Misery
Misery - Pink feat. Steven Tyler
Ensam
Har försökt att städa mitt rum och badrum idag, och även tvättat. Innan jag går och lägger mig måste jag bädda min säng, vilket jag inte ser fram emot. Och imorgon ska jag seriöst städa mitt rum och badrum, så att det är fint tills Sune kommer hit. Hoppas bara att jag har orken till att göra det så att det inte blir en sån dag som de varit idag.
Det finns egentligen bara en person jag önska var här just nu men det är väll bara en dröm, som allt annat i mitt liv.
Synd om mig?!
Snart slutar jag jobbar för denna vecka. Mina värdföräldrar kan komma hem när som helst, eller om 1 timma, vi får se... När de kommer hem ska jag kasta mig i bilen och åka hem till Wakefield igen.
Anledningen till att det är så synd om mig är för att jag tror jag fått urinvägsinfektion. Men jag vet inte riktigt, för alla symptomer stämmer inte riktigt. Det enda som stämmer som bara den är att jag får på toaletten stup i kvarter. Jag är jämt och ständigt kissnödigt. Så det är mycket synd om mig. Ikväll när jag badade barnen blev jag otroligt kissnödig och de slutade med att jag fick gå på toaletten med dörren öppen och ett barn i badkaret för jag kunde inte hålla mig längre.
Igår natt sov jag knappt. Jag vaknade upp stup i kvarten och gick på toaletten. Så nu har jag bestämt mig för att åka hem till Wakefield, även om jag kommer komma fram vid 12-tiden, för jag vill sova i mig egna säng. Jag håller tummarna för att de är någon bakterie som håller på och är jobbig, och inge urinvägsinfektion.
Tanken var att jag skulle se Jon ikväll, men de kommer inte bli av då jag mår som jag mår. Och imorgon så ska han på någon grillfest, så jag vet inte ens om jag kommer se honom denna helg. Nu vill jag bara hem till min säng, och det är bara att bita ihop, för jag kommer se Jon om 2 veckor igen.
Grattis Michael
Mamma Kristin
En sak vet jag hur som helst, och det är att jag kommer bli en kanonbra mamma när det en dag är min tur.
Börja gymma?
Jag har inte varit till gymmet sedan maj. Men nu när hösten kommer tänkte jag börja igen då man inte vill vara ute lika mycket. Så Jag har helt enkelt sett fram emot att börja gå till gymmet igen, då min kropp gör ont utan det. Kollade på mitt schema nyss, och insåg att jag jobbar till kl 7 som tidigast på kvällarna. Och ofta till 8 på kvällen. Detta kommer alltså att betyda att lilla Kristin kommer vara vid gymmet vid halv 9, och sen hemma vid 10 på kvällen.
Det jobbiga med det är att jag kommer ha svårt att komma iväg så sent på kvällen och kommer säkert att skita i det många kvällar. Och nackdelen med det är att min kropp gör ont när jag inte gymmar, min rygg pallar inte allt bärande utan gymmet. Så nu håller jag tummarna för att jag inte kommer jobba till tidigast 7 varje kväll. Men ska jag vara helt ärligt så kommer de aldrig hända eftersom att måste jobba 45 timmar i veckan!177 dagar kvar...
Jag jobbar arlset av mig med mina 3 pojkar, 45 timmar i veckan. Men ändå var det som att få en kniv i bröstet idag.
Jag har varit au pair i 463 dagar och nu är det bara 177 dagar kvar.
Knäppis
Sitter här nere i Eastham och kollar på ultimate fighting på tv. Har fått alla barnen i sängs, så nu sitter jag framför tvn med datorn i knät och ska snart gå och hämta lite glass. Av någon anledning började jag kolla på mma fights, så nu sitter jag här, som den tragiska flickvännen som förut var helt emot sportet, och faktiskt kollar på det av egen vilja.
Nu är det över
Vaknade upp på lördagmorgonen av att Jon var borta. Och inte kunde jag höra honom heller. Han vaknade klockan 6 och kunde inte somna om, så han gick upp och gjorde sig redo för kvällen. Strax efter klockan 10 åkte jag hem och han åkte till Plymouth för invägningen. Hemma packade jag väskor och grejade och donade med allt möjligt, då jag fick ett samtal från Jon. Han var arg, stressad och mådde inte alls nå bra så jag beslöt mig att köra ned till honom tidigare än planerat. Efter lite mer än en timma (efter att ha fastnat i trafiken) kom jag fram till hotellet och Jon.
Han hade fått en massa samtal från människor hela dagen om biljetter till fightet och han hade inte en chans att göra sig mentalt förberedd. Då han inte ätit eller druckit riktigt på flera dagar fick han äntligen äta ett riktigt mål mat efter invägning och fylla på kroppen med vätska, men tyvärr kunde han inte hålla maten kvar. Så där låg han på sängen, helt tyst, och kollade på tv.
Halv 6 på kvällen skjutsade jag in honom till hallen och önskade honom lycka till. Sen satt jag där i över 2 timmar och väntade på att folk skulle ringa mig som ville ha biljetter. Klockan 8 hade jag blivit av med alla biljetter förutom en, och jag gick in med Jons syster och hennes man. När vi kom in i Hallen hade fighten redan startat så det var bara att hitta en plats att sitta och sedan vänta på att Jon kom ut.
Fjärde fightet och jag kan se hur Jons tränare står i dörröppningen. Nu var det dags och jag var så nervös att jag fick lov att ställa mig upp. Musiken startade och ut kommer Jon och hans team. Alla var klädda i deras team-tröja och i mitten gick Jon i sin svarta huvtröja. Matchen var igång och ronderna kändes som 1 minut långa. Fightet slutar med att ingen fick en knock-out eller "gav upp", så det var upp till domarna vem som van. Till allas besvikelse är det inte Jons namn det ropar, och det var nu ett faktum, han förlorade. Men jag kan säga att han skulle ha vunnit för han var sjukt duktig, och var nära att få killen att "ge upp" 3 gånger, men de ville visst inte domarna se.
Efter en trevlig/galen kväll med hans team var vi i sängs vid 3-tiden och somnade som två stockar. Nu är jag tillbaka till Wakefield, och Jon är och golfar. Tänkte jag skulle pyssla om honom ikväll innan jag åker till Cape Cod imorgon bitti. Jag är hur som helt jävligt stolt över honom, även fast han inte fick pokalen.
Imorn gäller det
Imorgon kväll är det dags för hans fight som jag så länge gruvat mig för. Imorgon kväll får jag redo på om han kommer ha vunnit eller inte, och hur skadad han kommer vara. Imorgon kväll är det över, inge mer ultimate fighting på ett tag.
Nu ska jag bara packa klart, även fast jag inte ens vet om jag kommer behöva min packning eller inte.... Sen ska jag iväg till Jon. Usch vad jag vill att denna helg ska bli bra och var över. Den är på tok för krånglig och nervös.
Grannen Meg
När jag är ute med barnen kommer hon nästa jämt ut, ropar Hi Christina! och gör mig sällskap i några minuter. Idag satt jag i en hamock med henne och kollade på alla barnen som lekte. När jag satt där och lyssnade på hennes tunga andetag insåg jag hur tragisk jag har blivit. Även om hon egentligen är den mest irriterande människan jag känner i USA, så är det skönt när hon gör en sällskap. Istället för att bara ha alla barnen och sitta och bara stirra, så får jag någon att prata med (även om hon aldrig lyssnar på mig utan bara babblar på).
Min syster har träffat henne, så hon kan förklara för er hur udda denna individ är. Ska jag vara helt ärlig så är hon en tragisk individ, och även om jag inte får något i utbyte när jag pratar med henne, så är det skönt med en "vuxen" runt en.
Lunch i Sverige
Jag satt och pratade med mina barns mormor idag vi lekplatsen. Vi pratade om allt möjligt och kom in på ämnet mat. Jag sa, som jag sagt så många gånger innan, att jag saknar att äta ett riktigt mål när det är lunch. Som många amerikaner, så blir hon förvånad över att vi äter två riktiga mål per dag, och hennes reaktion blir:
I can't believe how you can stay so thin?!
Jag visste vad jag skulle svara på det, och skrattade bara lite. Jag kan säga att det är lättare att vara smal genom att äta riktig mat än att äta smörgåsar med jordnötssmör och sylt. Amerikaner kan verkligen ge en ett gott skratt.
The secret life of a Swedish au pair
Jag kan säga en sak i alla fall om mitt liv som en svensk au pair; det är det bästa jag någonsin gjort! En av de bästa beslut jag någonsin gjort, att packa mina väskor och bo i USA.
Dagens låt
Dagens låt:
American Boy - Estelle ft. Kanye West
Vilken dag
Efter att jag lämnat av henne åkte jag till jujitsun och träffade Jon innan han skulle börja jobba. Måste säga att det är tur att jag har honom, för annars skulle allt bli så mycket svårare.
Sen var det dags att börja jobba igen. Jag spenderade resten av dagen ute med barnen tills det var middag, och sen slängde jag i dom i badet, och sedan i sängen. Av någon anledning slutade jag jobba kl 8 ikväll, så jag la barnen och gjorde allt. Visst de var inte så jobbiga, men jag önskade att deras föräldrar vill umgås med dem mer.
Just nu väntar jag på att Jon ska ringa och förhoppningsvis säga att han har tid att träffa mig. Har velat ringa mina föräldrar i några timmar nu, men klockan har varit på tok för mycket i Sverige att jag inte kunnat, så jag måste hitta någon annan att desperat prata med.
Nu har min syster lämnat mig, och om 14 dagar kommer min bästa kompis Sune (Susanna). Jag är på tok för upptagen just nu för att hinna med att njuta.
Dagens citat
Hittade detta i boken jag läser, och det passade så bra in på mitt liv just nu.
Still. It's weird to think that Suze doesn't really know Danny, and he doesn't know her, when they're both so important to me. It's like I've got two completely separate lives, and the longer I'm in New York, the farther they split apart.
Packa?
Dags att göra en liten lista tror jag. Ett måste är dock NYC-boken jag fick av Steph.
Lider mot sitt slut...
Visst är det trist att sommaren tar slut och att det blir kallare ute, men det kommer en ny sommar även efter denna. Nu ska jag bara försöka hinna med allt jag vill göra innan kylan kommer.
På lördagmorgon åker jag och min syster till NYC, så det ska bli sjukt roligt! Men först är det en dag kvar på jobbet här på Capen.
Jippi
Äntligen.... Nu sitter jag här med min dator, min alldeles egna dator. Världens bästa Jon var iväg idag och köpte en laddare till mig, så nu är jag nere på Cape Cod med min alldeles egna dator, två veckor senare. Det är helt underbart. Seger för mig.
Oh Jonnie boy
Oh Danny boy, the pipes, the pipes are calling
From glen to glen, and down the mountain side
The summer's gone, and all the flowers are dying
'Tis you, 'tis you must go and I must bide.
But come ye back when summer's in the meadow
Or when the valley's hushed and white with snow
'Tis I'll be here in sunshine or in shadow
Oh Danny boy, oh Danny boy, I love you so.
And if you come, when all the flowers are dying
And I am dead, as dead I well may be
You'll come and find the place where I am lying
And kneel and say an "Ave" there for me.
And I shall hear, tho' soft you tread above me
And all my dreams will warm and sweeter be
If you'll not fail to tell me that you love me
I'll simply sleep in peace until you come to me.
I'll simply sleep in peace until you come to me.
Ledig mandag
Shopping som f*n
Forkyld?
Fredagkvall
Min syster
Manga barn
PC vs. MAC
Mission: High heels
En dator i mitt kna
Utan min dator
Sa, fragan ar nu hur jag ska klara detta. Pa min lilla minilon som au pair har jag inte rad att kopa en sladd for 80 dollar. Jon erbjod sig att lana ut sin dator till mig tills jag fixat en sladd, men jag tackade nej. Men nu tror jag att jag overvager att lana hans dator for jag kanner mig naken utan min dator...
Sa med andra ord kommer mitt bloggande ligga lite lagt nu ett tag, och alla som mejlar mig eller sm vill prata med mig pa msn far helt enket vanta. Skank garna ert birag till Radda Kristin-fonden. Hihi
8 timmar kvar
Om en timma borjar jag jobba och de ar monligt. Undrar vad jag ska gora med barnen idag da?!
Trotthet...
Min vardpappa ringde nyss och fragade om de var lugnt att de kom hem lite senare. Jag har anda inte planerat att aka nagonstans efter kl 9 ikval, sa de far vall komma hem nar de vill. Men jag hoppas att jag slutar senast klockan 8 imorn... Jag tror att jag hade hoppats pa mer familjetid har i sommarhuset, och framforallt middagar tillsammans. Jag hade hoppats pa att vi skulle hitta pa saker tillsammans, inte bara jag och barnen som vanligt. Idag fick jag pengar till glass, men de rackte bara till barnen sa jag fick sta dar utan glass aven fast jag var jattesugen. Min 177 dollars veckolon racker inte just nu, for jag kanner mig bara som en slav.
Jag ar sa sjukt trott, och jag kan inget mer an att langta tils imorgon da jag aker till Salem. Hoppas bara att de inte hindrar mig fran att aka....