. Så om ni ser en tjej på ett tåg med tre orkiéer så kan det vara jag.


...dagar kvar tills jag är i Boston.

Jag tror att jag måste börja med en nedräkning angående denna j*vla pollen. Mina ögon kliar och är röda, näsan klittlar och är mysig. Inatt täppte ena näsborren till. Känns lite som att vara förkyld. Men det är ju bara pollen som förvandlar min kropp tillnågot fördj*vligt. Jag vill inte vara pollenallergiker längre!

...dagar kvar!

Gick upp för inte så länge sedan och insåg att jag gick upp lite för tidigt. Så nu får jag helt enkelt sega lite. Trött är jag visserligen men jag kan inte gå och lägga mig i sängen igen, för nu är jag trots allt upp.

..dagar kvar...

Idag är det seminarium, och jag och syster har skrivit 5 sidor inledning och metod inför denna dag. Hoppas att det är ganska bra med tanke på att vi suttit flera dagar. Men först ned på stan, för dig har vi inte varit på jättelänge.

...dagar kvar till Boston!

Mitt hår bara växer och växer och nu är det alldeles för långt för min smak. Funderar på att kapa av det ännu mer än vad jag gjorde senast. Eller vad tycker ni?

Älskar Jessica Sprouts (från 90210) frisyr. Hon får mer attityd och det gillar jag.

Måste göra mig lite snygg inför min Boston-vistelse!

Ville bara säga att den 12 juni, kl 13:20, så kommer jag att landa i Boston. Helt fantastiskt, jag ska till Boston!!!  Oj oj oj...

Det är nu officiellt, jag har en ny idol. Hon är en riktig stjärna och är bäst i Svenska Hollywoodfruar.
Min nya idol är Maria Montazami!

Det är mycket just nu. Men sånt är livet när man är student. Mycket att göra och mång tankar som far runt i skallen på mig. Kommer jag att komma till Boston i sommar? Kommer jag ens få ett sommarjobb? Kommer jag snart att flytta ut ur denna korridor? Hur kommer tentan att gå? När ska jag klämma in en tvättid? Har jag snart gjort klart min komplettering?

Jag har kommit på att jag kanske ska sticka till Bangkok och plugga en termin. Jag är redo för livet, men frågan är om livet är redo för mig.

Några av er kanske har läst min blogg ett tag och känner till historien om en kille som jag träffade i USA i början av min tid som au pair. En kille som jag kallar Abercrombie-Matt då jag hittade honom i en Abercrombie & Fitch-butik.

Igår hittade jag honom på facebook. Skickade ett mejl till honom och frågade om det var Abercrombie-Matt och fick svaret Haha I guess that depends if you're saying that with a swedish accent or not. Internet är ganska otroligt när man kan hitta folk hyffsat lätt ändå. Inte nog med att han flyttat tillbaks till sina föräldrar så har han gått och blivit pappa till en 4 månder gammal bebis. Fick nyss några bilder på den lilla tösen, och ack så stolt han ser ut. Så nu jag tror nog att jag måste planera in ett besök i Tewksbury i sommar för att träffa dem, hehe.

Jag klättrar på väggarna här i mitt lilla rum på 18 kvardrat. Jag måste flytta härifrån. Jag vantrivs så mycket att jag kollar boende varje dag, om något nytt dykt upp. Jag drar mig för att gå ut i det äckliga köket, för tänk om någon annan är där och jag måste vara social. Jag vill inte bo här längre, jag kan inte bo här längre.

Jag är just nu desperat efter ett nytt boende i centrala Kalmar som INTE är en korridor. Jag vill ha mitt egna kök och inte behöva bo i ett kollektiv längre. Jag vill härifrån, NU!!!

Min nya grej nu är att kolla på The Biggest Loser och snacka om att man blir inspirerad. Inte att jag ska gå ned i vikt utan att man kan fan ta i så mycket mer när man i gymmet. Jag orkar visst med lite tyngre vikter och jag kan fan svettas mer på motions-grejen.
Imorn blir det gymmet igen, och då ska jag svettas lika mycket och få träningsvärk igen.

Är det bara jag som börjar få vårkänslor?! Det är bara att njuta för jag vet inte hur länge man kommer att säga såhär. Dessa vårkänslor får mig bara att inse att snart, om några få månader, så är jag  på flygplatsen i Boston och äntligen får se min prins igen. För snart ett år sedan flyttade jag ifrån honom, och det har nu varit nästan 7 månader sedan jag såg honom sist. Men snart jävlar, då är jag tillbaks i Boston, my home away from home! Om ni inte har fattat det ännu så saknar jag Jon så mycket att jag snart klättrar på väggarna.

Jag har alldeles för mycket att göra. Jag har tagit mig vatten över huvudet och känner att jag måste komma ikapp med allt som ska göras för snart går jag under. I söndags jobbade jag hela dagen på en mässa, samma sak i tisdags (var hemifrån i 14 timmar) och i onsdags deltog jag i en mässa. Tror att det är rena rama mäss-perioden nu. Som om det var nog så jag har skola plus annat skit som ska göras. Jag behöver en break!!!

Nu ska jag vara duktig och ta tag i lite saker så att alla blir glada på mig igen. Synd att de inte ser allt tid jag lägger ned på detta för då kanske de skulle inse att jag behöver lite hjälp, istället är de bara griniga.

Det kommer nog alltid finnas en längtan till USA i mig. Och det blir inte direkt bättre av att jobba med blivande au pairer för min längtan blir bara starkare och starkare. Just nu spricker jag nästan av längtan till mina barn, radiokanalen Kiss108, Jon, Starbucks och Boston. Jag vill till Boston nu!!

Nu kommer jag snart att kunna allt om vägen till USA som t.ex ansökningar och allt som hör därtill. Jag kommer att finnas på en mässa i Karlshamn den 2 mars och säga varför man ska åka som au pair. Jag kommer även att sköta intervjuer i området runt Kalmar. Så akta er, snart är jag expert på au pair-andet. Två år som au pair ledde tydligen till ett fortsatt au pair-jobb i Sverige.

Säg till om det är något! Hehe

Nej, det är inte Pringles denna gång utan någon annat som är ännu mer beroendeframkallande. Öppnade precis en ask Noblesse som jag fick av min mamma vid jul. Och jag kan inte sluta äta. Meningen var att jag skulle äta några bara och spara resten till en annan gång, men en efter en flyger de in i munnen och ned i magen.

Efter 5 dagars konstant pluggande har det nu satt stopp. Efter att ha pluggar från morgon till kväll känner jag mig nu mer förvirrad än innan, och kan mindre än vad jag kunde innan. Det är stopp i min hjärna. Frågan är nu om det är positivt eller negativt?! Imorgon har jag en saftig tenta och vet knappt vad jag heter längre.

Börjar få lite panik då min hjärna har fått nog...

Snart är allt över. Julen är förbi och snart är det ett nytt år, år 2010. Julen har verkligen försvunnit, som om jag har missat den. Men jag har hunnit fundera mer än vad jag borde ha gjort. Jag har funderar över mitt liv och hur jag kommer att leva om 10 år. Kommer jag att vara gift? Kommer jag att ha barn? Kommer jag att bo i Sverige? Kommer jag att ha mitt drömjobb? Kommer jag att vara lycklig? På den senaste tiden har jag insett att jag är ganska gammal, att jag inte är 15 år längre. Många i min omgivning gifter sig, bor i hus och har barn eller ska få barn. Det kan inte betyda mer än att jag börjar bli ganska gammal.

Ikväll är det "Ring klocka, ring" och det nya året ska ringas in. År 2009 kommer att vara över efter denna kväll, ett år som varit full av förändringar. År 2009 var det året som jag lämnade mitt liv i USA och flyttade hem till Sverige, det året som min idol gick bort, det året som jag flyttade till mitt alldeles egna hem och började studera. År 2009 var det året som jag tappade bort mig själv igen, det året som jag fått lov att skapat ett nytt liv för mig själv.

Hur har erat år varit? Jag känner på mig att år 2010 kommer vara mycket bättre. Jag känner på mig att det kommer vara ett bra år för mig med mycket kärlek och nöjen. Jag tror på år 2010.

Det känns helt fantastiskt att vara hemma hos mina föräldrar! Här är det snö i massor och så vackert, hoppas de håller enda fram till jul.

Jag jobbar lite extra över julen så att jag får lite mer pengar i studentkassan, och sen är jag hemma och äter hemlagad mat man saknat som student. Känns underbart att vara hemma hos min familj! Jag vet att förra året, denna tid, hade jag den värsta hemlängtan jag någonsin haft. Jag var i Boston och min familj var hemma här. Det är kanske därför som de känns så underbart att vara hemma äntligen.

Då jag bor ensam är jag beroende av min tv. Det första jag gör när jag vaknar är att sätta på tv, och även så de sista jag gör innan det är dags att sova. Anledningen till detta är att jag inte fixar tystnaden och när tvn är på så känns de inte som att jag är ensam.

Varje morgon tittar jag därför på Nyhetsmorgon på 4an, och en av favoritstunderna är när de ska skrapas triss. Jag har nog bara några få gånger sätt att någon skrapat fram 1 miljon kronor, och självklart blivit lite avis. Idag däremot blev helt paff när en dam skapade fram 3 miljoner kronor. Någon som skulle vilja byta plats med henne?

Hade jag vunnit 3 miljoner så hade jag åkt till Jon i Boston i sommar utan att ens tveka, och vara där hela sommaren. Jag skulle slippa studentlån och jag skulle bo någon annanstans än i denna studentkorridor.